Forskning ska nå ut till skolverkligheten

Skolverket ska få utökat, mer samlat, ansvar för spridning av forskningsresultat inom skolområdet, enligt en ny utredning från utbildningsdepartementet. För att inte bara sprida information utan också tillse att forskningen kommer till användning föreslås att de s.k. regionala utvecklingscentra, RUC, förstärks och ges ett ökat ansvar för forskningsspridning på regional nivå.

Det är glädjande att utredningen så tydligt uppmärksammar behovet av att forskningresultat kommer dem till del som forskningen berör. Ännu gladare blev jag av att se att utredarna resonerar såpass mycket kring skillnaden mellan att sprida information om forskning och att göra skillnad i praktiken, dvs. att resultaten faktiskt kommer till användning.

Många lärare upplever att avståndet till forskarnas värld är stort. Det såg vi i våra studier av lärares syn på vetenskap, forskare och forskning. De lever också i en verklighet där tid är en bristvara och med krav på att hantera alla möjliga samhällsproblem – från fetma till kriminalitet.

Utredningen har bland annat genomfört enkäter med skolchefer. En av dem uttrycker problemet så här:

”Jag tror att många lärare inte tar sig tid, inte har ork. Med detta sagt menar jag att man kan skapa hur många informationsvägar som helst utan att kunskaperna når ut.”

Ett annat hinder kan vara brist på erfarenhet och vana att ta del av forskningsresultat. En av skolcheferna som utredarna tillfrågat uttrycker det så här:

”Insikten om forskningens möjliga konsekvenser är underskattad. Vi lever i en så stark erfarenhetskultur som begränsar perspektiven.”

Utredarna drar dessutom av enkätsvaren slutsatsen att ordet ”evidens” inte tycks vara ett särskilt känt begrepp bland skolcheferna. Jag kan tycka att ”evidenskaraktär” inte verkar vara ett helt lyckat ordval i en enkät, och att man nog inte ska dra för långtågende slutatser av att alla inte förstår det. Men de har nog ändå en poäng i sin slutsats.

Att nå en tidspressad grupp som inte brukar tänka på forskning eller själva har kontakt med forskare kräver något mer än att skicka ut nyhetsbrev och göra en hemsida. Det kräver att man också lyssnar på målgruppen, efterfrågar deras erfarenheter, frågar vilken forskningskunskap de skulle behöva och intresserar sig för vari svårigheterna med att ta tillvara ny kunskap ligger. Dialog dialog dialog…

Det återstår att se om Skolverket m.fl. nu tar sig an sitt utökade ansvar genom att verkligen öppna för mer dialog.

Utredarna skriver att Skolverket skapat ”en särskild webbplats gällande forskning”. Det tog mig en stund att hitta den, långt nere i menyerna. Inte innehöll den så mycket heller, ännu. I verkets fortsatta verksamhet – där de enligt utredarna ”har för avsikt att ta ett helhetsgrepp om spridning av forskningsresultat” – hoppas jag att frågan lyfts något högre upp på både dagordning och webbmeny.