Andreas Ohlin arbetar med små, små barn. Han vann finalen i Forskar Grand Prix 2013 med ett framträdande om hur man med en enkel metod kan åstadkomma en drastisk ökning av för tidigt födda barns chanser till överlevnad och ett vanligt liv. Andreas kan se flera anledningar till varför man som forskare har allt att vinna på att ställa upp i tävlingen.
I tävlingen Forskar Grand Prix (FGP) har deltagande forskare bara några minuter på sig att trollbinda en publik och en jury med underhållande och pedagogiska presentationer om sin forskning. Andreas Ohlin vann FGP 2013 med sitt framträdande om hur man med en enkel metod kan förebygga infektioner hos för tidigt födda barn. VA ringde upp Andreas för att höra vad som hänt sedan vinsten i FGP, om hans tankar kring tävlingen och vad som fick honom att ställa upp.
– Jag hörde talas om Forskar Grand Prix 2012 och tyckte att det lät som ett roligt evenemang, och en möjlighet att öka uppmärksamheten kring vården av för tidigt födda barn, säger Andreas.
Sedan årsskiftet är han verksamhetschef för barnkliniken vid Universitetssjukhuset i Örebro, där han även föreläser om vårdhygien och forskar på deltid. När VA talar med honom har han precis haft en föreläsning om sitt projekt för dialyspersonal, som ska införa den metod Andreas presenterade under sitt framträdande i FGP.
”Jag var inte beredd att ställa mig där i sjukhuspyjamas bara för att sticka ut”
– Jag hade inte deltagit i något liknande evenemang tidigare, säger Andreas. Men under våren samma år fick jag pris för bästa muntliga presentation vid en vetenskaplig kongress, och det inspirerade till att jag anmälde mig till FGP.
Under sommaren före delfinalen i Örebro tittade han på bidragen från FGP 2012, och noterade att många deltagare gick in med riktigt hög energi för att gripa tag i publiken.
– Då bestämde jag mig för att försöka få publikens uppmärksamhet på ett annat sätt. På ett sätt som underströk det viktiga i mitt ämne.
Den som har sett Andreas framträdande vet att han lyckades. Han gjorde sin inmarsch på scenen till Imperiets dystra ”När vodkan gjort oss vackra”. Som små små barn, sjunger Joakim Thåström när Andreas, iklädd vårdkläder, går bort till änden av scenen, spritar av händerna och ställer sig med armarna utsträckta åt sidorna för att handspriten ska rinna av. Med allvarlig, nästan bister, min ser han ut över publiken. Som om han ska omfamna den. Eller överlämna sig helt i dess händer. Det är ett långt ögonblick.
– Jag var skeptisk först. Jag var inte beredd att ställa mig där i sjukhuspyjamas bara för att sticka ut. Men teaterpedagogen som hjälpte oss med våra manus och framträdanden hjälpte mig att ta fram något som kändes genuint och äkta, och att öka dramatiken genom att använda handspriten och sjukhuskläderna.
Hej, jag heter Andreas. Och jag arbetar med små, små barn.
Resten är historia. Andreas vann finalen och hans forskningsprojekt om små, små barn fick stor, stor uppmärksamhet. Och det är inte enbart genom vinsten i FGP som projektet har synts: Samma vecka som Andreas vann FGP, vann hans projekt Örebro läns landstings kvalitetspris för bästa kvalitetsarbete och i mars 2014 tilldelades han Svenska Vårdhygienpriset för sina insatser att öka uppmärksamheten kring vårdhygienfrågor.
Efter vinsten i FGP startade han en Facebookgrupp för att ta reda på hur rutinerna ser ut vid andra svenska sjukhus. Nu har närmare hälften av Sveriges sjukhus som vårdar för tidigt födda barn gått över till den metod som Andreas talade om i sitt framträdande, och fler är på väg.
Vad metoden går ut på? Att i stället för att bara snabbt sprita av de nålar som används till att ge för tidigt födda barn dropp, gnugga dem med sprit i femton sekunder. Femton sekunder som kan vara avgörande för ett helt liv.
Viktigt med uppbackning från lärosäten
När man som forskare ställer upp i FGP är det bra om presentationen om ens forskning svarar på två frågor, tycker Andreas.
– Varför behövs den här forskningen, och vad har den lett till för resultat? Det räcker inte med att bara sälja in en idé.
Däremot behöver man inte vara fantastiskt duktig på muntlig framställning för att anmäla sig, betonar han. Om man är duktig eller inte vet man dessutom inte förrän man har försökt.
– Det bidrag jag hade kommit med, om jag inte hade fått hjälp med manusskrivandet och scenframträdandet, hade inte vunnit.
Han framhåller också hur viktigt det är för deltagande forskare att få bra uppbackning från sina lärosäten.
– Jag tror verkligen att det lönar sig för högskolorna att jobba med sina forskare inför FGP. I Örebro började vi redan i maj med förberedelserna, för att manus och scenspråk skulle vara klart månader i förväg, inför delfinalen i slutet av september. Örebro universitet la ner mycket jobb i arrangemanget och gav väldigt bra stöd.
Tre bra skäl att ställa upp
Det finns tre bra skäl till varför man som forskare ska vara med i Forskar Grand Prix, enligt Andreas. För det första lär man sig mycket om presentationsteknik, och utvecklas som föreläsare och estradör. För det andra finns det chans att ens forskningsfrågor uppmärksammas och får en större spridning än vad en forskningsartikel kan ge. Det var en viktig anledning till att han ställde upp – för att, ge vård av för tidigt födda barn mer uppmärksamhet.
– Den tredje anledingen är att det är kul, säger Andreas. Det var plågsamt nervöst timmarna före finalen – det är ju ett framträdande som måste sitta perfekt, ord för ord. Men helheten – att få coaching från experter på dramaturgi och scenframträdanden, träffa forskare från andra fält – är jättekul. Ställ upp!
