Vad forskare kan vinna på att medverka i media, vikten av att kunna förklara sin forskning för lekmän och hur man skriver ett inlägg som antas av DN Debatt. Det var några frågor som togs upp vid ett medieseminarium för forskare som hölls på Malmö högskola den 19 april 2016.
Seminariet var det åttonde i en serie arrangerad av Vetenskap & Allmänhet och forskningsråden Formas, Forte, Vetenskapsrådet och Vinnova, i samarbete med lärosäten runt om i Sverige. Syftet är att ge forskare inblick i journalisternas vardag och inspirera dem att delta i det offentliga samtalet. Ett sextiotal forskare, studenter, kommunikatörer och administratörer deltog i seminariet.
Kerstin Tham, rektor för Malmö högskola, pratade om vikten av ett gott samarbete mellan akademi och media och att lärosäten har goda relationer med det omgivande samhället. Studenterna är viktiga aktörer i att sprida kunskap.
– Jag tror på ett berikande samband mellan forskning och utbildning och att vi kan sprida kunskapen. Då är media viktigt.
Anna Maria Fleetwood, rådgivare externa relationer vid Vetenskapsrådet, menade att kunskapen inte kan stanna innanför akademins väggar, den måste ut i samhället. Att kommunicera forskning, att ha en dialog med det omgivande samhället, ser Vetenskapsrådet som en del i processen att skapa excellent forskning.
– Forskare, gör er röst hörd! Det är ni som är experterna på ert område. Om ni inte tar plats i debatten kommer någon annan att göra det.
Så kommer du med på DN Debatt
Nils Öhman, redaktör för Dagens Nyheters debattsida, gav sina bästa tips för att få en text publicerad på DN Debatt. Avgörande är att man kommer med en nyhet. Den ska dessutom helst vara intressant för många, oväntad och beröra en aktuell fråga.
– Om vi kan publicera en unik artikel följs den upp av andra medier. Så om man tar sig igenom nålsögat får det stort genomslag.
Ingen har fribiljett till debattsidan, enligt Nils Öhman.
– Jag säger nej även till ministrar, det händer ganska ofta.
En debattartikel med nyhetsvinkel kan till exempel vara en politisk händelse eller ett beslut, en ny idé kopplad till en aktuell diskussion i samhället eller ett forskningsresultat. En nyhet som berör många är mer intressant än en som berör några få, och en oönskad nyhet som skapar kontroverser är bättre än en förväntad.
Nils Öhman uppmanade forskare att debattera med nya forskningsresultat och med inlägg som vederlägger missuppfattningar.
– Det skulle jag gärna se mer av. Även forskningsbaserade idéer och lösningar på aktuella problem och fördjupad kunskap inom ett omdebatterat område är intressant.
Därför debatterar jag
Malin Ideland, professor i utbildningsvetenskap och docent i etnologi vid Malmö högskola, berättade om hur det är att debattera som forskare.
– Man gör något politiskt när man uttalar sig om sin forskning. Även om man inte har ett politiskt motiv får det politiska effekter. Det får effekter för vad samhället satsar på.
En debattartikel ska vara väldigt kort och argumenterande. Malin Ideland diskuterade svårigheten att som forskare uttrycka ett komplicerat forskningsfält i en kort artikel.
– Ska vi som forskare ge oss in och argumentera, trots att vi inte får plats med alla källor och referenser som vi är vana vid att få med i en vetenskaplig tidskrift? Eller ska vi hålla oss till den akademiska genren och i stället nöja oss med att intervjuas av journalister? Jag har egentligen inget bra svar på det.
Att få kritik för ett uttalande i debatten kan vara jobbigt, särskilt för unga forskare. Ett annat sätt att debattera är i ”vänliga” forum med läsare som delar ens åsikter, eller genom att starta en egen blogg. Malin Idelands tips till forskare som vill debattera och blogga är att vara två och hjälpas åt att läsa varandras texter.
Vetenskapsjournalistens vardag
– Det bästa med mitt jobb är att få prata med någon som verkligen brinner för och har ägnat sitt liv åt till exempel järnbruken i Gästrikland, virusinfektioner hos papegojfåglar eller nya partiklar med fem kvarkar, sa Maria Gunther, vetenskapsredaktör på Dagens Nyheter.
– Men det blir tyvärr en krock med medielogiken. Både när det gäller språk, ordval och ämnesval lever forskare och journalister i olika världar.
Sedan Maria Gunther kom till DN som praktikant 2003 har jobbet som vetenskapsjournalist förändrats, både positivt och negativt. Det har blivit lättare att få intervjuer och forskare har en större förståelse för populärvetenskap. Men de förändrade förutsättningarna för redaktionerna påverkar rapporteringen.
– När färre vill betala för en papperstidning blir jakten på klick på nätet viktigare, det går ut över vilka ämnen journalister skriver om och leder till fler misstag.
Generellt har journalister ett högt förtroende för forskare, men det kan också innebära ett problem.
– Jag skulle säga att de flesta misstag som görs beror på ett för högt förtroende för enskilda forskare. Om jag skulle ha ett motto uppsatt på min arbetsplats skulle det vara ”Något blir inte sant bara för att en forskare säger det.”
Vardagen som vetenskapsjournalist är varierad och innehåller mycket omvärldsbevakning. Varje dag går Maria Gunther bland annat igenom pressmeddelanden från de stora vetenskapstidskrifterna i världen med nyheter om vad de kommer publicera. Hon är också mycket tidspressad.
– Om jag ska prioritera ett möte måste jag veta vad det handlar om i förväg. Och om ni hör av er till mig samma dag är det nästan helt säkert att jag redan är upptagen.
För att fånga hennes intresse rekommenderar hon forskare att mejla i stället för att ringa, att sammanfatta budskapet i några korta meningar, erbjuda förtur och ha god framförhållning. Och var trevlig!
– Journalister är också människor. Om du är trevlig och lätt att ha att göra med är sannolikheten större att vi kontaktar dig igen i framtiden.
Känslig forskning – mina medieerfarenheter
Michael Krona, universitetslektor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Malmö högskola, forskar om IS mediepropaganda, ett känsligt forskningsområde. IS är mycket aktiva på sociala medier. Mellan 50 och 100 konton på Twitter är kopplade till IS-supportar som följer allt Michael Krona gör.
– Det är inte nödvändigtvis farligt, men obehagligt.
Han har fått mycket stöd från sin chef och från högskolans säkerhetsavdelning, något som har varit viktigt.
– Jag vill inte säga att man inte ska forska om sådant som är känsligt, men man ska veta vad man ger sig in i. Det viktigaste rådet jag vill ge är att ha kontakt med andra forskare som har erfarenhet av detta.
Michael Krona har haft som strategi att synas med sin forskning i sociala medier. Tanken har varit att själv vara aktiv, i stället för att förlita sig på att journalister ska höra av sig. Han har en officiell Facebooksida med över 2 000 följare och är aktiv på Twitter, har en egen hemsida och bloggar mycket.
– Med dessa kanaler kan jag vara noga med att styra hur jag ska synas i digitala medier, så att jag uttalar mig på ett sådant sätt som har stöd i min forskning.
Att kommunicera sin forskning är något man måste öva på.
– Första gången jag var med i tv i direktsändning blev jag medveten om hur svårt det är att prata om sitt eget komplexa forskningsområde på kort tid. Det var en smärtsam upplevelse. Men ju mer jag utsatte mig för det, desto mer lärde jag mig. Nu är jag ganska bekväm med att prata om min forskning i ett sådant sammanhang.
I dag är han extra noga med var han väljer att synas. Hans blogg fortsätter som vanligt men han tackar ibland nej till journalister. Han väljer helst skrivna medier för att ha möjlighet att läsa texten före publicering.
Nyhetsvärdering på en dagstidning
Pia Rehnquist är chefredaktör på Sydsvenskan. Hon menade att nyhetsförmedling just nu genomgår en snabb förvandling. Vad som är en nyhet förändras inte, men nyhetsarbetet på Sveriges redaktioner förändras till följd av utvecklingen mot alltmer snabba nyheter i mobilen.
– Sydsvenskan läses allra mest i mobilen; det har blivit viktigare än papperstidningen och viktigare än datorn.
Hon menade att utvecklingen ställer ännu högre krav på hur man kommunicerar sin forskning. Och det är inte bara forskarna som måste fundera över hur de ska nå ut med sin forskning. Även medierna behöver fundera på hur de når fram i bruset. Nyheter i mobilen måste vara nära människors vardag, innehålla en bra berättelse, vara tydliga och rakt på sak. Snabbhet är en kvalitet i sig och tydliga åsikter är viktiga.
Pia Rehnquist berättade om vad de prioriterar på Sydsvenskan:
- Viktigt att vara lokala och regionala. Om vi skriver om forskning så gör vi det utifrån lokalt/regionalt perspektiv.
- Vi ska vara en viktig samtalspartner, en arena där skåningarna kan debattera.
- Världen är inte så svart som man tror, det finns mycket hopp och mycket som går åt rätt håll.
Journalister är traditionellt sett dåliga på att skriva om detta, men det pratas allt mer om detta nu.
- Vi fortsätter att gräva och granska.
- Människor är olika. Hur man konsumerar media har förändrats. Yngre generationer väljer mer medvetet vilka nyheter de vill ha. Det går inte att ifrågasätta eller ändra på. Vi måste möta läsarna på olika sätt.
Avslutningsvis uppmanade hon forskarna:
– Om man tycker att det är svårt att förklara sin forskning för bordsgrannen vid en middag, då bör man gå hem och göra sin hemläxa. Att förklara vad det är man håller på med tycker jag ingår när man är forskare.
Så kan kommunikationsavdelningen hjälpa dig
Karin Arvidsson, kommunikationschef på Malmö högskola, berättade om hur kommunikatörerna kan hjälpa såväl forskare som journalister och vara en förmedlande länk.
– Kommunikatörsyrket har förändrats oerhört mycket. För 10–15 år sedan skrev vi många pressmeddelanden, men det gör vi inte längre. Nu publicerar vi 1–2 pressmeddelanden i månaden. Att bjuda in till presskonferens fungerar inte heller längre. Det som är viktigt i dag är att kontakta redaktioner direkt och att lägga ut nyheter i sociala medier.
Kommunikationsavdelningen hjälper till med råd och stöd vid kontakter med media, med att skriva populärvetenskapligt och med att granska och skriva debattartiklar. Det finns även en expertsvarstjänst dit journalister kan vända sig och utbildningar, bland annat för doktorander.
Det är forskarna och forskningen som ska synas, medan kommunikatörerna fungerar som stödpersonal
– Jag tror att många forskare vill nå ut med sin forskning, men vi får inte reda på all spännande forskning som pågår, det är ett problem för oss. Så kontakta oss!, uppmanade Karin Arvidsson.
Förklara hjälper forskarna förstå
I den avslutande paneldiskussionen avhandlades bland annat hur forskare ska göra för att undvika att resultat förenklas eller missförstås.
– Om man känner sig osäker på att förklara sin forskning så behöver man träna på det. Det är något av det mest grundläggande som forskare gör, att skapa en allmännytta av det vi gör. Och för att kunna göra det måste vi kunna kommunicera, sa Michael Krona.
– Det finns hjälp att få, till exempel genom att ställa upp i tävlingen Forskar Grand Prix. Där lär man sig att uttrycka sig kort och koncist. Det går inte att undvika att bli missförstådd; man får lära sig att leva med det – och att lära sig att svara på det, sa Malin Ideland.
– Det finns en koppling mellan att formulera sig och att se om man tänkt rätt. En gång gjorde vi en grafik efter information från forskare. De hörde sedan av sig och ville att vi skulle vänta med att publicera – när de såg grafiken insåg de att de hade tänkt fel, berättade Nils Öhman.
Han poängterade att forskare är anställda av samhället. Ser de att de har viktiga saker att tillföra i debatten som forskare, då har de en skyldighet att bidra med sina kunskaper och åsikter. Sedan kommer det bli diskussioner kring det som forskarna får möta.
Pia Rehnquist menade att det ingår i rollen som forskare att kunna förklara sin forskning. Men också att journalister måste inse att det som forskare säger inte nödvändigtvis är sanning, särskilt inte inom samhällsvetenskap och humaniora.
Det kommer vara ett problem länge och det är säkert ett problem även för journalister: hur du fångar någons intresse väldigt snabbt. Vi behöver arbeta mer med de här frågorna för att göra forskningen mer tillgänglig.
