Var går gränsen för när en forskare eller forskningskommunikatör blir lobbyist? Hur hjälper man allmänheten att skilja mellan vetenskap och “hittepå”? Vad kan en kommunikatör göra när någon påstår att något är fel, i syfte att förvränga fakta? Det var några av de frågor som deltagarna fick diskutera och fundera på under 2019 års upplaga av Forum för forskningskommunikation.
Forum för forskningskommunikation lockade i år rekordmånga deltagare. Omkring 450 forskningskommunikatörer samlades på biograf Draken i Göteborg den 3 april, i samband med Vetenskapsfestivalen.
En av årets huvudtalare var Imran Khan från Wellcome Trust i Storbritannien. Han poängterade att man måste börja med att få allmänhetens intresse. Om inte allmänheten förstår vad vi i forskningsvärlden gör och säger, så kommer de heller inte att lita på oss, menade han.
Wellcome Trust är en av världens största forskningsfinansiärer och har fokus på biomedicinsk forskning. Imran Khan är där chef för Public Engagement, vilket bland annat inkluderar övergripande ansvar för organisationens dialog med allmänheten. I Storbritannien har många kvällstidningar drivit på ett förakt för vetenskap och forskning – något som har tvingat organisationer som Wellcome Trust att själva satsa rejält på kommunikationsinsatser.
– För att få allmänheten att lita på oss i forskningsvärlden måste vi göra forskningen relevant, sade han, och tog bland annat upp ett exempel på hur man kan få folk intresserade av luftföroreningar. Genom att berätta om luftburna sjukdomar eller kemin bakom föroreningarna kan allmänheten relatera forskningen till sina egna erfarenheter. Med rätt vinkel blir forskningskommunikationen mer relevant för mottagaren.
Allmänheten kan förbättra forskningen
Imran Khan gav både exempel på hur fel det kan gå när forskarvärlden lyssnar på allmänheten men också hur bra det kan vara att involvera allmänheten. Namngivningen av ett brittiskt polarforskningsfartyg är ett exempel på det förstnämnda. Allmänheten röstade fram Boaty McBoatface som namn på skeppet, som till slut dock fick heta RRS Sir David Attenborough.
Att involvera allmänheten kan å andra sidan ha en positiv inverkan på forskningen, något som dock kräver att man ställer rätt frågor på rätt sätt och i rätt forum. Allmänheten kan göra positiva insatser för samhället, något som Khan exemplifierade med hälsotester för hemmabruk. Genom att allmänheten ifrågasätter testernas kvalitet och frågar efter bevis på att de fungerar går det att motverka vidare spridning av tveksamma och ibland direkt felaktiga resultat och påståenden.
Direkt efter hans mycket uppskattade föreläsning tog en paneldebatt vid. Förutom Imran Khan deltog James Pamment från institutionen för strategisk kommunikation vid Lunds universitet, Anna Dubois, prorektor och vice vd vid Chalmers tekniska högskola, samt Sven Stafström, generaldirektör på Vetenskapsrådet. Ämnet var varför samhället ska involveras i forskningen.
– Vi har ett regeringsuppdrag att aktivt satsa på forskningskommunikation. Förutom att hjälpa till med konkreta satsningar så bidrar vi även med planering. Sättet som vi kommunicerar forskning på i dag är sannolikt annorlunda än det kommer att vara i framtiden, så vi planerar också en hel del för framtiden. Forskningskommunikatörer lyfter gärna fram sina respektive lärosäten, men Vetenskapsrådet vill snarast lyfta forskningen till en nationell nivå, sade Sven Stafström.
Från Chalmers tog Anna Dubois upp vikten av att rikta sig mot samhället med olika typer av aktiviteter. Att arrangera öppna seminarier, engagera sig i science centret Universeum och inte minst satsa på Vetenskapsfestivalen är tre viktiga exempel på sådant som Chalmers satsar mycket på, enligt Anna Dubois.
Kombinera konst och vetenskap
Under en dryg timme av årets forum pågick tre parallella workshops. En av dem tog upp hur forskare och konstnärer kan samarbeta och bygga broar för att öka forskningsintresset bland allmänheten. Mairéad Hurley från Science Gallery i Dublin och Luiza Bengtsson från Max Delbrück Center for Molecular Medicine in the Helmholtz Association i Berlin gav flera exempel.
– Konst och vetenskap är två sätt att söka efter sanningen. Båda är kreativa, har många beröringspunkter och använder liknande metoder. Vi kan kombinera konst och vetenskap och se på dem genom samma lins, och på så sätt nå ut till exempelvis unga människor, sade Mairéad Hurley.
PR-konsulten Frida Berry Eklund från byrån Westander höll i en workshop om politik och påverkan, och hur man bäst lyckas som opinionsbildare. En av uppgifterna för workshopdeltagarna var att diskutera var gränsen går för när en forskare eller forskningskommunikatör inte längre bara kommunicerar forskning utan snarare är lobbyist. I ett föränderligt medielandskap är det svårt att dra en exakt gräns, och ett av målen med frågan var själva diskussionen. Några av Frida Berry Eklunds bästa tips för att själv nå fram är: Bjud på argument, påverka i rätt tid, förklara enkelt, haka på debatten, samt konkretisera och visa.
James Pamment från Lunds universitet höll i en workshop om hur man kan hantera desinformation. Vad ska man som kommunikatör göra när någon påstår något som är fel, i syfte att förvränga fakta?
– Det finns en tendens att folk går i klinch och svarar på felaktigheter eller något som man inte håller med om. Det ökar dock bara uppmärksamheten för påståendet. En bättre strategi är att ta ett steg tillbaka och först fundera ut varför personerna sprider felaktigheter. Därefter kan man ge ett svar som motverkar själva syftet, snarare än att attackera felaktigheten i sig, sade James Pamment.
Paketera fakta med underhållning
Under forumet hölls också en liten vetenskapskavalkad där Lena Söderström från Vetenskap & Allmänhet presenterade Nyckelpigeförsöket, Annsofie Olsson från Malmö universitet Forskarnas galleri och Malin Viola Wennberg från Mistra Future Fashion hållbart mode.
TV-producenten Karin af Klintberg höll avslutningsvis ett bejublat föredrag fyllt av exempel på hur man kan ta hjälp av humor och känslor för att nå fram med sitt budskap. Hon har ägnat 15 år åt att göra smala ämnen allmängiltiga och ligger bakom TV-program som Historieätarna, REA, Värsta språket, Kobra och Tusen år till julafton. Hon skapar faktabaserade produktioner och pratade bland annat om vikten av att paketera rätt samt att visa snarare än att prata om.
– Jag försöker att paketera fakta med hjälp av underhållning. Humor gör att mottagaren blir mer öppen för fakta och skrattet är en väldigt bra ingång till kunskap, sade Karin af Klintberg.
Forum för Forskningskommunikation leddes av Helena Bornholm, Vetenskapsrådet, och Anders Sahlman, Vetenskap & Allmänhet, och arrangerades av Vetenskapsfestivalen i samarbete med forskningsråden Forte, Vetenskapsrådet och Vinnova samt KK-stiftelsen, Mistra,Ragnar Söderbergs stiftelse, Riksbankens Jubileumsfond, Stiftelsen för Strategisk Forskning och Vetenskap & Allmänhet.
Fotnot: Parallellt med diskussionerna vid forumets workshops, föreläsningspass och fikabord pågick samtal och meningsutbyten i sociala medier med hjälp av hashtaggen #VetFestFFF.
Text och foto: Anders Frick
Vill du ha mer av Forum för forskningskommunikation? Missa då inte referatet från workshopen Why should the public be involved in science? och se gärna på Vetenskapsfestivalens liveinspelning nedan!
