Kort sammanfattning:
- Forskare vill helst hålla sig inom sina ämnesområden.
- Journalister vill gärna att forskare ska kommentera sådant som ligger utanför deras omedelbara expertis.
- Förbered dig noga, så kan du som forskare lättare behålla integriteten i mötet med journalister.
- Tänk över framträdandet och vad du vill ha sagt i förväg.
- Lär dig förenkla din forskning.
- Känner du dig osäker? Ta stöd av lärosätets kommunikatörer.
- Våga misslyckas.
Lite längre sammanfattning:
- Vissa forskare säger: Håll dig enbart till ditt kunskapsområde i kontakten med journalister. Hänvisa vidare om du är osäker.
- Andra forskare – liksom journalister – har en bredare syn på forskares roll i medierna: Som forskare är du expert både på det egna specialområdet och på fältet i stort.
- Ta gärna kontakt med medier själv och bygg relationer med journalister.
- Var tillgänglig på e-post och telefon.
- Be att få ringa tillbaka, och fundera sedan i lugn och ro.
- Läs på vad som har hänt och vad andra har sagt i ämnet.
- Tänk över ditt framträdande i förväg.
- Dra nytta av förpratet med journalisten och redaktionen – här kan du påverka frågorna som ställs till dig.
- När det gäller texter: Be att få läsa materialet innan det publiceras.
- Lär dig förenkla din forskning! Då får du större kontroll över rapporteringen.
- Många kommunikationsavdelningar erbjuder medieträning – ett bra sätt att öva.
- Det blir sällan som du har tänkt; lev med det.
Forskare: Förbered dig – och våga misslyckas
Frida Stranne är universitetslektor i statsvetenskap vid Högskolan i Halmstad och gästforskare vid Uppsala universitet. Inför det amerikanska presidentvalet 2012 ringde Svenska Dagbladet och frågade om hon ville ingå i deras expertpanel i bevakningen av valet.
– Jag kände mig skräckslagen över att exponeras i tidningen en till två gånger i veckan. Vad skulle det innebära för mig, personligt och professionellt? Dessutom skulle jag under sex månader behöva lägga ner obetald tid, både kvällar och nätter.
Efter att ha tackat ja följde en mängd framträdanden i olika kanaler och sammanhang. Det blev bland annat morgonsoffor, chattar och radiointervjuer. Frida Stranne berättar om första gången hon upplevde att hon inte hade någon kontroll.
– Det var när vår panel skulle lanseras på ett helsidesuppslag i Svenska Dagbladet. Vi skulle lära känna journalisterna och vi skulle fotograferas. Jag hörde journalister bakom oss prata om cowboyhattar och hur vi skulle vara insvepta i amerikanska flaggor, och jag kände det som att marken under mig rämnade. Jag hade ingen aning om vad jag kunde ställa för krav, och det gick upp för mig då – alldeles för sent – att jag hade verkligen ingen kontroll och inga strategier; vad kan jag säga nej till?
Frida Strannes tips till forskare för att få bättre kontroll i mötet med journalister:
- Hänvisa inte slentrianmässigt till någon annan. Be att få ringa upp igen, och fundera sedan i lugn och ro.
- Informera dig om vad som har hänt och vad andra har sagt.
- Kom ihåg att du kan påverka frågorna i intervjun under försnacket med journalisten.
- Var väl förberedd med stolpar och nyckelmeningar, men lita på dig själv och din kunskap.
- Bestäm dig för vad du vill få sagt, och säg det oavsett om journalisten ställer frågan eller ej.
- ”Jag vet inte” är också ett svar.
- Be att få läsa dina citat.
- Var ärlig med att du känner dig osäker eller orolig.
- Var tydlig med dina prioriteringar, men våga säga ja även till områden som inte är precis din expertis.
- Det blir sällan som du tänkt det – lev med det.
Christina Garsten, professor i socialantropologi vid Stockholms universitet, berättar om problematiken hon själv upplevt under möten med media.
– Som forskare vill man lyfta fram innehållet och de komplexa sambanden, medan media fokuserar på budskap och nyhetsvärde.
Martin Jakobsson är professor i maringeologi och geofysik vid Stockholms universitet. Han betonar vikten av att vara försiktig med uttalanden om frågor som inte rör ens eget forskningsområde.
– Håll dig till korta och koncisa uttalanden. Är du osäker, be att få se materialet flera gånger. Ge inte kommentarer om du är osäker och håll dig inom ditt kunskapsområde. Låt dig inte lockas av frågor som är ställda för att kunna feltolkas.
Tina Sundelin, fil. dr i psykologi vid Stockholms universitet, forskar om sociala och kognitiva effekter av för lite sömn. Hennes forskning har väckt stor medial uppmärksamhet och hon har upplevt stora krav på forskare i media.
– Vi förväntas vara lärare, författare, statistiker, designer och mediepersonligheter utan någon träning. Forskare borde få en medieutbildning redan under doktorandperioden, för man vet aldrig när man hamnar i hetluften.
Hon delar med sig av några goda råd som hon själv haft nytta av i mötet med media.
– Be att få läsa texten innan den publiceras, så undviker du felciteringar och faktafel. Låt inte journalister locka dig till att säga mer än vad du tänkt och be om frågorna i förväg så att du kan förbereda dig.
Fredrik Hedenus är senior forskare vid institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap, fysisk resursteori vid Chalmers. Han menar att det är viktigt att visa på komplexiteten i sin forskning men att sedan minska komplexiteten genom att ge några få exempel.
− Forskning är inte svart eller vitt, men du måste ändå vara kortfattad, rak och tydlig.
Andra tips är att undvika facktermer, att hjälpa journalister att förstå resonemangen och sist men inte minst, att våga misslyckas.
− Har man aldrig misslyckats har man aldrig försökt!
Martin Karlberg, lektor vid institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier vid Uppsala universitet, berättar om balansgången att svara enkelt och tydligt, men inte banalt och självklart. I förberedelserna inför en intervju brukar han läsa på om forskningsläget, googla aktuella inlägg i debatten, förbereda svar på sannolika frågor och fundera ut ett eller två budskap som han vill få fram.
– Det är också bra att diskutera förväntningar med redaktionen i förväg – vilken typ av frågor de vill ställa, och hur lång tid intervjun kommer att vara.
Under själva intervjun är det viktigt att man svarar på frågorna, undviker krångliga begrepp som annars kan förstöra budskapet, och inte avviker från det centrala; tiden är oftast knapp.
– Sen försöker jag alltid verka snäll, naturlig och kompetent – en hygglig typ som råkar vara expert på området.
Malena Rosén Sundström, lektor i statsvetenskap vid Lunds universitet, säger att det finns olika uppfattningar bland forskare om vad man bör uttala sig om. Den egna forskningen är ofta smal medan området man undervisar i kan vara bredare. Hon menar att forskare är experter inom båda dessa områden, åtminstone tillräckligt mycket för att kunna ge väl underbyggda spekulationer. Men man kan också gärna rekommendera andra forskare som har bättre kunskaper inom området.
Det faktum att hon är kvinna ökar efterfrågan på hennes medverkan:
− Jag får ofta förfrågningar om att vara med i media med motiveringen att ”det vore kul med en kvinnlig forskare. Det brukar bli så många gubbar”.
Journalister: Våga tycka – och tänk igenom dina budskap
Margareta Gustafsson Kubista, tidigare chef för TT:s Göteborgsredaktion, numera pressansvarig kommunikatör på Sahlgrenska akademin, räknar upp tre vanliga problem i forskarens första möte med media.
- Tystnaden när ingen går att nå via kontaktuppgifterna i ett pressmeddelande – en dålig start med TT:s snäva tidsramar.
- Skräcken som många forskare känner inför kontakten med media.
– Jag sa ibland åt mina kollegor att vara extra snälla när de ringer upp forskare med begränsad medievana. - Missförstånd.
– Att som journalist säga till en forskare att man ska skriva en ”artikel” kan leda till helt fel associationer.
Att få läsa sina citat är inga problem; både journalisten och forskaren vill att texten blir korrekt. Däremot kan man inte förvänta sig att få läsa hela materialet i förväg.
– Där är ni på journalistens planhalva. De bestämmer hur många tecken, när det ska publiceras, och så vidare.
Margareta Gustafsson Kubista skulle gärna se att forskare kunde vara öppnare för att dela med sig av sina kunskaper även utanför det egna snäva expertområdet.
– Jag har full förståelse för att det är skräckinjagande i början, men när det funkar så ger det så otroligt mycket tillbaka.
Lars Eisjö, redaktör på Aktuellt vid SVT, uppmanar forskare att själva ta kontakt och skapa relationer med journalister. Det underlättar journalisternas arbete, då det oftast är bråttom att hitta forskare som kan kommentera en nyhet eller medverka i sändning.
Frida Björk, nyhets- och vetenskapsreporter på SVT, tror att många forskare bävar för att få ett samtal från en TV-reporter. Hon uppmanar dem att se värdet i att nå ut med sin forskning till allmänheten och hellre bli glada än oroliga när en journalist ringer.
Hennes tips till forskare som ska delta i en TV-intervju är att öva i förväg. Att uttrycka sig kort och enkelt är viktigast – det måste man träna på. En annan viktig punkt är att kunna kommentera ett område i allmänna ordalag.
− Våga prata om fiskreproduktion i stort, och inte bara om sill om nu det är ert expertområde.
Ulrica Larshamre, redaktör på SVT:s Vetenskapens värld, har en önskelista med fyra punkter till forskare:
- Var tillgänglig. Ibland har vi gott om tid, ibland ingen tid alls. Det är viktigt att vi kan få tag på dig per e-post eller telefon.
- Våga tycka och bedöma – våga vara personlig. Ibland behöver du ge dig utanför ditt expertområde. Var inte rädd för det!
- Tänk igenom ditt viktigaste budskap före intervjun.
- Fundera på vad vi kan använda för bilder i berättelsen om din forskning.
– Och kom ihåg: Vi vill alltid veta vad dina resultat leder till. Den frågan kommer du aldrig undan.
Kommunikatörer: Våga be oss om hjälp!
Linda Carlsson, kommunikationschef på Stockholms universitet, menar att kontakten mellan forskare och journalister ibland behöver lite hjälp på traven. Det är här lärosätenas kommunikatörer kommer in i bilden.
– Vi är ett stöd för forskaren i dialogen med media, så våga kontakta oss och be om hjälp.
Kommunikatörer kan hjälpa till att göra research och planera inför pressutskick. De erbjuder ofta även medieträning för forskare, vilket är ett bra sätt att öva tillsammans med kollegor och träna under avspända former.
– Om du inte tycker om kommunikation så behöver du träna på det! Be en kollega intervjua dig och öva på att formulera dig. Det är roligt att kunna berätta om sin forskning på ett enkelt sätt.
