Hur mycket behöver man röra på sig för att det ska ge effekt? Är det bra eller dåligt med light-drycker? Varför ger olika läkare olika råd om kost? Dessa frågor och mycket mer diskuterades på Riksdagens första vetenskapscafé den 24 april med VA som medarrangör.
Ett 40-tal personer kom för att fika i riksdagscaféet med Mai-Lis Hellénius, professor och överläkare på Livsstilsmottagningen vid Karolinska Universitetssjukhuset i Solna. På ett vetenskapscafé är det publiken som styr samtalet med frågor, åsikter och kommentarer. Forskaren finns med som ett ämneskunnigt bollplank, och får också möjlighet att hämta in åsikter och kunskap från publiken.
Varför olika experter ger helt olika råd om vad man bör äta, ansåg Mai-Lis beror på att media gärna vill ha debatt. De forskare som har mest extrema åsikter får gärna mycket plats och ställs mot varandra för att skapa spänning. Då framgår inte att konsensus faktiskt råder i stora delar av läkarkåren. De kostråd som Livsmedelsverket ger kommer från de sammanlagda resultaten från tusentals studier årligen och är de bästa generella råden. Dock har alla människor olika arvsanlag och livssituation, och för att kunna ge bra vägledning måste råden individanpassas.
Generellt är oljor, som innehåller livsnödvändiga omättade fetter, betydligt bättre än animaliskt fett, enligt Mai-Lis. Detta gäller även för barn. Småbarn behöver mer fett än vuxna för att växa och må bra, men olivolja är alltså bättre än smör även för dem. Den omdiskuterade dieten med fett i stället för kolhydrater (LCHF) ger Mai-Lis inte mycket för. Den lurar folk att vräka i sig onyttigheter som smör och bacon som innehåller stora mängder mättat fett. En balanserad kost med bra kvalitet på kolhydrater, proteiner och nyttiga oljor är i stället nyckeln.
Även om våra arvsanlag gör att vissa personer kan äta hur mycket som helst utan att gå upp i vikt medan andra bara behöver titta på en semla för att lägga på sig två kilo, är mängden motion desto mer rättvis. Personer som tränar mycket brukar hålla vikten, oavsett anlag för fetma.
Men det är inte vikten som är det viktigaste, utan andelen muskler. Mai-Lis pekade på att Body Mass Index (BMI), som används för att avgöra om man är överviktig eller ej, är en mycket trubbig mätmetod. BMI berättar hur mycket du väger i förhållande till din längd, men ingenting om hur fet du är. Att ha en hög andel fett i kroppen är en stor riskfaktor för hjärt- och kärlsjukdomar, och är fettet koncentrerat kring midjan blir det ännu farligare.
Bukfetma är extra lätt att samla på sig om man är stressad, sover dåligt eller äter mycket socker. I Sverige lider många av sömnbrist. När Mai-Lis frågade publiken vad vi trodde orsaken var kom flera olika svar: att ljuset varierar över året, att vi jobbar på datorn innan vi lägger oss och att vi ofta är plikttrogna arbetstagare med mobiler och laptops som inte stängs av när vi är hemma.
Vi har också lagt oss till med vanan att ständigt småäta eller dricka drycker med stort sockerinnehåll. Begreppet ”lattemage” säger allt om vuxnas nya vana att dagligen hälla i sig stora mängder fet mjölk. På frågan om light-drycker är bra eller dåliga var svaret tydligt: inga forskningsresultat har hittills visat på några risker med sötningsmedlen. Däremot blir man beroende av den söta smaken.
För att gå ned i vikt eller sänka blodfetterna är varje minuts träning meningsfull, även om träningen delas upp i många små pass under dagen. Om blodtrycket ska kunna sänkas krävs däremot träningsperioder på minst 20-30 minuter. Och om vi står upp vid skrivbordet två timmar om dagen i stället för att sitta kan vi gå ned 10 kilo på ett år!
Karin Larsdotter
Foto: Klas-Herman Lundgren
intressant läsning!
intressant läsning!