1. Därför ska forskare medverka i media

Skapad:

2017-02-06

Senast uppdaterad:

2023-02-15

Kort sammanfattning

Därför ska forskare medverka i media:

  • Det är bra för forskaren.
  • Det är bra för samhället.

Lite längre sammanfattning

  • Det kan ge nya infallsvinklar, kontakter och idéer till forskningen.
  • Forskare har ett samhälleligt ansvar att dela med sig av sin kunskap, eftersom de är finansierade med allmänna medel och därmed är hela samhällets kunskapsbank.
  • Ökad synlighet gynnar det egna forskningsområdet men även karriären och rollen som forskare.
  • Det bidrar på ett högre plan till att skapa dialog mellan forskare och samhället i stort.
  • Högskolelagen kräver att forskare delar med sig av sina kunskaper till allmänheten.
  • Forskningsfinansiärer lägger alltmer vikt vid att finansierad forskning kommer samhället tillgodo.
  • Om inte forskare tar expertrollen i media, så kommer någon annan att göra det.
  • Det finns förstås också utmaningar: Samverkansuppgiften är inte tillräckligt meriterande för forskares karriärer; publiceringar i icke vetenskapliga sammanhang ses som mindre viktiga; forskaren som är synlig i media utgör en möjlig måltavla för kritik och näthat.

Forskare: Utvecklande för karriären, och en etisk skyldighet

Ulf Ellervik är professor i bioorganisk kemi vid Lunds universitet och populärvetenskaplig författare, bland annat till böckerna Ond kemi och Njutning.

– Det finns ett behov i samhället att få vetenskap förklarat – allmänheten är jätteintresserad av vetenskap. Och det är dessutom positivt för forskaren, både för att det ökar chanserna till forskningsmedel och för att det är kul.

Han berättar om en workshop han höll med sina doktorander, där det ponerades att doktoranderna fick en enkel kemirelaterad fråga från media. Seminariet ställde följdfrågan vad gör du? Trots att frågan var på grundskolenivå svarade alla att de skulle hänvisa frågan till sin handledare.

– ”Vi är inte experter”, ansåg de. Men vi måste inse att vid högskolorna och universiteten är alla experter.

Och här ser Ulf Ellervik en fara med dagens utbildningssystem.

– Vi fostrar inte framtidens forskare till att ta en roll som experter. Om inte vi tar plats i media och förmedlar kunskap om vetenskap så kommer någon annan att göra det.

Linda Berg, statsvetare vid Göteborgs universitet, konstaterar att forskares medverkan i media är viktig och lyfter särskilt fram forskarnas skyldighet att tillgängliggöra sin forskning, bidraget till folkbildningen som det ger, tillfällen att odla såväl breda kunskaper som specialkunskap, liksom möjligheten till nya kontakter och idéer.

− Sedan är det viktigt att minnas att tredje uppgiften inte bara handlar om kontakter med media. Det är också direkta möten med allmänheten, som exempelvis skolbesök och föreläsningar på lokala Rotaryklubbar.

Fredrik Hedenus, klimatforskare vid Chalmers, anger fyra skäl till att forskare ska prata med media:

  • Forskare följer också media; du kan bli mer citerad genom att synas i ”vanliga” medier
  • Du kan göra skillnad, påverka samhället och omvärlden
  • Det ingår i din uppgift som forskare
  • Det kan generera nya idéer och möten

Populärvetenskapliga texter, debattartiklar och pressmeddelanden är olika sätt att samverka med massmedia. De populärvetenskapliga texterna kan också användas i undervisning, och därigenom ha både externt och internt värde.

Martin Karlberg är universitetslektor vid Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier vid Uppsala universitet. Han har stor erfarenhet av medverkan i media, särskilt tv:s morgonsoffor.

– Våra uppdragsgivare ser jag som mannen och kvinnan på gatan, och det är en i hög grad etisk fråga att vi delar med oss av vår forskning till dem.

Därför är det viktigt att forskare i media formulerar sig på ett sätt som alla förstår, både när det gäller forskningsresultat och i egenskap av företrädare för universiteten och en forskargemenskap.

– Som forskare måste jag framstå som en vanlig hygglig person, och inte som en skum professor som bor i en skrubb på vinden. Därför anstränger jag mig för att klä mig propert och vara vänlig när jag medverkar i media.

Carl-Gustaf Thulin, docent och föreståndare för Centrum för vilt- och fiskforskning på SLU, har gjort det till en vana att varje gång han publicerar en vetenskaplig artikel skriva en spegling i en populärvetenskaplig artikel. De populärvetenskapliga texterna om hans forskningsresultat har bland annat publicerats i jakttidningar.

– Artiklarna är ett sätt att visa de människor som hjälpt mig i forskningen, till exempel jägarkåren, att de har bidragit till ett resultat.

Massmedia är en viktig kanal för att dela centrets vision om ett ”vildare Sverige”, där vi bland annat äter mindre kött och mer grönt, och där köttet i större omfattning kommer från Sveriges viltstammar. Hans förslag att kanin skulle bli det nya alternativet till nötkött fick stor medial uppmärksamhet.

Mathias Osvath, kognitiv zoolog och ”extrem grundforskare” vid Lunds universitet, anser att samverkansuppgiften för en forskare innebär att:

  • förmedla forskningsfynd och sprida kunskap
  • förmedla generell kunskap och förståelse för vetenskaplig process
  • bistå journalister i att återge andras och egna resultat korrekt
  • förmedla villkoren för sin och andras forskning

Han rekommenderar forskarkollegor att lära sig förstå journalisters arbete bättre och att välja samarbete med journalister som förstår forskning och forskare. Samtidigt poängterar han att medias uppmärksamhet indirekt hjälpt honom till ökad citeringsgrad och nya forskningsanslag.

(Läs mer i avsnitt 4. Att tänka på när media hör av sig.)


Forskningsfinansiärer: Kunskap gör ingen nytta i byrålådan

Kravet på att lärosäten ska dela med sig av sina kunskaper till allmänheten, ibland även kallad den tredje uppgiften, har funnits i Högskolelagen sedan 1977. På senare tid har även forskningsfinansiärer börjat lägga allt större vikt vid att den finansierade forskningen nyttiggörs.

Anna Maria Fleetwood, rådgivare Externa relationer på Vetenskapsrådet, sammanfattar i en mening varför det är viktigt för forskningsfinansiärer att forskare syns i media:

– Kunskap gör ingen nytta i byrålådan.

Hon utvecklar resonemanget: Media är allmänhetens viktigaste källa till information om forskning. För forskaren gynnar ökad synlighet i media det egna forskningsområdet men även karriären och rollen som forskare, och bidrar på ett högre plan till att skapa dialog mellan forskare och samhället i stort.

– Med forskare som syns i media är det lättare att övertyga finansiärer om nyttan och det samhälleliga avtrycket av högskolans forskning, säger Veronica Gaspes från Högskolan i Halmstads forsknings- och utbildningsnämnd.

Synlighet i media, och att högskolan bidrar till förståelse för teknik eller samhällsutveckling, kan även locka studenter till högskolan och öka möjligheterna till inflytande genom att stiftelser och råd får upp ögonen för högskolans forskare, och bjuder in till olika beredningsgrupper.


Journalister: Vetenskapsnyheter uppskattas, och ingår i forskares ansvar

– Det bästa med mitt jobb är att få prata med någon som verkligen brinner för och har ägnat sitt liv åt till exempel järnbruken i Gästrikland, virusinfektioner hos papegojfåglar eller nya partiklar med fem kvarkar, säger Maria Gunther, vetenskapsredaktör på Dagens Nyheter.

Lars Eisjöredaktör för SVT:s nyhetsprogram Aktuellt med över 600 000 tittare varje kväll, berättar att vetenskapsnyheter uppskattas av tv-publiken. Därför finns ett ömsesidigt intresse att lyfta fram forskningen, men den måste vara nyhetsmässig för att komma med i sändning. (Läs mer i avsnittet Så intresserar du journalister för din forskning)

Vetenskapsradions chef, Ulrika Björkstén: Forskare har ett ansvar att dela med sig av sin kunskap eftersom de är finansierade med allmänna medel och därmed är hela samhällets kunskapsbank.

Nils Öhman, redaktör för DN Debatt, påpekar att det ingår i forskarens arbetsuppgifter att se till att forskningsbaserad kunskap når medborgarna. Han exemplifierar med skoldebatten där skolan och skolpolitiken kritiserats för att inte ha sin grund i forskningen.
− Den forskning som rör skolan har inte nått ut till medborgarna.

(Läs mer i avsnitt 2.  Så når du ut i samhällsdebatten)


Om forskares medverkan i media är så bra för både forskare och samhället i stort, varför gör inte alla det – hela tiden?

Att kommunicera med allmänheten, bland annat via media, är givande både för forskare och samhället. Men det medför även vissa utmaningar. Linda Berg, Göteborgs universitet, konstaterar att det finns negativa aspekter, som kulturskillnader och tidsbrist.

– För oss forskare är det svårt att hinna med tredje uppgiften – den är fortfarande inte meriterande för våra karriärer.

Det är inte alltid heller så lätt att medverka i media, och betraktas inte alltid som så fint bland forskare, menar statsvetaren Jenny Madestam, lektor vid Södertörns högskola.

Liksom Jenny Madestam anser Ulf Ellervik, Lunds universitet, att det finns en tendens bland forskare att se ner på populärvetenskaplig publicering. Det är en minoritet bland forskarna som publicerar sig populärvetenskapligt, men de som gör det publicerar desto mer.

Forskare som figurerar i media löper, som alla andra som uttalar sig offentligt, risk att drabbas av otrevlig respons från publiken. Statsvetarna Jenny Madestam och Frida Stranne, lektor vid Högskolan i Halmstad, har båda mött hård kritik och näthat efter att de uttalat sig i media, och Mathias Osvath, Lunds universitet, har blivit hotad av både religiösa extremister och djurrättsaktivister på grund av sin forskning på kognitiva beteenden hos apor.

För många forskare kan det vara en skrämmande upplevelse att för första gången bli uppringd av en journalist – eller ännu värre: inbjuden till en morgonsoffa i TV.

Margareta Gustafsson Kubista, tidigare chef för TT:s Göteborgsredaktion och nu kommunikatör vid Sahlgrenska akademin, sade ibland åt sina journalistkollegor att vara extra snälla när de ringde upp forskare med begränsad medievana.

– Jag har full förståelse för att det är skräckinjagande i början, men när det funkar så ger det så otroligt mycket tillbaka till er forskare.


I nästa avsnitt Så når du ut i samhällsdebatten utlovas handfasta tips till forskare som vill göra sina röster hörda, inklusive debattredaktör Nils Öhmans checklista för hur man blir publicerad på DN Debatt.

Kontakt

Vetenskap & Allmänhet

[email protected]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *