Lokal kunskap för bekämpning av invasiva arter – vital eller vansklig?

Hur kan lokal kunskap från frivilliga bidra till arbetet med att bekämpa invasiva främmande arter? Det fick deltagarna i Lupinlabbets workshop diskutera under en nationell konferens på Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala den 18 mars. I samband med evenemanget lanserades projektets webbplats och medborgarforskningssida.

Lupinlabbet har som mål att genom intervjuer och medborgarforskning samla och kommunicera lokal och vetenskaplig kunskap om trädgårdsväxten blomsterlupin – kanske Sveriges mest välkända invasiva art.

– Vi utformar och testar en metod för att ta tillvara lokal kunskap kring bekämpning av invasiva arter. Vi valde blomsterlupin för att det är en välkänd art där olika bekämpningsmetoder används och där spridningen ser olika ut på olika platser. Det innebär att lokala erfarenheter skulle kunna vara viktiga för att förstå spridnings- och etableringsmönster, och vilka metoder som funkar, säger Judith Sarneel, projektledare för Lupinlabbet och lektor vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet. 

Konferens med fokus på invasiva främmande arter 

Den nationella konferensen om invasiva främmande arter arrangerades i Uppsala av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Havs- och vattenmyndigheten, Naturvårdsverket och Trafikverket. Den 17-18 mars deltog närmare 200 personer som på olika sätt arbetar med invasiva arter, både forskare, myndigheter, kommuner, ideella organisationer och entreprenörer. Samtalen kretsade kring aktuell forskning, behovet av samverkan och politiska satsningar, samt kommande behov inom forskning, utredningar och insatser. 

Under Lupinlabbets välbesökta workshop fick deltagarna diskutera om och hur de har användning för privatpersoners lokala kunskap i sina yrkesroller, vilken betydelse de anser att lokal kunskap kan ha för bekämpningen av invasiva arter, och hur relationen mellan myndigheter och privatpersoner bör se ut. 

Kjell Bolmgren, utredare och biträdande generalsekreterare på Vetenskap & Allmänhet, upplevde att deltagarna ser en stor potential i frivilliginsatser och lokala erfarenheter, men att det saknas vana. 

– Det är tydligt att myndigheter redan idag har stor nytta av allmänheten för datainsamling av olika slag kopplat till biologisk mångfald. Men när det gäller invasiva arter verkar det inte finnas samma vana av att samla in kunskap från allmänheten. En del förlitar sig på etablerade plattformar som Artportalen, andra har funktioner på kommunala webbsidor för att få in observationer av invasiva arter. Och man ser snarare sin roll som informationsspridare om det övergripande fenomenet, än som mottagare av lokala erfarenheter och resultat. Här ser vi en stor potential för Lupinlabbet och liknande initiativ, säger Kjell Bolmgren. 

Lokal kunskap värdefull – i rätt sammanhang 

De flesta deltagare var överens om att allmänhetens erfarenheter har en roll att spela i arbetet med att hantera och bekämpa invasiva arter, i synnerhet lokal kännedom om platsens historia, hur den har brukats och förändrats över tid samt när och hur de invasiva arterna kom till platsen. Här anses allmänheten kunna ge viktiga bidrag som kan hjälpa forskare och myndigheter att bättre förstå etablerings- och spridningsmönster, samt att prioritera var åtgärder har mest effekt. 

Åsikterna gick däremot isär kring när och hur lokal kunskap kan bidra. En deltagare uttryckte att privatpersoner sällan utvecklar innovativa bekämpningsmetoder och att allmänhetens åsikter och attityder ibland komplicerar myndigheternas arbete med att bekämpa invasiva arter. Andra deltagare gav motexempel på fritidsodlare som anpassat etablerade metoder till sina lokala platser och därmed bidragit till kunskapsutveckling. Flera betonade att privatpersoner kan hjälpa till att identifiera och samordna lokal kompetens, men att myndigheter är ovana vid att samla in lokala erfarenheter på ett systematiskt sätt. Dessutom lyftes att arbetet med att bekämpa invasiva arter ofta är beroende av lokala organisationer och föreningar.

Lutz Eckstein, professor vid Karlstads universitet, hoppas att Lupinlabbet leder till nya samarbeten.  

– Det vore roligt om vårt projekt bidrar till att utveckla ett samarbete mellan frivilliga, privata aktörer och myndigheter för att hantera invasiva växter. Arbetet med kontroll av invasiva växter, särskilt i värdefulla miljöer, kräver långsiktigt arbete och regelbunden uppföljning och där kan privatpersoner spela en viktig roll.

Biologisk mångfald räcker inte alltid som motiv 

En annan fråga som diskuterades var hur allmänhetens engagemang och intresse för invasiva arter kan stärkas. Även här var deltagarna överens om att privatpersoner kan bidra, till exempel genom att hjälpa myndigheter att förstå vilka argument och motiv som kan engagera lokalbefolkningen. 

– Ekologer ser biologisk mångfald som ett viktigt värde och motiv i sig självt. Men för att engagera privatpersoner behövs ibland helt andra motiv. Motiv som är kopplade känslor, egna erfarenheter eller hur man brukar använda platsen. På en lokal plats är det kanske inte förlusten av artrikedom som gör att man vill göra en insats, utan hur platsen förändras och hur saker man tagit för givna riskerar att försvinna. Det kan vara att en uppskattad badplats blir igenväxt eller att växtligheten på ens egna marker förändras. Sådana motiv engagerar ofta både mer och fler, säger Kjell Bolmgren. 

Målet är att samla hela Sveriges kunskap om blomsterlupin och vi hoppas att så många som möjligt vill dela med sig av sina erfarenheter!
– Judith Sarneel, ansvarig forskare i Lupinlabbet

Bli intervjuad eller delta som medborgarforskare! 

Nästa steg för Lupinlabbet är intervjuer med ett urval av yrkesverksamma och privatpersoner runt om i Sverige. Målet är att samla erfarenheter, metoder och tips, samt utforska deras attityder och tankar kring sitt arbete med bekämpning av invasiva arter. Parallellt inleds nu en insamling från privatpersoner som har bekämpat blomsterlupin i sitt närområde. 

– Genom medborgarforskningen hoppas vi få in insikter och perspektiv som annars skulle vara svåra för oss forskare att nå på egen hand. Målet är att samla hela Sveriges kunskap om blomsterlupin och vi hoppas att så många som möjligt vill dela med sig av sina erfarenheter, säger Judith Sarneel.