Kan medborgarforskning hjälpa oss förstå psykisk hälsa?

Re-MEND har som mål att ta fram ny kunskap om förebyggande av psykisk ohälsa under känsliga faser i livet. I projektet arbetar Vetenskap & Allmänhet med medborgarforskning och kommunikation. Kjell Bolmgren, biträdande generalsekreterare och utredare på Vetenskap & Allmänhet, reflekterar kring hur allmänhetens engagemang kan bidra till projektet.

Texten är en något uppdaterad version av en intervju, som ursprungligen publicerades på Re-mend projektets webbsida.

Vad är Vetenskap & Allmänhets roll i Re-MEND?

– Vi tror att en större delaktighet från allmänheten kan gynna projektet på flera sätt. Ur kommunikationssynpunkt får medborgarforskning ofta mer uppmärksamhet och når fler än “vanlig” forskning. Ett dialogiskt eller samskapande arbetssätt, där deltagarna får dela sina egna erfarenheter, leder dessutom ofta till mer relevant forskning. Genom att sänka trösklarna och involvera allmänheten kan medborgarforskning också bidra till en öppnare forskningskultur och, i förlängningen, till stärkt förtroende för forskning och vetenskap.

En viktig del av Re-MEND är att involvera allmänheten. Hur ser medborgarforskning ut i praktiken?

– Medborgarforskning ska utgå från riktiga forskningsfrågor och syfta till att ta fram ny kunskap. Den ska också innehålla aktivt deltagande från personer som inte är forskare, som bidrar under en eller flera av projektets olika faser. I Re-MEND involverade vi medborgare både i den inledande planeringsfasen när projektet utformades och i analysfasen. I själva datainsamlingen lät vi äldre personer över 65 år dela sina tankar och känslor kring mental hälsa under åldrandet. Förhoppningen är att ett samskapande arbetssätt ger nya och intressanta data, berikar tolkningen och analysen, och kanske till och med ger oss helt nya forskningsfrågor.

I medborgarforskning deltar frivilliga deltagare ofta i datainsamlingen. Kan du ge några exempel på utmaningar och god praxis för att lyckas med det samarbetet?

– Två klassiska utmaningar i deltagarbaserad forskning är representativitet och datakvalitet. En annan del som ofta glöms bort är den regelbundna kommunikationen med deltagarna. Beroende på forskningsfrågan kan representativitet bli en verklig utmaning, medan datakvalitet ofta går att säkerställa med hjälp av antingen utbildning av deltagarna eller olika typer av metodologiska och statistiska grepp. Min erfarenhet är att deltagarna oftast är motiverade att göra “rätt” och att nyckeln för att stärka kvaliteten därför är öppenhet och regelbunden kommunikation.

Många forskare upplever hinder kring att involvera allmänheten, till exempel avsaknad av tid eller incitament. Vilka strukturella förändringar inom akademin behövs för att stötta medborgarforskning och forskningskommunikation?

– Det här är tiotusenkronorsfrågan. Personligen anser jag att forskningen måste bevara sin integritet; att forskare interagerar med det omgivande samhället i egenskap av sakkunniga experter. Jag skulle också stödja ett nytt meritsystem där våra lärosäten stöttar forskare (inom relevanta områden) att kommunicera och samarbeta med allmänheten, och värderar den tiden på ungefär samma sätt som man värderar undervisningstid i dag. På längre sikt är min uppfattning att om studenter tränas att tänka i termer av samskapande och kommunikation, och forskare utbildas i kommunikation på samma sätt som de utbildas i undervisning, så kommer den här typen av aktiviteter att ske mer naturligt och effektivt i framtiden.

Om du fortsätter att blicka in i framtiden, vilka långsiktiga effekter hoppas du att medborgarforskningen inom Re-MEND leder till? 

– Utöver intressanta resultat hoppas jag att “vår” medborgarforskning får medial uppmärksamhet och når ut i samhället, så att vi kan kommunicera all den viktiga kunskap som tas fram inom Re-MEND. Psykisk hälsa är en viktig fråga och jag hoppas förstås också att vi kan inspirera framtida projekt att inkludera medborgarforskning på ett eller annat sätt.

Vad har du för praktiska tips till forskare i tvärvetenskapliga projekt, som funderar på hur de kan involvera eller interagera med allmänheten?

Jag har två tips, 1) ge dig ut och dela med dig av din kunskap! Och 2) ta hjälp av kommunikations- eller samverkansenheten på ditt lärosäte. Jag lärde mig massor genom att lyssna på deras råd och testa mig fram – efter några år blev jag till och med effektiv.

Deltagande forskning som kan ta “levd erfarenhet” i beaktande kommer leda till vetenskapliga framsteg, i synnerhet inom kontextkänsliga forskningsområden som psykisk hälsa som påverkar människors dagliga liv. – Kjell Bolmgren

Slutligen, vad gör dig optimistisk kring medborgarforskningens framtid och betydelse för att möta samhällsutmaningarna, som till exempel psykisk ohälsa?

– Genom att involvera allmänheten i forskning blir det möjligt att utforska så många fler forskningsfrågor. Dessutom finns idag fantastiska digitala verktyg som underlättar det samarbetet. Samtidigt ser vi att det digitala samhället skapar ett behov av personliga fysiska möten. Därför tror jag att deltagande forskning som kan ta “levd erfarenhet” i beaktande kommer leda till vetenskapliga framsteg, i synnerhet inom kontextkänsliga forskningsområden som psykisk hälsa som påverkar människors dagliga liv.