Grå moln drar ihop sig på himlen och vinden har börjat friska i. På Fridemsskolan i Gävle, inne i klassrummet hos Skogen 4 håller läraren Lena Berggren på att samla ihop fjärdeklassarna inför nedgrävningen av tepåsarna i ForskarFredags massexperiment Tepåseförsöket.
Experimentet går ut på att med hjälp av tepåsar undersöka jordens nedbrytning av växtmaterial. Kunskapen är bland annat viktig för att forskare ska kunna göra bättre prognoser över framtida klimatförändringar. Att använda tepåsar för att spå klimatförändringar kan låta lite som hokus pokus, men det är en ny vetenskaplig metod som på ett standardiserat sätt mäter jordens nedbrytningsförmåga. Elevernas uppgift är att först väga tepåsarna, därefter gräva ner dem i jorden, för att slutligen efter några månader gräva upp dem igen, och på nytt väga dem, för att se hur mycket av teet som har brutits ner.
Skogen 4 är väl förberedda för experimentet. Tepåsarna har de redan vägt och märkt upp enligt protokollet. Allt är klart för att de nu ska ner i jorden.
– Alla samlas vid sina gruppledare, säger Lena. Och kolla nu så att ni har den utrustning ni behöver för att gräva ner tepåsarna.
Eleverna kommer snabbt på plats i sina respektive grupper.
– Jag har inget verktyg att gräva med, säger en elev.
– Och ändå bor du ute på landet, svarar en annan.
Som tur är finns det gott om extraskedar att använda.
– Jag fick tvinga min familj att dricka tre flaskor mineralvatten de senaste dagarna för att få ihop de sista flaskorna till experimentet, säger Lena och får en applåd av eleverna.
Tomflaskorna ska användas för att göra mini-växthus som ska placeras över hälften av de nedgrävda tepåsarna. Mini-växthusen kommer att öka temperaturen i marken med 1–2 grader Celsius, och därigenom simulera hur ett varmare klimat skulle påverka nedbrytningen av växtmaterial.
Tre flaskor på 1,5 liter – hur mycket vatten blir det, frågar Lena. Någon gissar först på 3,5 liter men det justeras raskt till 4,5.
Den utvalda platsen ligger tio minuters promenad från skolan. Först längs en cykelväg genom skogen, därefter blir det gåsmarsch på en mindre stig. Lena har letat fram en plats där tepåsarna kan få vara ifred under hela sommaren, tills det är dags att gräva upp dem igen till hösten.
– Åh nej, säger Max. Där borta brukar det finnas ormar.
– Jag gillar inte ormar, säger Amadeus.
Max och Amadeus är i en egen grupp och ska gräva ner extrapåsarna som fanns i kuvertet från forskarna. Max visar upp en inplastad skiss över experimentplatsen där gruppens namn och grävinstruktioner finns antecknade.
– Vi får gräva ner våra tepåsar var vi vill.
Amadeus funderar om Tepåseförsöket innehåller något slags tävlingsmoment. Tävlar man mot de andra klasserna som är med? Och går det i så fall att vinna något?
Nej, det är ingen tävling, säger jag. Det är forskning, och alla hjälps åt för att få ett så bra resultat som möjligt. Vad tänker man på när man hör ordet forskning?
– Vetenskap, säger Max.
Och när man hör ordet vetenskap, då?
– Forskning, säger Amadeus.
Efter att ha tänkt en liten stund säger Max att ordet vetenskap för honom ungefär betyder att något är sant.
Stigen genom skogen leder fram till en bred kraftledningsgata med högt gräs och lite lövsly här och var. På andra sidan kraftledningsgatan är täta snår, och från bortom snåren hörs bilarna på motorvägen susa förbi.
Här ska tepåsarna grävas ner. Men innan grävandet kan börja måste ett antal snäckor räddas från platsen, undan fotsulor och spadar.
– Vi var två klasser här på Fridhemsskolan som ville vara med i försöket, men eftersom vi bara kunde få material till en klass har vi ordnat eget material till den andra klassen, säger Lena.
Det gröna teet i experimentet går att få tag på i Sverige, men det röda har forskarna importerat från Nederländerna. På Fridhemsskolan löste man det genom att den andra skolklassen har ersatt de röda tepåsarna med ett annat märke vars påsar därtill är gjorda av papp (istället för plast, som de nederländska påsarna).
– Resultaten från den andra klassen går förstås inte att använda till själva forskningsprojektet, men det blir ett intressant tillägg där eleverna kan fundera över vad som händer med påsarna som är gjorda av plast respektive papp, och varför det är så, förklarar Lena.
Experimentplatsen för Tepåseförsöket kommer de att fortsätta använda i biologiundervisningen, och återvända till även efter att experimentet avslutats i höst.
– Det blir ett ställe som eleverna får en relation till, där det går att studera många olika saker, till exempel hur växtligheten ser ut och vilka nedbrytare som finns i marken.
Nu råder full aktivitet på experimentplatsen. Spadar sätts i jorden, linjaler kommer fram för att mäta att hålen blir lagom djupa – minst fem centimeter – och att de olika tepåsarna och termometrarna grävs ner på rätt ställen och med rätt avstånd från varandra. Eleverna kontrollerar och dubbelkontrollerar. Överallt ses böjda ryggar och huvuden; fullt fokus på uppgiften.
Max och Amadeus väljer en nedgrävningsplats som ligger ett stycke bort från de andras, halvvägs mot några bikupor som står uppställda ett stenkast från ”den gyllene triangeln”, som experimentplatsen kallas – efter den triangelformade skissen som klassen utgår från i placeringen av tepåsarna. Amadeus bränner sig på en brännässla och det tar en liten stund innan svedan lägger sig tillräckligt mycket för att det ska gå att fokusera på forskning. Och det visar sig inte vara alldeles lätt att gräva med de medtagna skedarna.
– Det finns ju rötter här, säger Max och kämpar för att få ner skeden i jorden.
– Kom igen, är du man eller mus, säger Amadeus.
– Jag har ju bara en sked. Dessutom brände du dig på en brännässla det första du gjorde.
Men strax har de fått fart på grävandet och efter tjugo minuters flit ligger tepåsarna nere i jorden, på rätt djup och med rätt avstånd. Plastcylindern från PET-flaskan sätts på plats med hjälp av två grillpinnar. Även vid ”den gyllene triangeln” börjar grupperna bli klara.
– Det här var ju kul, säger en elev till Lena.
– Ja, spännande, fyller en kompis i.
Nu är den stora utmaningen för eleverna att inte kliva på de grillpinnar, PET-flaskor och etiketter som sticker upp ur jorden. För att göra platsen synligare, så att det både är lätt att hitta tillbaka till grävplatsen och varnar andra människor från att kliva på materialet, drar eleverna fram döda grenar och kvistar som de sticker ner i jorden runtom de nedgrävna tepåsarna.
Nu blir det lite bråttom att hinna tillbaka till skolan i tid för gympalektionen. Första halvan av Tepåseförsöket är klar; utrustningen packas ihop och strax vandrar klassen tillbaka genom skogen. Ett sommarlov senare ska de komma tillbaka för att avsluta experimentet.
Bakom våra ryggar ligger ”den gyllene triangeln” med det nedtrampade gräset och de knotiga långa pinnarna som sticker upp ur marken. På avstånd liknar det något slags magisk cirkel.
Och visst är det väl lite magiskt ändå, det här med forskning. Magiskt och förtrollande, även om det är strikt vetenskapligt.
