I Sverige finns det ett högt förtroende för forskning och en tillit till vetenskapen. Det märks inte minst i de resurser som avsätts från våra gemensamma skattemedel och det bekräftas också i den årliga VA-barometern. Forskare har ett stort ansvar för att bibehålla och stärka detta förtroende. Detta genom att följa den vetenskapliga metodiken och de etiska riktlinjerna samt genom att kommunicera sina forskningsresultat.
Den vetenskapliga metodiken handlar om att ställa upp hypoteser och göra upptäckter och att därefter säkerställa att hypoteserna och upptäckterna är korrekta. Detta kräver stor kunskap, tålamod och ihärdigt arbete. Ofta sker det i ett större sammanhang där även andra forskare/forskargrupper nagelfar och reproducerar resultaten.
Förtroendet för forskning är starkt förknippad med att forskare arbetar efter denna vetenskapliga metodik och följer de etiska riktlinjerna.
Forskare deltar gärna i en bredare diskussion om och hur landvinningar ska realiseras. Men det ställer också krav på att forskningsresultaten blir tillgängliga för flera grupper i samhället.
För att grundläggande kunskap ska få genomslag och påverka samhällets utveckling behövs samverkan mellan forskare och forskningens intressenter. Också allmänhetens inställning är av avgörande betydelse för det genomslag forskningen får. Jag upplever att forskare gärna diskuterar och förklarar vilka förutsättningar vetenskapliga landvinningar har att utveckla vårt samhälle. Forskare deltar gärna i en bredare diskussion om och hur dessa landvinningar ska realiseras. Men det ställer också krav på att forskningsresultaten blir tillgängliga för flera grupper i samhället.
Forskarna måste vara starkt delaktiga i att kommunicera och nå ut med sin forskning, och med dagens teknik finns det stora möjligheter att enkelt och effektivt dela och sprida forskningsresultat. Kommunikationen handlar också om att engagera och få nya grupper intresserade av forskning. Lärosäten och forskningsfinansiärer har ett ansvar för att stötta forskare i detta arbete. Vetenskapsrådet erbjuder i samverkan med andra statliga forskningsfinansiärer gemensamma plattformar som forskning.se, Expertsvar och webbtidningen Curie, som lyfter fram forskningens villkor.
Vetenskapsrådet har även påbörjat ett arbete tillsammans med andra forskningsfinansiärer och med lärosäten, som syftar till en nationell överenskommelse om kommunikation om forskning. Om vi enas om några bärande principer för hur vi kan stötta forskare i att synliggöra forskning så skapar vi bättre förutsättningar för att forskningen, i en bred mening, kommer till användning.
/Sven Stafström, generaldirektör för Vetenskapsrådet.
Sven Stafström disputerade inom teoretisk fysik vid Linköpings universitet år 1985. År 2000 blev han professor i beräkningsfysik vid Linköpings universitet. Han har haft ett antal ledningsuppdrag inom akademin som studierektor, föreståndare för Nationellt superdatorcentrum och prefekt. År 2010 blev Sven Stafström huvudsekreterare för natur- och teknikvetenskap vid Vetenskapsrådet. I juni 2014 tillträdde han som generaldirektör för Vetenskapsrådet.
Läs mer om VAs medlemsorganisation Vetenskapsrådet här.
