Skolan har en avgörande roll för att minska klasskillnaderna i synen på kunskap. Det menade det 70-tal personer som samtalade om vetenskap och värderingar vid VAs rundabordsseminarium under Almedalsveckan 2010 i Visby.
Inledningsvis presenterades den nya VA-rapporten Kunskap i en klass för sig? om samband mellan människors värderingar och syn på vetenskap. ”Lyckliga” människor, borgerliga sympatisörer och de från högre socialklass är mest positiva till kunskap och forskare.
– Människor som litar på andra människor och på sig själva, har också en mer positiv syn på forskare och forskning. De litar helt enkelt även på forskarna, sade Karin Hermansson, utvecklingschef VA och ansvarig för studien. Studiens resultat tyder på att kunskapssamhället är ett nytt klassamhälle. Skillnaderna verkar främst bottna i:
* ”Lycka” – i form av nöjdhet, tillitsfullhet, självförtroende
* Politiska värderingar
* Berördhet
* Religiös tro
”In technology we hope”
Anders Flodström, professor vid KTH och nyligen avgången universitetskansler, uppfattade att människors tankar kan sammanfattas med In technology we hope – in nature we trust. Han hade nyligen läst om en undersökning där människor tillfrågats om hur miljöproblemen ska lösas. På första plats kom politiska beslut, tvåa livsstilsförändringar och först på tredje plats forskningen.
– Det finns inte den tilltro till forskningen som vi skulle vilja, var hans slutsats.
Till stor del är det socioekonomiska faktorer som avgör vilka som kommer att utbilda sig. Förändrade utbildningar behövs för att åstadkomma en förbättring.
– Nu är det mest betoning på forskningen men vi måste se forskning och utbildning mycket mer integrerat!
Forskningsförtroendet sjunker
Sören Holmberg, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet och en av ledarna för SOM-institutet som medverkat med underlag till studien, var bekymrad över att förtroendet för forskning sjunker, även om det går långsamt:
– Vi har i vår bok från SOM-institutet beskrivit förtroendetappet som en sakta smältande glaciär.
Ett sjunkande förtroende kan vara allvarligt, eftersom det finns en tydlig korrelation till viljan att satsa på forskning. Sören Holmberg påpekade också att flera av de faktorer som analyseras i studien inte förändrats under den tid som förtroendet sjunkit. Alltså måste det finnas annat som orsakar nedgången.
Genom ytterligare analys av data, då han räknat bort effekten av utbildningsnivå, hade han funnit att tillhörighet till en lägre samhällsklass har ett negativt samband med förtroende för medicin, naturvetenskap och teknik, men inget samband med förtroende för samhällsvetenskap och humaniora.
Öronmärkt arbetstid önskas
Henrietta Huzell, forskare i arbetsvetenskap vid Karlstads universitet, tyckte det var nedslående att bara varannan svensk har förtroende för forskning inom samhällsvetenskap, liksom att en stor andel inte har någon uppfattning. Hon menade att hon skulle behöva bli bättre på kommunikation och dialog.
– Men det är inte rimligt att lägga hela ansvaret på den enskilde forskaren. Om jag vill skriva något populärvetenskapligt i dag, får jag göra det på fritiden.
Hennes recept för ökad dialog mellan forskarna och samhället var öronmärkt arbetstid, meriteringssystem för all typ av samverkan, en ökad andel högutbildade och garanterat forskningsaktiva lärare för alla studenter.
Bildning för alla
Rossana Dinamarca, vänsterpartist och ledamot av riksdagens Utbildningsutskott, var inte förvånad över VA-studiens resultat, till exempel att få lågutbildade tar del av populärvetenskap.
– Hur många i arbetarklassen läser ens en bok? Själv kom jag in kontakt med forskare första gången när jag läste till lärare. Det är viktigt att stärka forskningsanknytningen i utbildningarna – även i lärarutbildningarna.
Hon ansåg alla gymnasieutbildningar måste ge behörighet att fortsätta på högskolan.
– Det handlar om bildning också! Man ska inte behöva gå ett utökat program för att få den.
Peter Honeth, statssekreterare på Utbildningsdepartementet och folkpartist, tyckte det var naturligt att de som är positiva till forskning samtidigt är mer kritiska till forskningspolitiken.
– Är man själv verksam i forskningen vill man alltid ha mera.
Han refererade till en rapport från Skolverket som visat att ungdomar har bristfälliga kunskaper om hur Sverige styrs.
– Det är också allvarligt att 10-15 procent är kreationister. Det tyder på stora kunskapsbrister!
Förmedla, förklara, integrera!
Efter de inledande inläggen fördes diskussioner runt borden över en kopp kaffe. En del av det som ventilerades lyftes sedan fram i en gemensam diskussion, ledd av moderatorerna Cissi Askwall och Anders Sahlman.
– Mer kontakt mellan forskning och utbildning behövs. Studenter måste få veta vad forskning är, sade Olav Øye, kommunikationsansvarig vid European Students’ Union.
Han fick understöd av Pam Fredman, rektor för Göteborgs universitet.
– Vi måste ändra våra sätt att förmedla och förklara! Forskning och utbildning måste vara integrerade, annars stimuleras inte nyfikenheten.
– Media borde kunna stimulera människor att intressera sig mer för utbildning, menade Klas Herman Lundgren, förra läsåret ordförande för SFS, Sveriges förenade studentkårer.
– Det är viktigt med långsiktighet, speciellt i låga åldrar. Den frågan blir särskilt tydlig nu inför ett val, sade Eva Ramberg, chef för Framtidsmuseet i Borlänge.
Någon ansåg att det är märkligt att förtroendet för forskning går ner samtidigt som andelen högutbildade ökar.
– Kanske bör förtroendet för forskningen sjunka, framkastade Sören Holmberg, och fick medhåll av Jenny Björkman, kommunikatör vid Riksbankens Jubileumsfond, i att det bör finnas en sund skepsis till forskning.
Nyttoperspektiv inte tillräckligt
Mattias Hallberg, politisk sekreterare vid Sveriges Elevråds Centralorganisation, invände mot Peter Honeths tal om ungas bristande kunskaper. Han menade att de flesta unga tvärtom tycker att ökad kunskap är det viktigaste med utbildningen.
Pam Fredman hade nyligen varit på ett annat seminarium i Visby, arrangerat av Svenskt Näringsliv, och hört företagare tala om vikten av att utbilda sig till ett yrke.
– Bildning fanns inte på agendan. De borde vara med i den här diskussionen!
Anders Flodström höll med:
– Om vi inte får med oss bildningen är det svårt att bli bra samhällsmedborgare.
Marie Granlund, socialdemokratisk riksdagsledamot och ledamot av Utbildningsutskottet, ansåg att VAs studie speglar hur klassklyftorna faktiskt ser ut.
– Vi i Socialdemokraterna jobbar för forskningen trots att våra väljare inte tycker att det är det viktigaste. Men titta på Sverigedemokraterna – deras väljare ligger lägst i synen på forskning och så gör de heller inget i den vägen.
Hon menade att vikten av att stimulera och intressera de små barnen för vetenskap blivit något av ett mantra, och att man inte ska kapitulera när det gäller lite äldre barn och ungdomar.
– Det måste finnas möjligheter att komma tillbaka.
Peter Honeth instämde i att skolan har en mycket viktig uppgift, inte minst när det gäller allmänbildning och Klas Herman Lundgren poängterade vikten av att lära sig kritisk granskning.
Tro inte att vi vet bäst!
En av deltagarna tog avslutningsvis upp hur man bäst bemöter okunskap.
– Jag upplever det lite som att vi ser ner på dem som är okunniga. Men kanske måste vi prata med dem och föra en diskussion i stället för att bara säga att vi vet bäst? Annars är risken att de sluter sig.
De medverkande fick till sist tala om något de särskilt fäst sig vid eller tar med sig från samtalet.
– Det sista – att vi inte ska se ner på några utan försvara även åsikter som vi inte sympatiserar med, sade Sören Holmberg.
– Ödmjukhet. Vi ska vara försiktiga med att tro att vi sitter inne med alla svaren och att vi vet bäst, sade Peter Honeth.
Henrietta Huzell lovade att bli en bättre människa och i större utsträckning utnyttja modern teknik för att kommunicera med omvärlden.
– Universitetsledningar ser ofta mycket positivt på den som drar in stora forskningsanslag. Jag skulle önska att man på liknande sätt premierade drivkrafter inom utbildningarna, sade Anders Flodström.
Rossana Dinamarca menade att helheten i det som sagts var värdefull att ta med sig och fundera vidare över.
– Just att lyssna på varandra och åstadkomma dialog är VAs grundidé, avslutade Camilla Modéer, VAs generalsekretare.
Karin Hermansson och Cissi Askwall
