Framtiden är här, och det är svårt att inte känna sig uppgiven. 2020-talet har sannerligen visat sig vara multikrisernas decennium. På bara några år har samhället i rasande takt tvingats parera den ena krisen efter den andra, en kavalkad av tidigare till synes avlägsna hot har nu plötsligt blivit högst reella: klimatkatastrofer, pandemier och krig.
Egentligen borde vi inte vara överraskade. Forskningen har länge varnat för många av de kriser vi nu i accelererande takt ser utveckla sig. Men samtidigt har också kunskapen om hur vi kan förebygga och hantera olika kriser och hot utvecklats i snabb takt: Framtiden är här, och med den också lösningarna! Utan samarbeten mellan olika aktörer når dock inte lösningarna fram.
Forskare och praktiker, civilsamhälle och beslutsfattare behöver mötas och dela erfarenheter.
Därför behöver forskare och praktiker, civilsamhälle och beslutsfattare mötas och dela erfarenheter. Detta är grunden för den nya mötesplatsen Folk och Forskning som för andra året i rad arrangeras i Uppsala i maj av Vetenskap & Allmänhet i samarbete med Uppsala universitet.
Under 2010-talets sista år hade klimatfrågan äntligen börjat få den politiska och samhälleliga uppmärksamhet som klimatforskarna så länge efterlyst. Klimataktivister uppmanade politiken att lyssna på forskningen och gott hopp fanns om att världens länder verkligen skulle kunna samarbeta för att uppfylla Parisavtalet.
2020 kom pandemin och lamslog våra samhällen och skapade nya gränser och barriärer. Klimatfrågan så gott som försvann från den politiska dagordningen när ett tidigare okänt virus hotade liv och hälsa. Pandemin utmanade våra samhällens resiliens både när det gällde snabbhet och uthållighet. Beslut om hur smittan bäst skulle hanteras behövde fattas i ett osäkert kunskapsläge av folkhälsomyndigheter världen runt. Lösningarna såg olika ut mellan länder, vilket bidrog till att skapa nya barriärer. Europa ställde om från en öppen och gränslös kontinent till en situation där nationella gränser plötsligt var knivskarpa igen. Misstänksamheten mellan grannländer blev tydlig inte minst i Norden, där tilliten annars står stark.
Beredskap har de senaste åren även i vår del av världen återigen blivit likställt med militär rustning.
Pandemin pågick längre än många räknat med, och vi hade just kommit ur den när nästa stora kris inträffade, i och med Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Beredskap har de senaste åren även i vår del av världen återigen blivit likställt med militär rustning. Grönland kan framhållas som en symbol för hur kris nu skymmer kris: Samtidigt som den grönländska inlandsisen har visat sig smälta i en ännu snabbare takt än klimatforskarna befarat, med potentiellt katastrofala globala konsekvenser, så har även det överskuggats av det säkerhetspolitiska hotet och Donald Trumps anspråk på ön.
Allt det här hänger samman. Klimatkrisen har gjort Arktis mer säkerhetspolitiskt centralt och också skapat ny konkurrens om territorier när mineraltillgångar och bördig odlingsmark blir allt mer eftersökt av länder för att säkra framtida energi- och matförsörjning. Människans ökade tryck på naturen leder samtidigt till risk för fler pandemier när zoonoser tar klivet över till människa.
För att bygga ett motståndskraftigt samhälle behöver begreppet beredskap därför återigen fyllas med en vidare betydelse – det handlar i lika hög grad om klimat-, social- och hälsomässig beredskap, som säkerhetspolitisk.
För att bygga ett motståndskraftigt samhälle behöver begreppet beredskap därför återigen fyllas med en vidare betydelse – det handlar i lika hög grad om klimat-, social- och hälsomässig beredskap, som säkerhetspolitisk. Klimatförändringar påverkar redan samhället och lösningar handlar om att båda hitta sätt att minska utsläppen för framtiden och att hantera de samhällsstörningar klimatförändringar ger upphov till idag.
Ekosystemförändringar och minskad biologisk mångfald påverkar livsmedelsförsörjningen, som måste stå stark i såväl fredstid som i kris och krig. Och inget av detta fungerar utan social resiliens: Att människor möts, skapar sociala nätverk, samarbetar och tänker tillsammans stärker vår förmåga att hantera kriser av olika slag.
Motståndskraft handlar om att ta vara på kunskap och hitta nya tankebanor, samarbeten och arbetssätt för att skapa resilienta och hållbara system – såväl ekologiska och ekonomiska som sociala. Under rubriken Kunskap för motståndskraft – resiliens, hållbarhet och beredskap samlas den 6 maj i Universitetshuset i Uppsala svenska och nordiska aktörer från forskning, civilsamhälle, politik och näringsliv för att faktiskt kunna sitta ner tillsammans och samtala kring vår tids stora utmaningar ur flera perspektiv. Vi tror att det är så kunskap på bästa sätt kan utvecklas, utnyttjas och nå rätt aktörer i krissituationer. Varmt välkomna till Folk och Forskning!
/Ulrika Björkstén, generalsekreterare, Vetenskap & Allmänhet
/Anders Hagfeldt, rektor Uppsala universitet och styrelseordförande, Vetenskap & Allmänhet
