Förvrängda fakta, förutfattade meningar och rena felaktigheter förekommer ofta i samhällsdebatten. Varför det är så och vad som kan göras åt det, diskuterades av politiker, forskare och folkbildare vid ett dialogseminarium i riksdagen den 14 februari 2018, arrangerat av Rifo – Sällskapet riksdagsledamöter och forskare, Studieförbunden och Vetenskap & Allmänhet.
Sen eftermiddag onsdagen den 14 feb fylldes Myntmatsalen i Riksdagshuset i Stockholm av politiker, folkbildare och forskare. Rifo (Sällskapet riksdagsledamöter och forskare), VA (Vetenskap & Allmänhet) och Studieförbunden anordnade Faktaresistens, fördomar och falska nyheter – vad kan forskning och folkbildning göra?, ett dialogseminarium för att diskutera hur vi gemensamt kan bidra till en konstruktiv debatt och mer kunskapsbaserade beslut, något som är speciellt angeläget ett valår.
Ordförande för Rifo, Thomas Strand, hälsade alla välkomna och generalsekreterarna Cissi Askwall från VA och David Samuelsson från Studieförbunden presenterade sig själva och sina organisationer.
Efter en kort presentation av deltagarna vid borden intog riksdagsledamöter från samtliga partier scenen för att dela med sig av egna erfarenheter av hur faktaresistens, fördomar och falska nyheter påverkat politiska diskussioner och beslut. Flera lyfte debatten om flyktingpolitiken och åldersbestämning av ensamkommande barn, där personliga övertygelser i flera fall legat till grund för beslut i stället för vetenskap och fakta. Forskaren och kirurgen Paolo Macchiarini nämndes som exempel på när ryktesspridning tar över och fakta försvinner på vägen. Sverigedemokraternas riksdagskansli påstods ha haft tillgång till hemlig information, vilket var rena fake-news enligt partikamraterna. Trots att alla som arbetar i riksdagen vet att det inte går till så, spreds nyheten via media. Donald Trumps förnekande av människans påverkan på miljö och klimat togs upp som ett exempel på hur den politiska processen påverkas av ett faktaresistent förhållningssätt. Socialdemokraterna berättade att de utsatts för falska valaffischer och en film med deras symbol, den röda rosen, men med någon annans budskap. Panelen, som bestod av Finn Bengtsson, M, Ulrika Carlsson, C, Elisabet Knutsson, MP, Daniel Riazat, V, Robert Stenkvist, SD, Gunilla Svantorp, S, och Maria Weimer, L, uttryckte oro inför kommande valrörelse och hoppades på argumentation som bygger på fakta.
Per Svensson, politisk redaktör på Dagens Nyheter och författare till boken Bildning på barrikaderna, Åsa Wikforss, professor i filosofi vid Stockholms universitet och författare till boken Alternativa fakta: om kunskapen och dess fiender och Monica Widman-Lundmark, ordförande i Studieförbunden och förbundssekreterare ABF, bidrog med tre reflektioner kring dagens ämne.
Per Svensson hade just sett föreställningen Peer Gynt på Dramaten och såg i den en metafor för ”trollsamhället”. Kärnan i hans analys utgick från Peer Gynt själv, en ung man som inte kan skilja på sanning och lögn; där världen utgår enbart från honom själv och det också är han själv som avgör gränserna för världen. Per Svensson menade att bildning är direkta motsatsen till detta. Bildning handlar om en successivt växande insikt om hur världen är, inte att på förhand veta hur den är. Att vara människa är att vilja utforska världen, inte att begränsa den.
Han stannade också vid formuleringen ”frihet att vara sig själv, inte bara vara sig själv nog”. Bildningen säger att människan alltid kan bli något mer än den och det hen är född till. Människor som däremot tror att det är jaget som är hela världen stänger in sig själva. Världen blir allt mer monokulturell när allt påstås vara färdigformulerat. Omvärlden måste bejakas, inte hållas undan. Bildning, som är en av de viktigaste frågorna i vår tid, handlar om en frihetskamp, som måste börja i skolan. Vi måste från början ta hand om barnens instinktiva nyfikenhet på världen.
Åsa Wikforss inledde med att ifrågasätta begreppet faktaresistens, som hon hellre ville kalla kunskapsmotstånd. Var är det då för skillnad på kunskap och fakta? Fakta är hur världen är och kunskap är vår relation till det. Här menar Åsa Wigforss att det ofta slår slint när vi kommer till evidensen. Det finns ett glapp mellan vad vi tror och hur det är, och det är där kunskapens fiender kan kila in sig. Världsbilden borde vara densamma för alla, oavsett grupptillhörighet och värderingar.
Hon pekade på tre övergripande orsaker till varför faktapolarisering ökat. Den nya tekniken, där vi fortfarande står handfallna, desinformation och osäkerhet på vem man kan lita på och så vår natur, vårt psykologiska behov av bekräftelsebias – detta sammantaget skapar ökade klyftor. Vi vill bli bekräftade och vi vill bekräfta det vi redan tror. Ju mer polariserade vi blir, desto argare blir vi och allt svårare blir det att bevisa evidens.
Det bästa sättet att övervinna kognitiva skevheter är dialog med andra, speciellt med dem som tycker lite annorlunda än vi själva. Dialogen måste vara lugn, fin och respektfull om vi ska förändras. Detta var också Åsas råd till politikerna.
Monica Widman Lundmark reflekterade över folkbildningens roll, där hon ser motståndet som en viktig kraft. I en tid när vem som helst kan starta en nyhetsförmedling och hälften av alla svenskar använder internet som sin främsta informationskälla menade hon att det är en utmaning att stå emot. Här fungerar folkbildningen som motvikt. Studieförbunden har alla möjligheter att vara demokratins öppna vardagsrum där de lite obekväma samtalen, som skaver och som annars inte förs, kan föras. Samtal och dialog måste få ta plats, på djupet och på riktigt. Studieförbund och folkhögskolor finns över hela landet, men det finns en utmaning i att nå ut.
För att rusta medborgarna ingår Studieförbunden i initiativet #ViMåstePrata, ett brett initiativ med start våren 2018 som värnar demokratin och engagerar på individnivå.
Till sist samlades alla till rundabordsdiskussioner i god folkbildningsanda för att formulera sina tre bästa förslag på vad som behöver göras för att komma till rätta med faktaresistens, fördomar och falska nyheter. Svaren handlade bland annat om att skolor och utbildningar måste bli bättre på att stärka kunskap och jobba medvetet med källkritik. Flera tog upp massmedias, och särskilt Public Services, viktiga uppdrag och att de alltid bör kunna hänvisa till faktabaserade underlag. Och såväl politiker, som journalister, lärare och alla andra, bör ställa sig frågan #HurVetDuDet?
/Kajsa Wiktorin, Studieförbunden