I dag fyller VA-bloggen 2 år! Hurra hurra! 250 inlägg har det hunnit bli. Det blir ungefär ett inlägg var tredje dag, i snitt.
Tänk att det är två år sedan jag skrev det där första inlägget, då vi trodde att vi skulle skriva lite då och då allihop. Så blev det ju inte riktigt. Men det speglar kanske ganska väl hur det är med sociala medier. Man testar, känner sig för, ändrar lite här och där och utvecklar hela tiden sitt sätt att använda dem.
Vi sjösatte bloggen efter mycket ältande och pratande om vad och hur och varför. Ett år senare tog vi steget ut på Twitter och Facebook – efter inte fullt så mycket funderande den här gången. Men ändå… Vad skulle det ge? Är det rätt kanaler? Tar det bara en massa extra tid? Mer stress? Men det visar sig ju att de drar varandra! Bloggen har fått fler läsare stack vare att de sprids till våra, och andras, följare på Twitter. På facebook når tweets, bloggposter och annat som vi vill dela med oss av ut till 260 ”gillare”.
Men är det inte samma personer överallt, så att vi i praktiken skickar samma sak flera gånger till dem? Jo, delvis. Fast för de flesta spelar det nog mindre roll, tror iaf jag. Det kanske till och med är bra! Jag kan ju bara tala för mig själv men i det stora flödet av nyheter, tips, privata uppdateringar om sjuka barn eller trasiga bilar, inbjudningar och annonser är det lätt att missa saker. Kommer saker då flera gånger så… ja, då ökar chansen att jag ser det, kort sagt.
Men stressen då? Mjaa… för mig personligen fungerar bloggen ibland som något av en ”ventil” där jag kan skriva av mig lite. Det är nästan lite beroendeframkallande att blogga!
Samtidigt kan det ibland vara oerhört frustrerande att ha en massa idéer till bloggposter i huvudet, men sedan inte ha tid att skriva förrän det är ”för sent”. För i dagens snabba flod av information – hur länge är en nyhet en nyhet? Det är lätt att känna att man bara timmar efter att en nyhet presenterats redan är för sent ute – att nyheten redan är gammal. Jag brukar försöka trösta mig med att det ju går att plocka upp en sådan gammal nyhet och dess efterspel en tid efteråt, och kommentera utifrån sitt eget perspektiv. Men det finns ju en tidsgräns för det också…
Några exempel på sådant som jag inte tycker att jag hunnit med att skriva om:
– Kungen nämnde siffror (om astrologi) ur VA-barometern i sitt jultal 2010
– Årets vargjakt, och miljöministerns kritiserade idé om att sätta ut vargvalpar från djurparkerna (nu får tydligen djurparkerna mothugg, hörde jag i morse)
– Amerikanska kids lär sig inget i skolan och att studenternas kunskaper i naturvetenskap försämras skylls nu ”No child left behind”-politiken för
– Forskningspengar samlas på hög hos universiteten
– Är skolforskningen ett ”forskningsfiasko”?
– Missgynnar Formas samhällvetare i miljöforskningen? (Nej, säger de själva)
– och en massa seminarier jag varit på och tänkt berätta om…
Tja, vad säger ni? Hur länge är en nyhet en nyhet?
TACK allihop för att ni läser VA-bloggen, i alla fall då och då!
Och hörrni, eftersom en Professor säger (och detta är dagsfärskt!) att man kan gå upp 5 kilo av vitaminvatten, så skippa det och håll er till tårta i dag!
