I morse fick jag en ny punkt på min ”lilla lista” som jag skrev om i ett tidigare inlägg – dvs min lista med nyhetshändelser som kanske kan påverka hur människor i allmänhet ser på forskare och forskning. Dagens punkt handlar om den professor i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan som anklagas för plagiat i stor omfattning, men fått lov att jobba kvar trots att hans arbetsgivare känt till det hela (se morgonens inslag i Ekot här , artikel från 21 jan i GP här samt en DN-artikel från i juni-08).
Det är viktigt för förtroendet för forskarsamhället som helhet att fusk, eller ”oredlighet i forskning” som det heter, hanteras på ett korrekt sätt, precis som det är viktigt i alla andra yrkesgrupper att på ett rimligt sätt hantera personer som inte sköter sitt arbete på ett acceptabelt sätt, eller till och med begår brott. Vetenskapsrådets expertgrupp är den instans som än så länge granskar anmälningar om oredlighet i forskning (uppgiften kommer dock enligt regeringens forskningsbeslut att flyttas till Centrala etikprövningsnämnden). Denna expertgrupp menar i sitt utlåtande att professorn har avvikit från god vetenskaplig sed.
Men vad är god vetenskaplig sed? I en rapport från 2005 som kan laddas ner från VRs hemsida kan man läsa om det och vad som betraktas som oredlighet. I rapporten sammanfattas god forskningssed i följande åtta punkter:
- Du skall tala sanning om din forskning
- Du skall öppet redovisa metoder och resultat
- Du skall öppet redovisa kommersiella intressen och andra bindningar
- Du skall medvetet granska och redovisa utgångspunkterna för dina studier
- Du skall inte stjäla forskningsresultat från andra (t ex från yngre medarbetare)
- Du skall hålla god ordning i din forskning (bl a genom dokumentation och arkivering)
- Du skall inte bedriva din forskning på sådant sätt att andra människor kommer till skada (t ex försökspersoner)
- Du skall vara rättvis i din bedömning av andras forskning
Författarna sammanfattar kraven: ”… med ord som Ärlighet (1, 5), Öppenhet (2–4),Ordningsamhet (6), Hänsynsfullhet (7) och Oväld (8).”
Läser man vidare finns förstås en hel mängd mer detaljerade riktlinjer för hur olika situationer ska hanteras, samt de lagar som finns inom området. Också på webbplatsen CODEX finns mycket att läsa om forskningsetik.
Generellt sett visar VAs opinionsundersökningar att förtroendet påverkas negativt av rapportering kring forskningsfusk. I flera år har vi i våra opinionsundersökningar ställt en öppen fråga som ett test på tänkbara orsaker till minskat förtroende för forskare: ”Det finns de som menar att förtroendet för forskare har minskat på senare tid. Har du själv under det senaste året sett eller hört negativa nyheter om forskare eller forskning?” Runt en tredjedel har svarat ja och många av dem har nämnt just exempel på forskningsfusk liksom oetisk forskning:
”Det vare en korean … det var en bluff.”
”Det var en som brände forskningspapper inom DAMP och ADHD.”
”Det har ju visat sig att kloningshistorierna på flera håll, att man fifflat med resultaten.”
Tydligt är att ”affärer” av olika slag har en tendens att fastna i minnet. Många kan inte redogöra för exakt vad som hänt eller vad bakgrunden var, men den negativa känslan finns kvar i minnet och påverkar på sikt attityderna.
A propos etik skulle jag slutligen vilja tipsa om morgonens ”Tankar för Dagen” med etikforskaren Ann Heberlein. Hon talade om den konstruktiva ilskan – den som förändrar världen. Man kan tanka ner programmet som MP3-fil på podradiosidan.
