Äldres psykiska hälsa är ofta förbisedd trots att det är den åldersgrupp där störst andel hämtar ut antidepressiv medicin. Diskussionen präglas ofta av förutfattade meningar, medan äldres egna röster hörs mer sällan. För att fånga upp flera perspektiv har projektet Re-MEND under hösten bjudit in till tre science cafés om äldres psykiska hälsa.
Re-MEND är ett tvärvetenskapligt projekt som syftar till att ta fram ny kunskap om förebyggande av psykisk ohälsa under känsliga faser i livet och att minska stigma i samband med psykiska problem.
Under hösten har science cafés (forskarfikan) anordnats på Vattenhallen i Lund, Folkets Hus i Botkyrka och Väven i Umeå. Centralt för ett science café är samtalet och utbytet mellan forskare och allmänheten; forskare får möjlighet att komma ut med sin forskning och få input från allmänheten, medan allmänheten får en möjlighet att orientera sig kring pågående forskning och påverka forskares syn på vilken forskning som behövs.
Utöver dessa tre tillfällen har ReMEND även haft fokusgruppsdiskussioner med experter på psykisk hälsa. Insikterna från dessa kommer att användas för att utforma nästa steg i projektet.
Att räknas med även som äldre
På Vattenhallen i Lund pratade Håkan Jönson, professor på Socialhögskolan vid Lunds universitet, om ålderism och synen på äldre i samhället under rubriken Att räknas med eller uteslutas – några tankar om ålderism. Han lyfte vikten av att äldre, i både forskning och utifrån samhällets blick, måste få vara mer än bara just äldre.
– Man släpper inte sin identitet när man åldras utan måste få bemötas för den man är i all sin komplexitet, även som äldre, sa Håkan Jönson.
Äldre personer med långvarig psykisk ohälsa själva lyfter behovet av ett aktivt och socialt liv samt trygga platser.
Carina Tordai, arbetsterapeut inom äldrepsykiatrin och doktorand vid Lunds universitet, berättade om sin forskning om de positiva effekterna av sociala träffpunkter och att äldre personer med långvarig psykisk ohälsa själva lyfter behovet av ett aktivt och socialt liv samt trygga platser.
– Det är särskilt viktigt att ha någon form av kontinuerlig kontakt, så att det finns någon som frågar var man är när man inte dyker upp där man ska, sa Carina Tordai.
Publiken, som bestod av äldre, personer aktiva i intresseorganisationer, forskare och kliniker, delade egna erfarenheter och ställde frågor om forskningsläget. Frågan om hur forskare ska nå ut med sin kunskap till allmänhet och beslutsfattare lyftes. Både forskare och publik lyfter vikten av samverkan mellan forskare och övriga samhället, på flertalet nivåer, samt vikten av kunskapsutbyte. Både publik och forskare berörde också äldrepsykiatrin och behov av specialiserade insatser kring psykisk hälsa för just äldre.
Svårt att ta sig till aktiviteter för de äldsta
Nästa science scafé genomfördes på Folkets Hus i Botkyrka i oktober. Här deltog Carin Lennartsson, äldreforskare och föreståndare för Aging Research Center på Karolinska Institutet. Hon berättade om ensamhet och psykisk ohälsa i den äldre befolkningen, utifrån en rikstäckande undersökning om äldre personers levnadsvillkor (SWEOLD), och vad studien undersökt kring socialt deltagande och ensamhet, hälsa och ojämlikhet i hälsa, sociala och ekonomiska levnadsförhållanden, förlängt arbetsliv, pensionering och hälsa.
Att bo själv är inte samma sak som att känna sig ensam.
– De flesta över 75 känner sig inte ensamma, på en kronisk nivå. Men ämnet intresserar media och får mycket uppmärksamhet, vilket kan ge en skev bild. Att bo själv är inte samma sak som att känna sig ensam, sa Carin Lennartsson.
Vikten av att hålla sig aktiv var det många i publiken som underströk, men flera hinder för de allra äldsta kom upp i diskussionen.
– Är du 90 år kanske du har en familjemedlem som gått i pension som hjälper dig, men det har inte alla, säger en av deltagarna. Det kan vara svårt att röra sig inom kommunen. Vi önskar oss en flexlinje här.
På plats i Botkyrka fanns även Ivan Nalvarte, docent vid avdelningen för neurogeriatrik vid Institutionen för Neurobiologi på Karolinska Institutet, och verksam inom Re-MEND. Bland annat studerar han hur könshormoner spelar in i risken för att utveckla neurologiska sjukdomar som depression och Alzheimers sjukdom.
Diskussionen med publiken rörde sig runt samhällets stöd för äldre personers aktiva liv, vilket flera i publiken menade var viktigt för att bibehålla den psykiska hälsan.
– Botkyrka kommun är en fantastisk kommun för äldre, berättade en deltagare. Med exempelvis Seniorveckan i september där föreningslivet får presentera sig, gratis aktiviteter som alla kan vara med på.
Foto: Vetenskap & Allmänhet
Fysisk aktivitet för att minska depression
Det tredje forskarfikat genomfördes i en fullsatt sal på kulturhuset Väven i Umeå. Erik Rosendahl, professor i fysioterapi vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet, och Helena Fridberg, forskare vid samma institution, berättade om hur fysisk aktivitet för äldre personer kan förebygga och minska till exempel depression och demens. De presenterade även planerna för en nystartad studie kring hur råd och forskningsresultat om fysisk hälsa kan implementeras, för att stödja införandet av fysisk träning för fler äldre personer i samhället. Erik och Helena tryckte på behovet av forskares samverkan med samhället för att förbättra hälsa på ett hållbart sätt över tid.
Ämnet fysisk aktivitet för psykisk hälsa engagerade många i publiken.
– Jag är ganska nybliven pensionär, berättade en deltagare, och just nu finns det så många aktiviteter jag har svårt att hinna med. Men vad händer den dagen när jag får ont och inte törs gå någonstans? För att jag har blivit rädd för att halka, eller kanske har fått en dålig höft. Hur blir det med träning då? Det kanske är de som behöver det bäst, inte vi som är nyblivna pensionärer.
Anna Oudin, epidemiolog och statistiker vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet, tog upp luftföroreningar som riskfaktor för den åldrande hjärnan.
Ökad luftförorening kan ha en negativ effekt på den psykiska hälsan.
Hennes forskning inom Re-MEND visar att ökad luftförorening kan ha en negativ effekt på den psykiska hälsan, men Anna Oudin poängterade att vi ännu inte vet tillräckligt.
– Resultaten ska ses som en grund för att få till förändringar på samhällsnivå, som individ behöver du inte anpassa ditt beteende eller vara rädd.
Volontärer fyller flera funktioner
Efter det berättade Carina Folkesson från den ideella organisationen Frivilligcentralen i Umeå om sitt arbete som utbildare av volontärer i “Första hjälpen vid psykisk ohälsa”. Målet är att göra volontärerna trygga i att våga möta och prata med äldre som mår dåligt psykiskt, och i att bekräfta och uppmuntra dem att söka adekvat professionell hjälp om så behövs. Carina beskriver ett behov av stöd för ensamma äldre som inte mår bra och ger en hoppfull beskrivning av vilken skillnad en volontär kan göra genom att agera som följeslagare till en äldre person.
Jag är övertygad om att den största riskfaktorn för dålig hälsa är ofrivillig ensamhet.
– Jag är övertygad om att den största riskfaktorn för dålig hälsa är ofrivillig ensamhet, avslutade Carina. Men du blir frisk av att bli volontär, att känna att du fortfarande behövs.
Samtalet i Umeå rörde sig kring den centrala frågan om vem som egentligen är äldre, vilket också forskarna poängterade. Det finns stora skillnader i den stora gruppen personer över 65 år, som påverkar både forskningsresultat och exempelvis rekommendationer kring fysisk aktivitet.
– Jag vill veta hur ni ska dela upp målgrupperna, och nå dem, sa en deltagare. Är jag 65 eller 80, det är en otrolig skillnad.
I en avslutande kommentar till forskarna bjöds de in till ett av deltagarnas äldreboende, där fysisk aktivitet var efterfrågat.
– Om du vill ha någon som kan vara med i din forskning kan du komma till oss!
