Både talare och deltagare i konferenser av det slag jag nu är på väg hem från har oftast relativt hög medelålder. Det är inte heller ovanligt att de ungas perspektiv helt glöms bort – till och med när det handlar om utbildning.
Därför var det roligt att två studenter gavs tillfälle att ta plats i en paneldiskussion i dag. Ligia Deca, ordförande för europeiska studentkåren ESU, pratade bl. a. om att undervisa i entreprenörskap kontra att vara ett entreprenöriellt universitet, och hon önskade större studentinflytande. Nikola Macharova, president för EURODOC, efterlyste mer konkretion i pratet om kunskapstriangeln och undrade var i den doktoranderna får plats. Hon hade ritat ett par egna varianter av trianglar, med pilar och flöden, som hon testade på den oroväckande tysta, mestadels klart äldre, publiken.
Jag hade volvochefen (tillika Teknikdelegationens ordförande) Leif Johanssons middagstal igår kväll ringande i bakhuvudet: ”there is nothing wrong with young people of today!” dundrade han, och påpekade att varje generation alltid har tyckt att nästa, yngre, generation är mycket dummare än den egna.
Strax innan hade han berättat en anekdot som slutade med följande sensmoral: ”Om du tycker att mer än hälften av människor omkring dig är idioter bör du fundera över vilken halva du tillhör.”
Hmmm… På något sätt känns det som om det finns en parallell mellan dessa två utsagor…
Och där satt jag och kunde inte skaka av mig känslan av att åtminstone delar av publiken såg på dessa båda unga kvinnor med milt överseende, sådär som man ser på någon som man tycker inte är lika briljant som man själv…
Ack ja, inget ändras. Redan Aristoteles förfarasades över ungdomen. Själv är jag milt road och vagt irriterad på det faktum att en generation som gjorde så stort väsen av att de hade nya unga idéer själva fallit in i exakt samma gamla hjulspår och förutspår samhällets undergång när de pensioneras. Själv är jag mittemellan just nu, ett ben i vardera lägret.
Erfarenhet och jämnmod är goda egenskaper, men nya friska perspektiv behövs också. Det är kombinationen som föder det verkligt kreativa, men båda måste få en röst och det är lätt hänt att de med makt och position glömmer bort att lyssna. Det är ibland beklämmande att så många kommitéer och arbetsgrupper som syftar till att skapa ny forskning består till 95% av folk över 55 år.
Fast jag kommer säkert klaga på ungdomen (dvs 30-åringarna) om en 20 år…
Jag tror Leif Johansson är min nya idol. 😉
Härligt att höra från arkeologiexpertisen att synen på ungdomen är ett sedan urminnes tider nedärvt fenomen 🙂
Ja, det kanske är just en verklig kombination (sammandrabbning?) av olika synsätt som ofta saknas. Man gör goda försök att plocka in t.ex. ett par studenter, men om de får tio minuter på sig att representera ”ungdomen av idag”, och resten av tiden ägnas åt att folk som tillhör samma ”gäng” – åldersmässigt såväl som ”branschmässigt” och därmed ”idémässigt” – samtalar med varann om det som de redan är eniga om… hur kreativ blir man då? Jag tycker inte särskilt mycket om konflikter, men ”lite lagom” av den varan behöver vi nog för att vara konstruktiva.
Ack ja, inget ändras. Redan Aristoteles förfarasades över ungdomen. Själv är jag milt road och vagt irriterad på det faktum att en generation som gjorde så stort väsen av att de hade nya unga idéer själva fallit in i exakt samma gamla hjulspår och förutspår samhällets undergång när de pensioneras. Själv är jag mittemellan just nu, ett ben i vardera lägret.
Erfarenhet och jämnmod är goda egenskaper, men nya friska perspektiv behövs också. Det är kombinationen som föder det verkligt kreativa, men båda måste få en röst och det är lätt hänt att de med makt och position glömmer bort att lyssna. Det är ibland beklämmande att så många kommitéer och arbetsgrupper som syftar till att skapa ny forskning består till 95% av folk över 55 år.
Fast jag kommer säkert klaga på ungdomen (dvs 30-åringarna) om en 20 år…
Jag tror Leif Johansson är min nya idol. 😉
Härligt att höra från arkeologiexpertisen att synen på ungdomen är ett sedan urminnes tider nedärvt fenomen 🙂
Ja, det kanske är just en verklig kombination (sammandrabbning?) av olika synsätt som ofta saknas. Man gör goda försök att plocka in t.ex. ett par studenter, men om de får tio minuter på sig att representera ”ungdomen av idag”, och resten av tiden ägnas åt att folk som tillhör samma ”gäng” – åldersmässigt såväl som ”branschmässigt” och därmed ”idémässigt” – samtalar med varann om det som de redan är eniga om… hur kreativ blir man då? Jag tycker inte särskilt mycket om konflikter, men ”lite lagom” av den varan behöver vi nog för att vara konstruktiva.