I dag är det 100 år sedan Titanic for ut på sin första – och enda – resa. Världens då mest osänkbara skepp förliste bara fem dagar senare efter en kollision med ett isberg.
”Titanic var den första stora teknikkatastrofen” säger en etnolog som intervjuas på vetenskapssidorna i påskdagens DN, som en förklaring till varför katastrofen fascinerar så än i dag. I en tid av enorm tilltro till teknikens möjligheter att underlätta och förbättra människors vardag var katastrofen förstås en stor nyhet. Den torde dock inte ha lett till någon omedelbart minskad optimism om teknikens möjligheter.
Även i dag är tilltron till teknikens och vetenskapens möjligheter att förbättra livet stark. I våra undersökningar svarar nästan 80 procent att den tekniska utvecklingen de senaste 10-20 åren gjort livet bättre eller mycket bättre (Se VA-barometern 2010/11, sid 14-15). Inställningen till den
vetenskapliga utvecklingen är ungefär lika positiv, och så har det med små variationer sett ut under hela den senaste tioårsperioden.
Under 70- och 80-talen, däremot, var svenskarna klart mindre positiva till den tekniska utvecklingen. Då svarade bara cirka 60 procent att den gjort livet bättre. Efter den starka teknikoptimismen i början av 1900-talet hade då utvecklingens baksidor, som t.ex. miljöförstöring, på allvar gjort sig påminda. I Sverige var försurning, säldöd och rädsla för kärnkraftsolyckor stora frågor (Harrisburgolyckan inträffade 1979, och folkomröstningen om kärnkraft i Sverige hölls 1980). Tekniken sågs som orsaken till våra problem. I dag ser vi snarare tekniken som lösningen på problemen – precis som man gjorde i den tid då Titanic stävade ut från Southamptons hamn.
Jag bodde och jobbade under en period i Belfast, men jag hörde aldrig någon där tala om Titanic. Därför skulle jag väldigt gärna vilja åka tillbaka dit nu när det nya ”Titanic Belfast” invigts. Förhoppningsvis kan historien om det fantastiska skeppet hjälpa människorna som bor i staden att åtminstone för en stund skaka av sig ”The Troubles”.
Slutligen vill jag tipsa om ännu ett plock ur min påskläsning, nämligen denna tänkvärda samling av citat om vad vetenskap egentligen är, signerad Maria Popova.
Jag tror att mitt visdomsord för dagen i dag får bli detta av Marie Curie:
One never notices what has been done; one can only see what remains to be done…
/Karin Hermansson
