Jag ligger i solen och sträckläser den nya boken Factfulness. Där beskriver Hans Rosling, hans son Ola och sonhustrun Anna hur mycket världen har förbättrats på bara en generation. Med enkla diagram och berättelser som griper tag visar de att den världsbild som jag fick med mig från 1970- och 1980-talets skola är historia. Jag förstår också varför jag – och förmodligen också du som läser detta – förleds att tro att världen är mycket sämre än den faktiskt är.
Vi låter oss luras av olika tankefällor: Eftersom vi gärna ser omvärlden i termer av ond–god, rik–fattig, svart–vit, lägger vi inte märke till gråskalan mellan ytterligheterna, till exempel att de allra flesta människor numera lever i medelinkomstländer. Och eftersom massmedia mest rapporterar om det som avviker från det normala – oftast i negativ riktning – som brott, naturkatastrofer och krig, drar vi slutsatsen att världen blir allt sämre. Att villkoren för de flesta i världen stadigt förbättras ger inga löpsedlar.
Med tanke på att all tänkbar kunskap finns på internet bara några knapptryck bort, borde vi ha lätt att hitta en forskningsbaserad grund att bygga våra beslut på.
För att kunna fatta kloka beslut, för egen del eller för samhället i stort, behövs faktaunderlag. Med tanke på att all tänkbar kunskap finns på internet bara några knapptryck bort, borde vi ha lätt att hitta en forskningsbaserad grund att bygga våra beslut på. Ändå visar familjen Rosling att både människor i allmänhet och politiker har dålig kunskap om det verkliga tillståndet i världen.
Om några veckor går vi till val i Sverige – de flesta av oss med en världsbild som inte stämmer med verkligheten. Det måste vi tillsammans försöka göra någonting åt! Ett sätt är att få politiker och partier att redogöra för grunderna för sina förslag genom att helt enkelt fråga dem Hur vet du det? Samtidigt måste vi se till att forskare och experter vill och kan bidra med den kunskap de har.
Forskare behöver delta i debatten för att ge vägledning, nyansera och precisera i sakfrågor. Om forskarna inte delar med sig av sin kunskap är risken stor att självutnämnda experter fyller tomrummet med tyckande.
Problemet är att forskning kan vara svår att förstå för oss icke-experter. Därför behöver forskare också göra resultaten enkelt tillgängliga och hjälpa till att tolka och förklara dem.
Factfulness handlar om tillståndet i världen och ger råd om hur vi alla kan komma till rätta med våra tankefel. Men boken kan också inspirera forskare som vill nå fram med sina resultat – till politiker och oss andra som behöver dem.
Låt oss alla bidra till en smartare valrörelse. Våga fråga Hur vet du det? du med!
