Omfattningen av forskares kontakter med det omgivande samhället varierar mycket i olika delar av Europa. Det visar en ny kartläggning av utvecklingen i 38 länder.
Monitoring Policy and Research Activities on Science in Society in Europe (MASIS) är ett EU-finansierat projekt som undersökt utvecklingen inom ”Science in Society”.
I 38 rapporter redovisas hur diskussionerna och satsningarna ser ut land för land; i vilken utsträckning forskningsresultat och allmänhetens åsikter tas tillvara vid beslutsfattande, vilken forskning som sker inom ”Science in Society” och vilka aktiviteter som genomförs.
En tydlig generell trend är att regeringars och institutioners intresse för samverkan växer, särskilt när det gäller kontakter mellan forskning och skola. Antalet aktörer som arbetar med forskningskommunikation ökar också, vilket gör att alltfler nya format och koncept för kommunikation utvecklas.
– I Sverige har vi tyvärr sett tecken på att mindre vikt än tidigare läggs vid forskningskommunikation. Samtidigt ökar kraven på evidens och vetenskaplig förankring inom många områden – vilket förstås kräver dialog och samverkan mellan forskare och användare, säger Karin Hermansson, utvecklingschef VA.
Frågor som dominerar samhällsdebatten rör ofta vetenskapens och teknikens roll för hållbar utveckling, liksom hur forskning styrs, enligt MASIS syntesrapport. Många länder har också formaliserade processer och möjligheter för medborgare att bli involverade i prioriteringar och bedömningar av vetenskap och teknik.
Rapportförfattarna från Danish Centre for Studies in Research and Research Policy vid Århus universitet konstaterar även att ”Science in Society ” inte är ett särskilt väldefinierat forskningsområde.
På MASIS webbplats finns samtliga rapporter, liksom möjlighet att dra ut olika data ur dem.
Cissi Askwall
