BRA FORSKNINGSKOMMUNIKATION KRÄVER OLIKA SLAGS KOMPETENS

I en dansk undersökning från 2023, där 3 864 forskare och doktorander deltog, svarade 71 procent av forskarna och 64 procent av doktoranderna att de själva ansvarar för att kommunicera sin forskning till allmänheten. En av fem ansåg att ansvaret ligger hos universitetets kommunikationsavdelning.

De flesta forskare ser alltså kommunikationen som ett individuellt ansvar, vilket leder till stora skillnader i hur forskningen når ut till allmänheten. Samtidigt saknar forskare inte sällan kunskap om hur de kan kommunicera sin forskning, eller så saknar de tid, motivation eller självförtroende för att göra det. Kommunikation kräver särskild kompetens som många forskare sällan har tid eller möjlighet att utveckla.

År 2022 undersökte jag, inom ramen för min masterutbildning i journalistik och kommunikation vid Syddansk Universitet, hur nio kommunikationschefer och andra ansvariga från sex danska universitet arbetade med forskningskommunikation. Jag fokuserade särskilt på deras samarbete och relationer med forskare när forskning kommunicerades till allmänheten.

Mina intervjuer visade att det på flera håll saknades en tydlig strategi för universitetets forskningskommunikation. Endast två av de nio personerna uppgav att de hade en strategi som gick att använda aktivt i arbetet tillsammans med forskare. Mycket av arbetet skedde ad hoc och var en av många uppgifter som kommunikationsavdelningen ansvarade för.

Samarbetet mellan forskare och kommunikatörer är viktigt. När de arbetar nära tillsammans når forskningen längre och får större genomslag. I vissa fall erkänner forskare dock inte fullt ut kommunikatörernas kompetens. Det kan till exempel märkas genom att kommunikatörerna involveras för sent eller att forskarna insisterar på ett tekniskt eller akademiskt språk.

Kommunikatörer är experter på att göra komplex kunskap tillgänglig för allmänheten. Trots det betraktas deras arbete ofta som en stödfunktion, snarare än som en integrerad del av forskningskommunikationen.

Forskning och kunskap behöver komma till användning i samhället. De behöver bli en del av vardagen, samhällsdebatten och beslutsfattandet. Det kräver att vi tar forskningskommunikation på lika stort allvar som undervisning och forskning och bygger de strukturer som behövs för att stödja arbetet.

Forskningskommunikation är ingen hobby. Det är en viktig uppgift och ett ansvar som stärker både samhället och demokratin. Men eftersom ansvaret sällan åtföljs av mer utrymme i kalendern är det svårt för många forskare att leva upp till det. När kommunikationen ska göras vid sidan av forskning, undervisning och andra åtaganden blir den helt enkelt ännu en arbetsuppgift.

För att forskning ska kunna kommuniceras tydligt och trovärdigt behövs en stabil grund: kunskap, utbildning och tid. Utan alla tre är det svårt att få forskningskommunikationen att fungera i praktiken.

/Pernille Fløjstrup Andersen

Om skribenten

Pernille Fløjstrup Andersen har en masterexamen i journalistik (Cand.public.) från Syddansk Universitet med inriktning mot vetenskap, forskning och strategisk kommunikation. Hon är även utbildad journalist vid Danmarks Medie- og Journalisthøjskole.

Hon har närmare 25 års erfarenhet som journalist, redaktör och kommunikationsrådgivare och arbetar i dag främst med forskningskommunikation, projektledning och nätverksarbete. I hennes arbete ingår att utveckla projekt, bygga relationer och föra samman forskare, kommunikatörer och andra berörda aktörer.