När moderatorn Carl Johan Sundberg bad forskarna att prata med varandra om sina förväntningar på dialogseminariet forskning – media höll taket på att lyfta. Det var när de fyra forskningsråden Formas, Forte, Vetenskapsrådet och VINNOVA gemensamt med VA bjöd in till möte och erfarenhetsbyte mellan forskare och journalister. Tillsammans fyllde de den 27 augusti Wallenbergssalen på Karolinska Institutet.
DN:s nyhetschef Virve Hedenborg, SVT:s vetenskapsreporter Malin Attefall och forskarna Jenny Madestam och Stefan Jansson förmedlade sina erfarenheter av hur forskningen kommer fram i media och hur den kan bli mer synlig. Forskarna som deltog i seminariet kom främst från de närliggande högskolorna runt Mälardalen men också från Lund, Göteborg och Umeå.
Virve Hedenborg förklarade att det DN vill åstadkomma med sin nyhetsjournalistik är att levandegöra, visualisera, påverka, beröra många och överraska.
– Om man som forskare bara har något viktigt att förmedla kommer resten att ordna sig, eftersom journalister är experter på att berätta. Men självklart är det bra att vara tydlig och kortfattad, påpekade hon.
Men massutskick fungerar dåligt; ring en lämplig journalist i stället, var hennes råd. Ett annat handfast råd var att se till att komma högt upp vid en sökning på Google om man vill vara en expert som media vänder sig till.
Både Virve Hedenborg och de andra medverkande menade att fler sanningar kommer att finnas tillgängliga framöver, när medielandskapet drastiskt och snabbt förändras. Morgontidningar kommer till exempel inte att vara en självklarhet i framtiden, menade frilansjournalisten Anders Mildner.
Spännande, relevant, nytt och sant
Malin Attefall lyfte fram fyra kriterier som utmärker en nyhet: Att den är spännande, relevant, ny och sann. Hon höll – som svar på en publikfråga – med om att nyheterna med anknytning till humaniora borde vara fler. Få journalister har en vetenskaplig examen, så berätta om din forskning från början, rådde Attefall.
– Men glöm inte att media har en deadline! Fråga efter och respektera den, för när den har passerats är storyn stendöd.
Biologen Stefan Jansson menade att journalisterna står på forskarnas sida. Hans råd till forskare som vill delta i samhällsdebatten var: Lär känna motståndaren, samla argument, var personlig och trovärdig. Sätt rätt rubrik och visa fram människan bakom forskningen, om du dessutom förvånar – då når du ut.
– Men det man inte kan förklara på 30 sekunder fungerar dåligt att kommunicera om!
En av deltagarna, Olle Terenius från SLU, rekommenderade att skriva på Wikipedia som ett bra sätt att bidra till samverkansuppgiften. Media kan klicka på skribenterna och hitta experter på så sätt.
Stärk varumärket!
Statsvetaren Jenny Madestam kom in på det så kallade näthatet. Som kvinnlig forskare är det ännu viktigare att vara tydlig om man inte ska bli ifrågasatt, menade hon.
– Som forskare behöver du inte skämmas för att stärka ditt varumärke! Att vara forskare innebär att du besitter kunskaper och kompetenser som andra inte har. Dessa är värdefulla även i analysen av samhällsfenomen.
Samverkansuppgiften måste på allvar vägas in vid tillsättande av tjänster, hävdade hon och fick medhåll från flera av deltagarna.
Eller som KI:s pressekreterare Claes Keisu sa: Syns man inte så finns man inte!
Men det är inte alltid så lätt, och betraktas inte alltid som så fint att delta i media, menade Madestam.
Samtidigt är media länken till allmänheten, som ju i förlängningen som skattebetalare möjliggör den statligt finansierade forskningen.
Ta del av hela seminariet genom att klicka på filmrutan nedan.
Monica Bengtson
