Klimatmötet COP15 i Köpenhamn går nu in i sin slutfas och problemen tycks torna upp sig. Demonstranter har hållits kort och fler demonstrationer är på gång i dag.
Vi får rapporter i alla upptänkliga medier, men hur är det med forskarna? Några forskare på Chalmers och Göteborgs universitet bloggar i alla fall direkt från klimatmötet och ger sin bild av händelseutvecklingen.
Andra forskare debatterar på hemmaplan. KVA skriver i en debattartikel i DN i dag att det enda ansvarsfulla förhållningssättet är att agera kraftfullt mot den globala uppvärmningen. Vår kunskap om hur klimatet fungerar kommer aldrig att bli fullständig, påpekar de, men det får inte tas som intäkt för att förringa problemets allvar. Det funkar inte att bara sitta och vänta på mer kunskap, alltså. Artikeln baseras på ett uttalande från akademien om det vetenskapliga kunskapsläget om klimatförändringar.
Energiförsörjningen är ju intimt förknippad till klimatfrågan. Energiutskottet vid Kungliga Vetenskapsakademien, KVA, har hamnat i ordstrid med bland andra Tomas Kåberger, Energimyndigheten och Ola Alterå, statssekreterare på Näringsdepartementet, om den svenska utbyggnaden av vindkraft. Energiutskottet gjorde i höstas ett uttalande där de förde fram att målet för utbyggnaden är orealistiskt. Detta har hårt kritiserats av Kåberger m.fl. och även av en irländsk professor.
Professor Sven Kullander, ordförande i energiutskottet, försvarar KVAs linje och säger i SR att Vi är ju faktiskt inte ett gäng dumbommar som sitter här i akademin. I en debattartikel i dagens Ny Teknik uppmanar utskottet sina kritiker att expandera vindkraften, men att göra det med eftertanke.
VA arbetar som bekant aktivt för att forskarna måste engagera sig i dialog med omvärlden – allmänhet såväl som politiker och andra grupper i samhället (se tex ODE – Omvärldsdialog och Engagemang). I energi- och klimatfrågorna pågår en intensiv debatt just nu. Det är bra, även om det kan vara mycket svårt för den enskilde att veta vem man ska tro på. Förmodligen avgörs människors inställning därför av vem de har mest förtroende för (jämför mitt förra inlägg, om kärnavfallsfrågan).
En helt annan, men aktuell, fråga som engagerat åtminstone en forskare i Storbritannien är skillnaden mellan kvinnors och mäns julshoppande. I en artikel i Daily Telegraph står att läsa att beteendena är nedärvda från förhistorisk tid då männen planerade jakten och sedan gick ut, letade upp det byte de bestämt sig för att nedlägga, dödade det och tog hem det. Kvinnorna däremot spenderade massor av tid på att omsorgsfullt välja ut de finaste bären, frukterna eller vad de nu samlade. I artikeln får vi veta att Prof Kruger said his research was important because if men and women understood each other’s shopping strategies they could avoid arguments in the Christmas rush.
Vi brukar aldrig shoppa julklappar tillsammans, min man och jag. Kanske är det därför jag inte ens förstår problemet?
Forskare vid Göteborgs universitet har å sin sida givit sig in i julsamhällsdebatten genom att ifrågasätta Tomtens existens! Om han finns har han troligen både diabetes och högt blodtryck, och han kan absolut inte bo på Nordpolen – för där finns inget renbete.
Ibland tycker jag att tolkningen av samverkansuppgiftens innebörd verkar vara lite väl rymlig…
