Samverkansuppgiften är nu ett etablerat förhållningssätt på Sveriges universitet och högskolor. Det visar Högskoleverkets uppföljning av hur lärosätena samverkar med det omgivande samhället.
Högskoleverket utvärderade år 2004 hur högskolan samverkar. Våren 2008 kom en uppföljning av vad som hänt sedan dess. Resultaten bygger på enkätsvar från lärosätena och hearings med berörda.
Högskoleverket delar upp samverkansuppgiften i tre komponenter som går in i varandra:
– Demokratiutveckling: forskningskommunikation för folkbildning
– Kunskapsutveckling och tillväxt: lärosätenas medverkan i kunskaps- och innovationssystemet
– Bättre utbildning: innehåll och dimensionering liksom studenternas kontakter med omvärlden
Det är särskilt samverkan för att förbättra utbildningen som har utvecklats starkt på i stort sett alla högskolor. Dels har dialogen med det omgivande samhället kring hur utbildningarna bör utformas ökat, dels har omvärldskontakterna blivit fler genom till exempel praktik och gästlärare.
Mittuniversitetet gott exempel
När det gäller samverkan för demokratiutveckling är det fortfarande de äldre, bredare lärosätena som är bäst, men utvecklingen har varit särskilt stark vid Högskolan på Gotland, Högskolan i Kalmar, Mittuniversitetet och Umeå universitet. Däremot har inte mycket hänt på de konstnärliga högskolorna generellt sett.
Komponenten samverkan för kunskapsutveckling och tillväxt har även den utvecklats starkt. Av dem som startade från en lägre nivå lyfts särskilt Högskolan i Halmstad, Högskolan i Kalmar, Malmö högskola och Mittuniversitetet fram som lyckosamma exempel.
Men det finns fortfarande utbildningar som helt saknar koppling till samverkansarbetet. De flesta lärosäten påpekar också att incitamenten för samverkan behöver bli bättre, det vill säga arbetet måste bli mer meriterande och få större resurser.
”Samverkansmeriter har endast gett avtryck i anställningsordningar, men inte fått genomslag i enskilda anställnings- och befordringsärenden” konstaterar Högskoleverket. Förklaringen är att samverkan inte har tillräcklig legitimitet hos lärosätenas ledningar och i kollegiet.
Indikatorer behövs
Högskoleverket ger därför en rad rekommendationer om hur samverkan kan stärkas. Bland annat förordas direktfinanseriering för samverkansarbetet och att samverkansmeriter ska räknas in vid anställning, befordran och lönesättning.
Lärosätena bör dela upp arbetet mer mellan sig för att effektivisera och bättre använda resurserna och även öka erfarenhetsutbytet kring hur samverkansarbetet organiseras. Studenterna bör också involveras mer i diskussioner om balansen mellan öppenhet och akademisk integritet.
Indikatorer för att mäta samverkan behövs, konstaterar Högskoleverket. De indikatorer som lärosätena själva främst föreslår är:
Demokratiutveckling: populärvetenskapliga artiklar, publika evenemang, mediemedverkan
Kunskapsutveckling och tillväxt: bolagsbildningar, uppdragsforskning, företagsdoktorander/holdingbolagsprojekt/patentansökningar och licenser
Bättre utbildning: uppdragsutbildning, arbete efter utbildningen, praktik/examensarbeten och uppsatser i samarbete med näringsliv eller offentlig sektor
Den offentliga sektorn saknas i många av enkätsvaren. Högskoleverket uppmanar lärosätena att undersöka varför. Forskningsfinansiärerna uppmuntras också att ställa krav på kommunikationsstrategier och att samordna sig bättre när det gäller forskningskommunikation i folkbildande syfte.
Rapporten Högskolan samverkar vidare
Cissi Askwall
