Forskare som är tillgängliga, som bidrar med sin kunskap även utanför det egna kärnområdet och som vågar tycka – det stod högst på journalisternas önskelista vid seminariet Möt media på Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) i Uppsala den 16 september 2014. Ett 70-tal forskare från Uppsala universitet och SLU samtalade då med journalister och medievana forskarkollegor.
– För oss forskningsfinansiärer är det angeläget att den forskning som vi finansierar når ut till allmänheten och gör nytta. Därför är det viktigt att forskare medverkar i media, inledde Anna-Karin Engvall, kommunikationschef på forskningsrådet Forte.
Möt media ingår i en serie seminarier som har till syfte att ge forskare en bild av hur journalister arbetar, och att inspirera forskarna till att själva vilja medverka i media. Seminariet var ett samarrangemang mellan SLU, Uppsala universitet, Vetenskap & Allmänhet och de fyra forskningsråden Formas, Forte, Vetenskapsrådet och Vinnova.
Frågan du aldrig kommer undan
Ulrica Larshamre är chef för SVT Nyheters ämnesgrupp Vetenskap och hälsa. Gruppen består av tio journalister och fem fotografer som alla är specialister på nyheter inom vetenskap och hälsovård.
– Vi vill ge publiken nyheter som är angelägna och relevanta, intressanta och begripliga och gärna oväntade och fascinerande.
Utmaningen inom vetenskapsjournalistiken, förklarade Ulrica Larshamre, ligger i att välja vilka resultat som är angelägna och relevanta för publiken. För att nå ut till tevepubliken arbetar redaktionen med att göra resultaten till bra berättelser. I arbetet värderar och granskar journalisterna forskningsresultat och försöker sätta dem i ett sammanhang.
– Och vi vill gärna ha din hjälp att värdera och sätta i sammanhang, det vill säga att få en second opinion på ett resultat inom ditt kunskapsområde.
Ulrica Larshamre hade en önskelista med fyra punkter till forskarna:
- Var tillgänglig. Ibland har vi gott om tid, ibland ingen tid alls. Därför är det viktigt att vi kan få tag på dig per e-post eller telefon.
- Våga tycka och bedöma – våga vara personlig. Ibland behöver du ge dig utanför ditt absoluta expertområde som du själv forskar i. Var inte rädd för det!
- Tänk igenom ditt viktigaste budskap före intervjun.
- Fundera på vad vi kan använda för bilder i berättelsen om din forskning.
– Och kom ihåg: vi vill alltid veta vad dina resultat leder till. Den frågan kommer du aldrig undan.
Ett annat tips gällde tid och tajming; något som är A och O för journalisten. Genom att ge redaktionen materialet under embargo, innan det är publicerat i en vetenskaplig tidskrift, får journalisterna tid att förbereda ett inslag.
Ett embargo innebär en hedersöverenskommelse där journalisten förbinder sig att inte publicera nyheten förrän ett visst datum. Det är vanligt att nyhetsredaktioner under embargo får läsa innehållet i vetenskapliga tidskrifter i förväg; den som missköter förtroendet förlorar möjligheten till förhandstitten.
Vad är grejen?
Niklas Skeri, nyhetsreporter med universitetsinriktning på Upsala Nya Tidning, började med att visa nyhetsredaktionens mejlkonto där e-posten smattrade in. Det är en flod av pressmeddelanden, inbjudningar och tips där journalisterna försöker vaska fram guldkornen utifrån vissa nyhetskriterier:
- Allmänintresse (ska vara viktigt, beröra många)
- Nära och lokalt
- Var finns människan? Det kan vara nog så abstrakt, men måste alltid kunna relateras till mänskliga tankar och känslor.
- Nytt, eller kasta nytt ljus över något redan känt.
- Udda, spektakulärt
- Finns det bildmaterial eller grafik att illustrera med?
- Hur ser tidningens balans ut? Om tidningen har publicerat tio artiklar om nanoteknik de senaste veckorna så kanske ytterligare en nyhet väljs bort för balansens skull.
Ju fler av kriterierna ett uppslag fyller, desto större är chansen att det ska plockas upp av redaktionen.
– Men den stora frågan är alltid: Vad är grejen? Vad är det med just den här studien som berör människor? Hitta grejen, lyft upp den – fånga vårt intresse.
Ett annat tips till forskarna var att jobba med texterna för att de ska bli begripliga för allmänheten. Ta hjälp av kollegor och kommunikatörer, vässa formuleringarna tills de är så bra de kan bli innan ni kontaktar journalisten.
– Fundera vem ni skriver för. Och kom ihåg att det inte är er själva.
DN Debatt – en svensk uppfinning
Nils Öhman, redaktör för DN Debatt, berättade att debattartiklar som blir nyheter är en svensk företeelse som knappast förekommer utomlands.
– DN debatt är en uppfinning – en nyhetssida i debattens form.
För DN ger debattsidan en möjlighet att skapa nyheter om intressanta ämnen, och för skribenterna är det ett tillfälle att få lägga fram sin sak inför publik. Redaktionen får omkring 50 texter per dag – bara en kan publiceras. Det är alltså hård konkurrens, men inte så hård som ryktet säger, eftersom bara ett tiotal av de inskickade texterna brukar vara publicerbara.
– Däremot måste texten fylla våra krav. Vi letar efter brett intressanta, nyhetsmässiga texter.
Ämnet, liksom avsändaren, är av stor vikt i avvägningen. De som undertecknar texten behöver vara relevanta för ämnet – därmed inte sagt att de behöver vara kända. En välskriven, välargumenterad text står för sig själv.
Hur kan då forskare debattera med nyhetsvinkel? Enligt Nils Öhman kan det handla om nya forskningsrön, inlägg som vederlägger aktuella missuppfattningar, forskningsbaserade idéer som lösningar på problem, eller om fördjupad kunskap inom ett omdebatterat område.
Nils Öhman gav fem tips för hur man skriver en bra debattartikel.
1. Bra anslag – varför ska jag läsa vidare?
2. Argumentera gärna i punktform.
3. Avsluta texten med vem som bör göra vad nu.
4. Om bakgrundsfakta behövs – skriv en kort faktaruta.
5. Om grafik kan användas för att förklara eller tydliggöra – förse oss med underlag.
– Svårare än så är det inte.
Kommunikationsavdelningarna – universitetens journalistglasögon
Tina Zethraeus, kommunikationschef på SLU, hävdade att det aldrig har varit så lätt för journalister att få nyheter från forskningen som i dag. Stora satsningar på forskning, en lagstadgad skyldighet för forskare att samverka med samhället och en framväxt av starka kommunikationsavdelningar vid universiteten som öppna, transparanta myndigheter – sammantaget har det gjort forskningsnyheter lätt tillgängliga.
– Samtidigt har det aldrig varit så svårt att bevaka forskning som i dag.
Media brottas med slimmade organisationer och har svårt att granska forskning och forskningssatsningar.
– För en kvalificerad bevakning av vetenskapen är det viktigt att vi alla förstår våra respektive roller.
Anneli Waara, presschef vid Uppsala universitet, beskrev ett ökat tryck på universitetens kommunikationsavdelningar. Såväl utifrån, från media, som inifrån – från forskare som vill nå ut.
– Kommunikationsavdelningarna kan ses som universitetens journalistglasögon. Som före detta journalist ser jag nyheter runtom mig hela tiden.
Kommunikationsavdelningarnas roll är att underlätta mötet mellan forskning och media. Detta görs exempelvis genom att ge service till journalister och hjälpa dem att hitta i universitetens organisation, genom rådgivning och kurser till forskare, och genom att samarbeta med forskare i att göra deras forskning begriplig även för icke-forskare.
– Men det är viktigt att inte skruva till budskapen för mycket, på bekostnad av den vetenskapliga korrektheten.
Forskaren i media – snäll, naturlig och kompetent
Martin Karlberg är universitetslektor vid Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier vid Uppsala universitet. Han delade med sig av sin erfarenhet av media, särskilt tv:s morgonsoffor.
– Våra uppdragsgivare ser jag som mannen och kvinnan på gatan, och det är en i hög grad etisk fråga att vi delar med oss av vår forskning till dem.
Därför är det viktigt att forskare i media formulerar sig på ett sätt som alla förstår, både när det gäller forskningsresultat och i egenskap av företrädare för universiteten och en forskargemenskap.
– Som forskare måste jag framstå som en vanlig hygglig person, och inte som en skum professor som bor i en skrubb på vinden.
Det är en balansgång att svara enkelt och tydligt, men samtidigt inte på ett sätt som låter banalt och självklart.
I förberedelserna inför en intervju brukar Martin Karlberg läsa på om forskningsläget, googla aktuella inlägg i debatten, förbereda svar på sannolika frågor och fundera ut ett eller två budskap som han vill få fram.
– Det är också bra att diskutera förväntningar med redaktionen i förväg – vilken typ av frågor de vill ställa, och hur lång tid intervjun kommer att vara.
Under själva intervjun är det viktigt att man svarar på frågorna, undviker krångliga begrepp som annars kan förstöra budskapet, och inte avviker från det centrala; tiden är oftast knapp.
– Sen försöker jag alltid verka snäll, naturlig och kompetent – en hygglig typ som råkar vara expert på området.
Svenskt vilt – från hotfullt till hoppfullt
Carl-Gustaf Thulin, docent och föreståndare för Centrum för vilt- och fiskforskning på SLU, har gjort det till en vana att varje gång han publicerar en vetenskaplig artikel skriva en populärvetenskaplig spegel på artikeln. De populärvetenskapliga texterna om hans forskningsresultat har bland annat publicerats i jakttidningar.
– Artiklarna är ett sätt att visa de människor som hjälpt mig i forskningen, till exempel jägarkåren, att deras hjälp bidragit till något slags resultat.
Massmedia är, enligt Carl-Gustaf Thulin, en viktig kanal för att dela centrets vision om ett ”vildare Sverige”, där vi bland annat äter mindre kött och mer grönt, och där det kött vi äter i större omfattning kommer från Sveriges viltstammar. Hans förslag att kanin skulle bli det nya alternativet till nötkött fick stor medial uppmärksamhet.
– Det skulle främja biologisk mångfald, ge oss bra mat och regional utveckling i en hållbar förening.
En utmaning är att rubriker i massmedia ofta förmedlar oroande budskap om vilda djur. För att ändra synen på viltstammarna som något problemartat till något positivt föreslog han på DN Debatt att arealbidragen skulle djurindexeras – det vill säga att markägarnas bidrag i viss mån skulle baseras på viltstammarna.
– I grunden handlade texten om att börja skapa acceptans och att fokusera på viltstammarna som en resurs i stället för ett problem.
Om granskning och rapportering, och konsten att tycka
I den avslutande diskussionen mellan de medverkande och auditoriet lyftes bland annat journalisternas tudelade uppdrag i att både rapportera om och granska vetenskapen. Ulrica Larshamre framhöll att granskningen som arbetsform är mer tidskrävande än rapporteringen, och att det behövs mer sådant arbete.
Martin Karlberg ifrågasatte journalisternas förmåga att upptäcka och avslöja forskningsfusk. Sådana granskningar, menade han, kräver detaljkunskaper i ämnena. I avslöjandet av forskningsfusk fyller därför forskarsamhället självt, genom exempelvis peer review-processer, den viktigaste funktionen. Dock är media ett bra forum för att lyfta fram upptäckt forskningsfusk.
Nils Öhman påpekade att det inte bara är fusk som ska granskas, utan även andra missförhållanden inom forskarvärlden.
– Den traditionella vetenskapsjournalistiken har ofta varit okritisk och lite missionerande till sin karaktär. Det blir mer intressant när olika sidor får komma till tals.
En annan diskussionspunkt var förhållandet mellan kunskap och tyckande. Universitetet är en bastion för väl underbyggd kunskap, medan journalisten ofta begär att forskaren ska tycka – gärna personligt.
Martin Karlberg ansåg att det är viktigt att våga tycka – även om det kan vara svårt. Ibland kan det vara bättre att hänvisa till någon som man tycker är bättre beskaffad att tycka i frågan.
– Jag är noga med att sätta rubrik på mitt tyckande i media. Vad säger forskningen, och vad säger jag.
Niklas Skeri förklarade att media ber forskare att tycka eftersom forskarna ofta har de bäst underbyggda åsikterna i ämnet.
En positiv sida av tyckandet, menade Nils Öhman, är att det kan skapa diskussion och debatt om viktiga frågor, där olika sidor får komma till tals.
De medverkande fick avslutningsvis tio sekunder för att var och en ge sitt bästa tips till forskare att tänka på vid kontakter med massmedia.
Niklas Skeri: Tänk på att du vänder dig till allmänheten.
Martin Karlberg: Bedöm om du själv är bäst lämpad eller om du ska rekommendera någon annan.
Ulrica Larshamre: Ta det lugnt. Bolla inte alltid vidare – särskilt inte om du är kvinna.
Nils Öhman: Tänk på din roll och uppgift som forskare i samhällsdebatten.
Carl-Gustaf Thulin: Var vänlig, svara om du kan, och rekommendera annars någon annan.
Seminariet leddes av Cissi Askwall, generalsekreterare Vetenskap & Allmänhet, och Johan Schnürer, vicerektor för samverkan SLU.
Text: Fredrik Brounéus, VA
Se filmer från seminariet:
TA DEL AV PRESENTATIONERNA SOM VISADES:
Martin Karlberg (ppt-format)
Ulrica Larshamre (ppt-format)
Niklas Skeri (pptx-format)
Carl-Gustaf Thulin (pdf-format)
Nils Öhman (pdf-format)
