DNA i tiden

Allt fler använder DNA-analyser för att söka svar på frågor om identitet och ursprung. I dag används genetiska tester både i forskning och av privatpersoner – inte minst i historiska sammanhang som arkeologi och släktforskning. Sverige är ett av de länder där intresset för historisk genetik och DNA-baserad släktforskning är särskilt stort.

DNA i tiden är ett forskningsprojekt vid Umeå universitet som i samarbete med Vetenskap & Allmänhet undersöker om – och i så fall hur – historisk genetik påverkar hur vi tänker kring identitet, tillhörighet och relationen mellan “jag” och “vi”.

DNA-teknik framställs ofta som ett sätt att “äntligen få sanningen” om vilka vi är och var vi kommer ifrån. Men när genetiska förklaringar får större genomslag kan de också förändra hur människor definierar sig själva och andra – och hur vi talar om exempelvis släktskap, historia och svenskhet.

Internationell forskning visar att DNA-tester kan få stor betydelse för hur människor beskriver sig själva och sin plats i familjer, nationer eller etniska sammanhang. Forskning har även visat att det finns en stark allmän tilltro till DNA som bevis för identitet, och att genetiska förklaringar därför kan få vidare effekter i våra samtida och framtida samhällen. I projektet undersöks vilket genomslag en sådan “genetiserad” förståelse av historisk identitet har fått i ett svenskt sammanhang.

Projektet ingår i forskningsfältet Science and Technology Studies (STS) – tvärvetenskapliga studier av teknik och naturvetenskap i samhället. Fokus ligger alltså inte på om tolkningar av DNA-analyser är ”rätt” eller ”fel”, utan på hur genetisk kunskap används och får mening i människors liv, och vilka konsekvenser det kan få i samhället.

Projektet vill ha svar på:

• Hur människor i Sverige använder och tolkar DNA-baserad historisk kunskap från arkeogenetisk forskning (Arkeogenetik är studiet av forntida DNA med hjälp av olika molekylärgenetiska metoder) och kommersiella släktskapstester.
• Hur människor i Sverige pratar om identitet och tillhörighet i relation till DNA-tester och historiskt ursprung.
• Om, och i så fall hur, människor omprövar sina tankar om nation, etnicitet, arv och släktskap utifrån genetiska förklaringar.
• Om, och i så fall hur, ett nytt “genetiserat” sätt att tala om identitet och tillhörighet får vidare kulturella, sociala och politiska effekter.

Hur görs studien?

Projektet samlar in material från både en bred allmänhet och personer med särskilt intresse för historisk genetik, på tre olika sätt:

• Enkäter (bland annat en riksrepresentativ undersökning med cirka 1000 personer)
  Information om samtycke och datahantering till deltagare i telefonstudien hittas här.
• Digital etnografi i sociala medier där DNA-tester och släktforskning diskuteras
• Fokusgrupper och intervjuer med personer som använder DNA-tester eller följer arkeogenetisk forskning

Materialet analyseras med kvalitativa forskningsmetoder för att nå djupare kunskap om hur berättelser och föreställningar om DNA, historia och identitet formas – och hur de kan påverka synen på gemenskap, gränser och tillhörighet i Sverige.

Läs mer om forskarna vid Umeå universitet, Anna Hegardt Källén, professor i museologi och docent i arkeologi, och Disa Helander, doktor i genusvetenskap vid Umeå centrum för genusstudier. Från Vetenskap & Allmänhet deltar utredaren Åsa Johansson Palmkvist och Lotta Waesterberg Tomasson, kommunikationsansvarig, som bollplank för de samskapande och kommunikativa delarna i projektet.

DNA i tiden kommer att bidra med ny kunskap om hur genetikens ökade inflytande i historisk forskning påverkar identitetsskapande och samhällsdebatt. Studien är unik med sin breda undersökning av allmänhetens syn på genetisk kunskap och för att den undersöker dessa frågor i ett svenskt sammanhang. Nästan all tidigare forskning om DNA-studiers påverkan på samhället och allmänheten har gjorts i engelskspråkiga länder som USA, Storbritannien och Australien.