Forskarröster om forskarförtroende

Skapad:

2011-05-10

Senast uppdaterad:

2022-01-10

I senaste numret av Lunds universitets magasin, LUM, ägnas flera sidor åt frågan om vad allmänhetens fallande förtroendet för forskare som vi sett i VA-barometern kan bero på.

I huvudartikeln refereras vår senaste rapport, Slitsamt förvärvat och snabbt fördärvat?, om vad de svarande själva menar ligger bakom att de har högt respektive lågt förtroende för forskare. Tre forskare och en vetenskapsjournalist intervjuas sedan om hur de ser på vad som framkommer i undersökningen:

Professor Wilhelm Agrell, Forskningspolitiska institutet, tror att ”publiceringsraseriet” kan vara en av orsakerna till den mindre positiva bilden av forskningen, men undrar också om det kan ha varit så att ett skäl att professorerna åtnjöt högre förtroende förr var att det var ganska okänt vad de faktiskt gjorde…?

Vetenskapsjournalisten Peter Sylwan pekar på utmaningen i att bygga tillit till en verksamhet som är ständigt föränderlig och vars framgång ofta består i att bevisa att den gamla kunskapen var fel, och menar att forskarna måste föra en dialog på lika villkor med människor utanför akademin.


Elin Bommenel
, forskare i vetenskapshistoria, menar att synen på olika vetenskapsområden bland forskarna själva påverkar hur allmänheten ser på den. Till exempel menar hon att det finns en inomvetenskaplig misstro mot tvärvetenskaplig forskning med tydlig inriktning på att lösa samhällsproblem – och den misstron kan spilla över på allmänheten.

Förre rektorn vid LU, professorn i etik Göran Bexell, tycker slutligen att förtroendenedgången bör fungera som en varningsklocka. Han understryker vikten av att ha hög beredskap för att hantera misstänkt fusk i forskningen, att öppenhet och transparens råder och att utbilda doktoranderna i forskningsetik. Men han avslutar också med att påpeka att ett nedåtgående förtroende inte måste vara bara negativt. Det kan också vara ett resultat av en sund skepsis och en lika kritisk attityd som forskarna själva måste ha!

Ja, vad är en rimlig nivå för forskarförtroendet, egentligen? Är det nödvändigtvis bra med ett väldigt högt förtroende? Är ett lägre förtroende snarare ett tecken på sans och balans?

Det är väldigt roligt att våra resultat stimulerar till  diskussion och reflektion på olika håll. Det är det VAs rapporter är till för!

/Karin Hermansson

Kontakt

Vetenskap & Allmänhet

[email protected]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *