Nedanstående debattartikel publicerad på SvD debatt den 16/3-16.
Den omfattande medierapporteringen om forskaren Macchiarini har slagit igenom hos den svenska allmänheten, men förtroendet för forskare är fortfarande högt. Det visar en ny mätning av föreningen Vetenskap & Allmänhet.
Den mediala uppmärksamheten kring Paolo Macchiarinis operationer och hans forskning om konstgjorda luftstrupar har varit massiv. Många hävdar att händelserna riskerar att skada förtroendet för forskning och forskare i allmänhet.
Vetenskap & Allmänhet (VA) har varje år sedan 2002 studerat attityderna till vetenskap hos den svenska allmänheten. Undersökningarna visar på ett högt förtroende både för den forskning som bedrivs och för yrkesgruppen forskare. Vid den senaste ordinarie mätningen i månadsskiftet september–oktober 2015 hade 84 procent mycket eller ganska stort förtroende för forskare vid universitet och högskolor.
För att undersöka om förtroendet påverkats av Macchiarini-händelserna uppdrog VA åt TNS Sifo att göra en extra opinionsmätning. I mätningen, som genomfördes sista veckan i februari, uppgav 86 procent att de har mycket eller ganska stort förtroende för forskare vid universitet och högskolor. Andelen som angav att de har mycket stort förtroende hade dock minskat i jämförelse med den senaste ordinarie mätningen, medan andelen som svarade ganska stort förtroende hade ökat.
Omkring hälften av de 1 000 tillfrågade svarade att deras inställning till forskning/forskare ändrats till följd av något de sett eller hört i medierna den senaste månaden. Dessa fick följdfrågan vad i nyhetsrapporteringen som hade påverkat dem. 373 svar lämnades, varav 271 kan kopplas direkt till händelserna kring Macchiarini. Vanligast var formuleringar där ett av orden händelserna/affären/skandalen/nyheterna/forskningen kombinerades med Karolinska/Karolinska Institutet/Macchiarini/italienaren/luftstruparna.
Var fjärde angav att de fått en mer negativ inställning till forskare och forskning till följd av något de sett eller hört i media den senaste månaden. Denna siffra kan jämföras med när samma fråga ställdes hösten 2014 (den ställdes ej 2015); då hade enbart sju procent fått en sämre inställning till följd av mediernas rapportering. Både då och nu hade en hel del också uppfattat nyheter som påverkat dem positivt.
Trots den stora uppmärksamheten kring Macchiarini verkar förtroendet för forskare vid lärosäten alltså fortfarande vara gott. Isolerade händelser kan i förlängningen paradoxalt nog bidra till att förtroendet bibehålls; att felande forskare upptäcks och att felen leder till påföljder ger signaler om att systemet i sin helhet fungerar. Här har massmedia en avgörande roll – som förmedlare, granskare och forum för debatt. Därför är det oroväckande att många nyhetsredaktioner har minskat i storlek och att specialreportrarna med kompetens och finansiering att bedriva granskande vetenskapsjournalistik blivit färre.
Medierna granskar forskningen utifrån. Men de som genomför och möjliggör forskning – högskolor, finansiärer, myndigheter och forskningsråd – behöver också inifrån stimulera forskningens transparens. För att forskare verkligen ska kunna prioritera öppenhet behöver arbetsgivare och forskningsfinansiärer konkret efterfråga och belöna forskare som inte bara är skickliga på att forska utan också bjuder in olika samhällsaktörer och allmänheten till dialog.
Dialogen är nödvändig för att upprätthålla samhällets vilja att satsa medel på forskning; för att individer, organisationer och folkvalda ska kunna fatta beslut som vilar på vetenskaplig grund; för att inspirera unga till högre utbildning och forskning och för att forskningen ska få tillgång till olika perspektiv och fler infallsvinklar som för utvecklingen framåt. Att enbart belöna forskare för publicerade artiklar i vetenskapliga tidskrifter gynnar inte en sådan utveckling.
Därför anser vi att:
• Forskare måste ha incitament och utrymme i sina tjänster för att föra dialog med omvärlden om sin forskning.
• Mediesverige måste vårda, och satsa på, vetenskapsjournalister som förstår forskningsprocessen och kan berätta om och granska forskning.
• Kommunikationen mellan forskare och omvärld i Sverige behöver också den beforskas för att ge en vetenskaplig grund till hur den kan stärkas och utvecklas.
Cissi Billgren Askwall
generalsekreterare Vetenskap & Allmänhet
Åke Svensson
ordförande Vetenskap & Allmänhet
