Att vara forskare innebär att ha både bred och detaljerad kunskap om ett specifikt fält. Dagligen arbetar man med lika kunniga kollegor. Risken finns att man uppslukas av sitt ämne och ibland glömmer att det man gör inte är begripligt för andra. Svåra termer, förkortningar och komplexa samband är en del av ens vardag.
När man får möjlighet att presentera sin forskning på en konferens förväntas alla ha viss baskunskap så att man slipper förklara det mest grundläggande. Men när man behöver omvandla sin vardag och forskning till lättförståelig information och begripliga budskap för gemene man ställs man inför en stor utmaning. Och om det är något vi lärt oss i dessa pandemitider, är det att bristfällig kommunikation kan vilseleda och skapa fler frågor än svar.
Vi behöver även anpassa vår kommunikation till den tekniska utvecklingen och den rådande situationen i samhället – att kunna framföra budskap i text, muntligt och digitalt.
Att träna på att förklara sin forskning och vardag som forskare för alla, är inte bara en utmaning utan också väldigt viktigt. Det gör att vi når fram med vår kunskap och våra resultat till allmänheten och ökar samtidigt möjligheten att få anslag och att skapa samarbeten med andra. Som forskare behöver vi träna på att uttrycka oss utifrån det populärvetenskapliga målet; att göra vår forskning förståelig för en gymnasieelev. Vi behöver även anpassa vår kommunikation till den tekniska utvecklingen och den rådande situationen i samhället – att kunna framföra budskap i text, muntligt och digitalt.
Samma presentation ska i princip aldrig hållas i flera sammanhang eftersom målgruppen inte är densamma.
Att tävla i Forskar Grand Prix var en självklarhet för mig, inte bara för att jag brinner för att presentera utan också för att jag fick chans att bli bättre på det. Under Forskar Grand Prix lär man sig hur man kan sammanfatta sin forskning på ett begripligt sätt på bara 4 minuter. Min främsta lärdom var hur viktigt det är att anpassa sin presentation till lyssnaren. Vad behöver de veta? Vad vet de redan? Varför talar jag för just dessa personer? En presentation ska alltid vara anpassad till sin publik, och samma presentation ska i princip aldrig hållas i flera sammanhang eftersom målgruppen inte är densamma.
Det unika med tävlingen är den personliga coachningen, som är otroligt givande.
Först deltog jag i den lokala Forskar Grand Prix-deltävlingen i Skåne, där alla fick personlig coachning och sedan presenterade sin forskning för 150 gymnasielever. Efter det reste jag till den nationella finalen i Stockholm. Där väntade mer personlig coachning och duktiga medtävlande att inspireras av och utvecklas med. Att få presentera inför 300 i publiken, samtidigt som evenemanget sänds live och spelas in av tv, ger en erfarenhet som får mindre presentationer att kännas enkla och överkomliga. Det unika med tävlingen är den personliga coachningen, som är otroligt givande. Det ger en känsla för vad som fungerar för dig när du presenterar.
Så forskare: Exponera er för dessa sammanhang och träna träna träna! Varje forskares specifika fält kan inspirera och bilda andra – bara det går att begripa. Undvik sådant som vilseleder eller skapar fler frågor än svar. Utnyttja i stället vardagen som kan informera och ge tydliga budskap. Det är viktigt att vi som forskare gör vår vardag begriplig för alla.
/Keivan Javanshiri
forskare vid Lunds universitet och vinnare av Forskar Grand Prix 2019
Keivan Javanshiri är läkare på Skånes universitetssjukhus och doktorand på Neuropatologen i Lund. Han utbildar även studenter och forskare i att presentera sin forskning på ett lättförståeligt sätt.
På Neuropatologen studerar han hjärnan hos avlidna människor med kognitiv sjukdom. Forskningsprojektet försöker klargöra om och i så fall hur hjärt- och kärlsjukdom samt diabetes typ 2 bidrar till utvecklingen av kognitiv sjukdom.
Läs mer om VA-medlemmen Lunds universitet här.
