Vad spelar Gud för roll?

Skapad:

2009-06-12

Senast uppdaterad:

2022-01-10

I tunnelbanan möts man i dessa dagar av ”GUD FINNS NOG INTE” i jätteformat vid sidan av tre flaggor i identiska, svenskt blå-gula kulörer men där det gula bildar tre olika symboler: en davidsstjärna, en månskära och ett kors. 

Det är Humanisterna som dragit igång en kampanj med vilken de vill ”visa sambandet mellan religion och samhälle, skapa eftertanke och bidra till en öppen debatt om religionens roll i samhället”. Kampanjen har en hemsida där man kan göra ett intressant litet test på hur religiös man är och hur irrationellt man eventuellt beter sig…

Lena Andersson skrev i DN i går om hur ateismen provocerar. Att ateism är lika mycket tro som att tro på Gud kommenteras i en barnbok med samma namn som Humanisternas kampanj. – Men så är det väl inte, skriver författaren Patrik Lindenfors (som f.ö. bloggar om reaktioner på kampanjen på Humanistbloggen) och konstaterar: ”Det är lika konstigt som att säga att det är lika mycket en sport att inte spela fotboll som att spela fotboll.”

I förra veckan var jag på ett föredrag med Torbjörn Fagerström i föreningen Vetenskap och Folkbildnings regi. Fagerström tog upp och bemötte flera av de argument som kreationister och anhängare av intelligent design (ID) använder för att försöka förkasta evolutionen. Glasklart, tycker jag, men ett problem är väl att det svåraste argumentet inte går att bemöta: behovet av mening och suget efter andlighet och mystik? Om en människa starkt känner att det måste finnas en mening, och att hon vill ha någon slags väsen att tro på – vem kan med rationella argument övertyga henne om något annat?

Nästa fråga är om det spelar någon roll? Har det någon betydelse om det sitter kreationister i Bryssel? Fagerström sa att han trodde det, och jag kan hålla med om att den religiösa retoriken borde hållas utanför politiken. Fast samtidigt handlar ju politik om värderingar och känslor, så var ska gränsen dras?

I en nyligen publicerad undersökning om svenskars tro och andlighet kallar sig 29 procent troende, men bara drygt hälften av dem går regelbundet i kyrkan. Undersökningen visar att den grupp som klassas som ”religiösa” är en högutbildad grupp med stabila inkomster som lyssnar på P1, tittar på samhällsprogram i tv och läser Svenskans ledarsida. De ”nyandliga” karakteriseras däremot av låg utbildning och inkomst, fler arbetslösa och lägre ålder. Av de icke-troende kategoriseras en tredjedel som ”vetenskapstroende” – företrädesvis unga samhällsintresserade män i storstäder.

Den här gruppindelningen är intressant eftersom attityder och beteenden skiljer mellan människor med olika social bakgrund, utbildning, kön och ålder. Men spelar egentligen just religionen någon roll för våra ställningstaganden, val av utbildning och yrke, osv? Går det alls att generalisera ”gruppen troende” på ett sådant sätt att vi kan tala om hur ”de” ser på saker och ting? Eller är den gruppen rentav lika heterogen som gruppen icke-troende….?

Jag ställer mig f.ö. personligen lite frågande inför begreppet ”vetenskapstroende”. Är ett vetenskapligt förhållningssätt en tro? Är det i så fall på samma sätt som en ateist är troende?

Det är lustigt med vårt behov av att sätta etiketter på människor, förresten. Alldeles nyss hörde jag i Vetenskapsradions veckomagasin om en debatt som uppkommit efter ett program där de talat om ”ultradarwinister”. Det går fortfarande att kasta sig in i debatten på programmets hemsida.

Finns det verkligen en grundläggande motsättning mellan en vetenskaplig syn på världen och en religiös? Vari består den, i så fall, i dagens Sverige?

Kontakt

Vetenskap & Allmänhet

[email protected]

Kommentarer om “Vad spelar Gud för roll?

Man kan också fundera på hur många universitet ateister grundat och gämföra det med hur mågna universitet som kristna grundat.

Ordet ”religiös” säger ingenting utan är endast ett sett att generalisera och klumpa ihop alla de människor som håller något annat för sant än en själv. Därför hör du aldrig någon beskriva sig själv ”jag är religiös”

Man kan också fundera på hur många universitet ateister grundat och gämföra det med hur mågna universitet som kristna grundat.

Ordet ”religiös” säger ingenting utan är endast ett sett att generalisera och klumpa ihop alla de människor som håller något annat för sant än en själv. Därför hör du aldrig någon beskriva sig själv ”jag är religiös”

Tro är ju ett så dåligt ord. Det kan betyda:
* Tillit till något
* Antagande i väntan på bevis
* Trogenhet

Vetenskapstroende kan ju vara en tillit till vetenskaplig metod som ett gott sätt att verifiera saker. Det kan vara en tillit till resultaten. Det föregående tycker jag är bra, det senare skall man naturligtvis vara öppen för men också kunna se kritiskt på.

Sen kan man ju vara antagande i väntan på bevis, men då är det ju relevant om det görs efter en nogrann granskring, eller om det görs i lathet eller ignorans. Vad tror man på och har man gjort sig några försök att verifiera dess sanningshalt?

Till sist har vi trogenhet som religionen bygger på. En lojalitet till vissa skrifter, vissa symboler, gruppen, eller det man kallar trosuppfattning. Det här handlar mest om aktiva försök att vidhålla något som sant, och också etablerandet av sådan tro som något gott, positivt. Här är sociala mekanismer viktigare än verifikation av innehållet (som i sig anses vara något fult).

Religion bör i bästa möjliga mån uteräknas som relevant. Någon tydlig gemensam nämnare finns inte bland de som kallar sig religiösa, eller troende. Inte ens de som säger att de är kristna eller är medlemmar i svenska kyrkan har något betydligt gemensamt. Religion täcker allt ifrån en lojalitet till familjen och traditionerna, till antigaylobbyn, människor som väljer bön över sjukvård så att deras barn dör och självmordsbombare.

Men det gäller inte bara anklagelsen, utan också frikortet. Enskilda grupper bör inte ges exceptionella rättigheter i ett modernt samhälle bara för att de visar medlemskort i en rörelse som blivit erkända som ”religion”. I Sveriges grundlag, regeringsformen, står följande ”Etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas. Lag (2002:903)”.

Här definieras inte vad en religiös minoritet är, eller varför de behöver främjas. Religion bygger ju till skillnad från etnicitet på åsikter, åsikter som kan förändras och åsikter som ofta innehåller politisk karaktär. Ett främjande av dessa politiska grupper med namn ”religion” är lika dumt i en demokrati, som främjandet av andra radikala åsiktsgrupper.

Så vad har allt detta med ditt inlägg att göra? Det finns en definitiv motsättning mellan vetenskapliga metoder och frikort till rörelser som kallas ”religion”. Vissa rörelser med den etiketten har nämnligen en radikal agenda mot möjligheten att bedriva vetenskap, eller förmedla resultaten. De är dessutom i agenda mot det demokratiska samhället i vilken friheten att diskutera någots vara eller icke vara gjorts möjlig.

Det går inte att ge frikort åt något så odefinierat och abstrakt som ordet ”religion”. Enskilda rörelser behöver få kämpa för sin sak understödda av sina egna meriter, inte av skattepengar eller oifrågasatt ”respekt”.

Sen har vi ju faktiskt en moralisk värdegrund att utgå ifrån, som vi kan diskutera, som råder i hela landet men få svenskar känner till; grundlagen. De två första paragraferna beskriver ganska tydligt vilka värderingar Sverige står för och det är också de som skall läras ut i Svensk skola. Att tro på grundlagen, att ha lojalitet till den, som något heligt och värdefullt, men samtidigt föränderligt genom samma demokrati som uppehåller den, och att lära den till barn (indoktrinera?), ser inte jag som något fel.

Tack för era synpunkter! Jag ber om ursäkt att det dröjt så för dem att synas på bloggen. De hade båda fastnat i spamfiltret som jag inte vittjat på flera dagar.

Tro är ju ett så dåligt ord. Det kan betyda:
* Tillit till något
* Antagande i väntan på bevis
* Trogenhet

Vetenskapstroende kan ju vara en tillit till vetenskaplig metod som ett gott sätt att verifiera saker. Det kan vara en tillit till resultaten. Det föregående tycker jag är bra, det senare skall man naturligtvis vara öppen för men också kunna se kritiskt på.

Sen kan man ju vara antagande i väntan på bevis, men då är det ju relevant om det görs efter en nogrann granskring, eller om det görs i lathet eller ignorans. Vad tror man på och har man gjort sig några försök att verifiera dess sanningshalt?

Till sist har vi trogenhet som religionen bygger på. En lojalitet till vissa skrifter, vissa symboler, gruppen, eller det man kallar trosuppfattning. Det här handlar mest om aktiva försök att vidhålla något som sant, och också etablerandet av sådan tro som något gott, positivt. Här är sociala mekanismer viktigare än verifikation av innehållet (som i sig anses vara något fult).

Religion bör i bästa möjliga mån uteräknas som relevant. Någon tydlig gemensam nämnare finns inte bland de som kallar sig religiösa, eller troende. Inte ens de som säger att de är kristna eller är medlemmar i svenska kyrkan har något betydligt gemensamt. Religion täcker allt ifrån en lojalitet till familjen och traditionerna, till antigaylobbyn, människor som väljer bön över sjukvård så att deras barn dör och självmordsbombare.

Men det gäller inte bara anklagelsen, utan också frikortet. Enskilda grupper bör inte ges exceptionella rättigheter i ett modernt samhälle bara för att de visar medlemskort i en rörelse som blivit erkända som ”religion”. I Sveriges grundlag, regeringsformen, står följande ”Etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas. Lag (2002:903)”.

Här definieras inte vad en religiös minoritet är, eller varför de behöver främjas. Religion bygger ju till skillnad från etnicitet på åsikter, åsikter som kan förändras och åsikter som ofta innehåller politisk karaktär. Ett främjande av dessa politiska grupper med namn ”religion” är lika dumt i en demokrati, som främjandet av andra radikala åsiktsgrupper.

Så vad har allt detta med ditt inlägg att göra? Det finns en definitiv motsättning mellan vetenskapliga metoder och frikort till rörelser som kallas ”religion”. Vissa rörelser med den etiketten har nämnligen en radikal agenda mot möjligheten att bedriva vetenskap, eller förmedla resultaten. De är dessutom i agenda mot det demokratiska samhället i vilken friheten att diskutera någots vara eller icke vara gjorts möjlig.

Det går inte att ge frikort åt något så odefinierat och abstrakt som ordet ”religion”. Enskilda rörelser behöver få kämpa för sin sak understödda av sina egna meriter, inte av skattepengar eller oifrågasatt ”respekt”.

Sen har vi ju faktiskt en moralisk värdegrund att utgå ifrån, som vi kan diskutera, som råder i hela landet men få svenskar känner till; grundlagen. De två första paragraferna beskriver ganska tydligt vilka värderingar Sverige står för och det är också de som skall läras ut i Svensk skola. Att tro på grundlagen, att ha lojalitet till den, som något heligt och värdefullt, men samtidigt föränderligt genom samma demokrati som uppehåller den, och att lära den till barn (indoktrinera?), ser inte jag som något fel.

Tack för era synpunkter! Jag ber om ursäkt att det dröjt så för dem att synas på bloggen. De hade båda fastnat i spamfiltret som jag inte vittjat på flera dagar.

Många i dagens Sverige upplever konflikten mellan humanister och religiösa med rätt stor tveksamhet inför båda sidor, då andligheten inte har den absoluta position i samhället som debatten ofta antar att den har. Därför verkar attityden finnas att relativt få är religiöst troende, medan fler beskriver sig ha någon form av tro. Tron kompletterar vetenskapen för många. Denna postmoderna attityd kan ses som bra eller dålig, men den finns närvarande.

Många i dagens Sverige upplever konflikten mellan humanister och religiösa med rätt stor tveksamhet inför båda sidor, då andligheten inte har den absoluta position i samhället som debatten ofta antar att den har. Därför verkar attityden finnas att relativt få är religiöst troende, medan fler beskriver sig ha någon form av tro. Tron kompletterar vetenskapen för många. Denna postmoderna attityd kan ses som bra eller dålig, men den finns närvarande.

Däremot så skapar vissa av vetenskapens rön kontrovers. När många människor får evolutionsteorins innebörd förklarad för sig kan de reagera häftigt, då det provocerar deras värderingar. Fast jag anar att det är mer sällan för att folk uppfattar det som hädelse mot någon sorts gud.

Däremot så skapar vissa av vetenskapens rön kontrovers. När många människor får evolutionsteorins innebörd förklarad för sig kan de reagera häftigt, då det provocerar deras värderingar. Fast jag anar att det är mer sällan för att folk uppfattar det som hädelse mot någon sorts gud.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *