Igår kom Miljöpartiets forskningspolitiska motion, Socialdemokraternas forskningspolitiska motion och Vänsterpartiets forskningspolitiska motion som svar på regeringens forsknings- och innovationsproposition. Vi på VA var självklart nyfikna på vad som stod om samverkansuppgiften i motionerna.
Vi har ju tidigare påpekat att propositionen från regeringen riskerar att medföra ett för snävt perspektiv på samverkan, som fokuserar för mycket på samverkan som ska leda till produkter och tjänster. Bland annat har vi skrivit en debattartikel i Upsalanya tidning om detta. Vi har också skickat inspel både till regeringen och de rödgröna partierna. Vi hoppas att den slutgiltiga forskningspolitiken ska landa i ett mer brett och komplett perspektiv på samverkansuppgiften (ibland kallad ”den tredje uppgiften”).
Efter att ha läst de tre motionerna så verkar både oppositionens och regeringens förslag faktiskt lyfta behovet av att satsa på samverkan. Det betyder att förutsättningarna för samverkan kommer att ändras, frågan är bara på vilket sätt och vad som avses med samverkan?
Socialdemokraternas motion
När jag läst motionen från Socialdemokraterna, som är den längsta motionen, så har jag hittat flera stycken som rör samverkan. En del av dem fokuserar på samverkan i samma termer som regeringen, och innovation är även ett framträdande begrepp. Men samtidigt finns det också formuleringar som rör den bredare samverkansuppgiften och som går i linje med VAs förslag.
Här följer stycken om samverkan från motionen som jag tycker är intressanta att lyfta upp:
… Därför måste varje demokratiskt samhälle slå vakt om självständiga forskare som förutsättningslöst analyserar och ifrågasätter samt aktivt medverkar i den offentliga debatten. På så sätt utvecklar vi det öppna och demokratiska samhället. Det är en politik som vidgar tanken och perspektiven. Det ökar förståelsen och samspelet oss människor emellan. Och det ger varje individ möjlighet till personlig utveckling och egen makt att förverkliga sina livsmål. Den offentligt finansierade forskningen varken kan eller ska hemlighållas, och stora delar av den har ett annat syfte än att paketeras och kommersialiseras.
I stycket ovan kommer demokratiaspekten av den tredje uppgiften fram. Vi brukar ofta påpeka att samverkansuppgiften också syftar till att ge medborgarna mer kunskap och bättre möjlighet att göra livsval, utveckla demokratin samt ge insikt i hur forskningsmedlen används. Det är bra att detta är uppfångat i den inledande viljeriktningen. Sedan är det dock viktigt att det också implementeras i de forskningspolitiska styrsystemen.
… en självklarhet att forskningen angår hela samhället, inte bara de som är närmast verksamma i den. Detta perspektiv har stärkt förutsättningarna för forskarna och legitimiteten i deras arbete och resultat.
Jag instämmer i detta, det är viktigt att komma ihåg hur det påverkar legitimiteten för forskningen. I vårt inspel till forsknings- och innovationspropositionen skrev VA: I ett demokratiskt samhälle har medborgarna insyn i hur forskningen går till, hur den styrs och hur skattepengarna används. Sådan transparens är också en förutsättning för förtroende och tilltro till forsknings- och innovationssystemet.
Sist, men inte minst, behöver den bristande samverkan mellan akademi, näringsliv och samhälle i dess bredaste bemärkelse utredas och strukturförändringar för att öka samverkan och rörligheten mellan sektorerna diskuteras.
Denna skrivning är relaterad till den universitetsturné som vi nyligen genomfört, för att diskutera mobilitet och samverkan. Här återstår det dock att se hur detta konkret ska genomföras, där förslagen är lite vaga från alla partier.
För oss är det samtidigt självklart att forskning angår hela samhället. Därför vill vi även se en bred samverkan mellan akademi och hela det omgivande samhället. Akademin måste vara öppen mot samhället och verka för en god dialog om forskningen och dess landvinningar. Då kan forskare bidra med kunskap och analys av samhället samtidigt som de kan ta till sig kunskap från samhället. I många fall kommer det ge forskningen ökad relevans och ökade insikter om samhällets behov och utmaningar. Dessutom främjas akademin som en kraftfull arena för samhälls- och demokratiutveckling och forskares deltagande i den offentliga debatten. Utan ett kraftfullt helhetsgrepp på samverkansuppgiften kommer vi inte att utnyttja Sveriges fulla potential som kunskaps- och forskningsnation.
Ovanstående är formuleringar om bred samverkan som jag ser särskilt positivt på. Skrivningarna lyfter fram att samverkan måste skapa en dialog och att båda sidor tjänar på detta. Som vi skrev i vårt inspel: Både samhälle och lärosäten utvecklas genom detta ömsesidiga kunskapsutbyte.
Därför vill vi i samverkan med näringslivet, akademin och de fackliga organisationerna utveckla en samverkansmodell som tar sin utgångspunkt i centrala framtidsutmaningar för vårt samhälle – både inhemska och globala.
Stycket ovan berör vikten att bemöta samhällsutmaningarna och använda samverkan i detta arbete. Vi har dock själva påpekat i vårt inspel till forsknings- och innovationspropositionen att det också faktiskt kräver en förankring hos befolkningen: Världen står inför en rad stora utmaningar inom områden som klimat och miljö, energi, hälsa, livsmedels- och vattenförsörjning, liksom inför behovet att skapa inkluderande och hållbara samhällen. För att klara utmaningarna behövs forskningsinsatser, men kunskapen som tas fram måste också komma till användning. För det krävs en stark vilja till förändring och förankring hos befolkningen. Detta eftersom frågorna i regel kräver kostsamma och långsiktiga satsningar, stöd hos väljare och beslutsfattare, och ibland medborgarnas aktiva hjälp.
Aktiva forskare vid alla lärosäten runtom i landet medför även en möjlighet att inspirera unga såväl som gamla. Därför är det av vikt att det finns platser och aktiviteter i hela landet som stimulerar nyfikenheten och intresset för forskning och utbildning.
Ovanstående formulering är en förutsättning för något vi nämnt som viktigt i vårt inspel: att forsknings- och innovationspropositionen lyfter fram vikten av att forskningsanknutna aktiviteter för allmänheten, inte minst unga, erbjuds i hela landet.
Vi ser därför behov av att ytterligare stimulera och premiera lärosätenas samverkan med det omgivande samhället, såväl samverkan med näringsliv, offentlig sektor och samhället i dess bredaste bemärkelse. Vi kan också se fördelar med att vissa högskolor särskilt profilerar sig mot en företags- och samhällsnära forskning. Därför föreslår vi att samverkan ska tillföras som en ny indikator jämte publiceringar, citeringar och externa medel. Det är svårt att värdera och mäta samverkan, men behovet av att positivt uppmärksamma denna roll hos högskolan måste här få överväga svårigheterna med att göra det möjligt. För att komma fram till form för utvärdering med hög acceptans bör forskningsråden och Vinnova inom ramen för sitt uppdrag om resursfördelning efter bedömning av kvalitet och prestation i samverkan med det omgivande samhället ta fram en fungerande indikator för samverkan och eventuellt också andra värderingsformer.
I stycket ovan finns grunden till att kunna bygga en indikator för att mäta samverkan, och i dess bredaste bemärkelse. Hur det ska göras är emellertid fortfarande oklart. Precis som regeringen föreslår Socialdemokraterna att utformningen delegeras till forskningsråden. Förmodligen är det att föredra, men det blir kritiskt hur denna indikator byggs upp.
Vänsterpartiets motion
Motionen från Vänsterpartiet är en kortare motion och den innehåller inte många skrivningar om samverkansuppgiften, men den som finns lyfter tydligt behovet av en bredare samverkan och att incitament ska skapas för detta:
Vidare bör det tas fram en mer färdigformulerad modell för hur samverkan med det omgivande samhället ska premieras. I detta bör inte enbart samverkan med näringslivet avspeglas, utan även samverkan med samhället i stort. Exempelvis kan det handla om att premiera högskolor som genom forskningsprojekt driver på samhälleliga diskussioner som leder till nytta som inte kan mätas i kronor.
Miljöpartiets motion
Motionen från miljöpartiet är också kortare, men innehåller några skrivningar om samverkan:
5.1.2 Incitament för samverkan i resursfördelningen
Det behövs tydligare incitament för att akademin ska stärkas i sin samverkan med omvärlden. I en ny modell för fördelning av resurser för forskning bör därför samverkan med tredje part ingå som ett kriterium. Detta då det behövs ett tydligare incitament i fördelningen av forskningsanslag till lärosätena för att stimulera samverkan med tredje part, ex industrin, annan näringslivspart eller välfärdens aktörer. En återkommande kritik från lärosätena är att det saknas incitament för dem att använda intäkter, som de har erhållit för sina utbildnings- och forskningsuppdrag, som stöd för innovationsfrämjande åtgärder. Lärosätena fokuserar på de uppdrag som genererar intäkter, vårdar dessa, använder dem för att stärka sin verksamhetskvalitet och konkurrenskraft, så att de inte vid utvärderingar riskerar att förlora intäkterna genom indragna examensrätter eller omfördelning av forskningsmedel. Regeringen behöver visa på lösningar i den här frågan. Vad som här anförs om incitament för samverkan i fördelningen av forskningsanslag bör riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna.
I stycket ovan lyfts behovet om samverkansincitament, dock nämns inte specifikt hur ”bred” denna samverkan ska vara, och samverkan definieras som något som sker med ”en tredje part”. Här är det oklart hur medborgarna i bred bemärkelse kommer in. Det är dock en god poäng att lyfta incitamentssystemen för samverkan.
Svensk utbildning och forskning måste ta steget fullt ut och bli en naturlig del av den alltmer globaliserade akademiska världen. Det betyder att vi måste tänka nytt inom lärosätena samtidigt som vi på den politiska nivån möjliggör en verklig internationalisering. Ett framgångsrikt Sverige behöver vara en del av den globala kunskapsutvecklingen. Vad som här anförs om internationell etablering bör riksdagen ge regeringen tillkänna som sin mening
Här lyfts behovet av en ökad rörlighet, något vi som sagt berört på den universitetsturné som vi nyligen genomfört.
Tyvärr finns i dag starka skäl att befara att forskningsanknytningen i många fall är allt för svag. I en undersökning genomförd av Sveriges Ingenjörer bland civilingenjörer och högskoleingenjörer examinerade 2005 och 2006 svarade färre än hälften att anknytningen till aktuell forskning varit ganska eller mycket bra i deras utbildning. Inom exempelvis lärarutbildningen är det helt nödvändigt att öka de forskningsrelaterade inslagen så att fler nyexaminerade lärare är väl förtrogna med aktuell forskning och ett forskningsanknutet arbetssätt. Vad som här anförs om stärkt forskningsanknytning i grundutbildningen bör riksdagen ge regeringen som sin mening tillkänna.
I stycket ovan lyfts behovet av forskningsanknytning i utbildningen och ett forskningsanknutet arbetssätt i utbildningen. Det är bra att detta lyfts.
—-
Det ska verkligen bli spännande att se vad som kommer att hända med samverkansuppgiften de närmaste åren. Nu innehåller både regeringens proposition och oppositionens motioner skrivningar som syftar till att förändra förutsättningarna och incitamenten för samverkan.
Förutsättningarna är goda för att ta ett helhetsgrepp på samverkansuppgiften, men då gäller det att hålla tungan rätt i mun.
/Herman
