Tydliga krav från finansiärer, forskarutbildning i kommunikation och extern bedömning av lärosätens samverkan. Det är tre av många förslag om hur dialogen mellan forskare och samhälle kan stärkas. Förslagen kom från VAs medlemmar vid ett dialogseminarium på Östasiatiska museet i Stockholm den 1 september 2011.
Inledningsvis presenterades några resultat från VAs senaste studier, bland annat en kartläggning av möjliga indikatorer för att mäta samverkan som VA gjort på uppdrag av Anders Flodströms utredning ”Utvärdering av forskningskvalitet som grund för tilldelning av resurser till universitet och högskolor”.
– Men pengar är inte allt! Kulturen i forskarsamhället behöver också förändras så att kommunikation och samverkan blir en självklar del av arbetet, sade Heidi Armbruster-Domeyer, projektledare vid VA.
För att stimulera en förändring föreslår VA flera åtgärder: en gemensam avsiktsförklaring av forskningsaktörerna om att stimulera samverkan, extra satsningar på de lärosäten och forskare som är starka förebilder och ett nytt nationellt samverkanspris.
VAs kanslichef Karin Hermansson talade om att svenskars förtroende för forskning och forskare minskar, men fortfarande ligger högt vid en internationell jämförelse. Klas-Herman Lundgren, projektledare vid VA, berättade om en förstudie av hur stor vikt finansiärer lägger vid samverkan och kommunikation av den forskning de stödjer.
– Vi har både sett goda exempel och finansiärer med en stor förbättringspotential där tydligare krav kan ställas och den utåtriktade informationen förbättras.
Bär forskningen över dödsdalen
Lars-Erik Liljelund, VD för Mistra, Stiftelsen för miljöstrategisk forskning, instämde i att det är viktigt att ställa krav så att forskningens resultat kan komma till nytta.
– Det här tycker forskarna olika om. Men vi behöver bära forskningen över dödsdalen.
Mistra finansierar stora projekt och kräver kommunikationsplaner för att bevilja medel. Lars-Erik Liljelund påpekade också att miljöpolitiken i stor utsträckning drivs av ny kunskap och vetenskap – och ibland av mediers larm.
Marika Hedin, chef för Vasamuseet, berättade om Centrum för maritima studier där forskare inom historia, arkeologi och etnologi arbetar tvärvetenskapligt tillsammans med museet. Samarbetet har resulterat i både utställningar och öppna föreläsningar.
– Det är nödvändigt att museer baseras på bra vetenskaplig forskning.
Lyckliga tillfälligheter i persisk saga
Saeid Esmaeilzadeh, VD Serendipity och adjungerad professor vid Stockholms universitet, talade om en annan slags samverkan:
– Ordet serendipity kommer från en persisk saga och är svåröversatt men betyder ungefär en lycklig tillfällighet. Att starta och driva företag är väldigt serendipitetsdrivet eftersom man ofta hamnar någon helt annanstans än dit man tänkte sig. Det är lika viktigt med affärs- som teknikutveckling, och det har lett oss till samverkan.
Said Esmaeilzadeh menade att vi i Sverige satsar mycket på forskning och utveckling och får fram mängder av ny kunskap, men när det gäller entreprenöriella aktiviteter ligger vi långt efter många andra länder.
– I Sverige är vi för rädda för att ge oss ut på äventyr. Det hörs ju redan på ordet riskkapital! Kunskap är en råvara, men den måste paketeras i produkter och tjänster innan den kan säljas.
Avdramatisera bilden av forskare!
Michel Wlodarczyk, generalsekreterare vid Folkuniversitetet, talade om bildningstanken – att ge människor möjlighet att ta del av kunskapsläget inom olika områden som historia, astronomi, kemi, fysik…
– Men det är också viktigt att forskarna får tillfälle att träffa allmänheten och får veta vad som är viktigt för dem att veta.
Michel Wlodarczyk beskrev dagens föreläsningar inom studieförbunden som informella möten med hälften presentation, hälften diskussion med deltagarna.
– Det ger insikt om vad forskning är och avdramatiserar människors bild av forskare.
”Peer review” av samverkan!
Därefter diskuterade deltagarna med sina bordsgrannar vad som kan och bör göras för att stärka samverkan mellan forskare och samhälle. En rad förslag ventilerades:
- Arbeta med språket så att forskarvokabulären inte blir ett hinder. Det är viktigt att hitta ett gemensamt språk och presentera sin forskning så att andra förstår.
- Finansiärerna bör ställa krav på samverkan för att bevilja anslag, och följa upp att den verkligen blir av.
- Universitetslärare har en viktig dubbel roll: Att inspirera studenter och sprida intresse, liksom att förbereda arbetskraft för att vara intresserad av samverkan med lärosätena.
- Mät samverkan genom ”peer review”; där en allsidigt sammansatt grupp forskare får bedöma samverkansprojekt.
- Utbilda forskare i kommunikation och visa varför det är viktigt med dialog för forskarna själva.
Tack till en eldsjäl
Avslutningsvis reflekterade VAs tidigare generalsekreterare Camilla Modéer kring det som sagts:
VA står för dialog; att olika miljöer möts och lyssnar på varandra.
Hon menade att VA är unikt i sitt sätt att arbeta och poängterade vikten av att lyfta samverkansfrågan.
Internationellt har vi inte funnit några bra sätt att mäta samverkan. Men man kan i stället stimulera samverkan på en rad olika sätt, något de är de duktiga på i Storbritannien. Sverige kan väl ha ambitionen att bli ännu bättre?!
Allra sist avtackades Camilla Modéer av de fyra styrelseordförande som hon arbetat tillsammans med sedan VA bildades 2002.
Camilla har en tro som kan försätta berg och samtidigt en nyfikenhet och glädje som man måste ha, och som gör att man fortsätter trots att det är trögt ibland. Det är det som skapar en eldsjäl – och den glädjen och nyfikenheten har hon fört över till VA
sade Majléne Westerlund Panke, initiativtagare till föreningen och styrelseordförande 2004–2006.
Fler bilder från dagen återfinns här på VA-bloggen.
