Ja, i alla fall när det kommer till alternativmedicin. Bemötandet av utsagor om påstådda mirakelkurer eller myter kring vacciners farlighet är något som rör upp mycket känslor, och man får vara beredd på rejält hetsiga diskussioner.
Den förening jag är aktiv i, Vetenskap och Folkbildning, har bland annat som mål att främja folkbildning om vetenskapens metoder och resultat. Särskilt tar föreningen som sin uppgift att i en fri opinionsbildning bekämpa de felaktiga föreställningar som förekommer i frågor som kan avgöras vetenskapligt.
För att främja folkbildningen ordnar vi bland annat föreläsningar och debatter, gärna under avslappnade former. Ett tag drev några eldsjälar i Stockholm Pop Science Pub, där after work kombinerades med intressanta föredrag av forskare inom aktuella ämnen.
Den andra delen av vår verksamhet, att bekämpa felaktiga föreställningar, handlar om att motarbeta myter och pseudovetenskap gällande medicin, alternativmedicin, klimatförändringar, livets utveckling på jorden och liknande. Detta sker, förutom genom forumen ovan, genom opinionsbildning, men också genom diskussion direkt med människor i t ex sociala medier.
Som aktiv i diskussionerna märker man snabbt inte bara hur känsligt vissa ämnen kan vara utan också hur enkelt skrämselpropaganda sprids och hur lätt det är att myter får fäste.
En viktig del i att kommunicera vetenskap bör vara att nå ut till de grupper som i sitt yrke möter människor som blivit vilseledda, och ge dessa yrkesgrupper redskap att bemöta frågor och funderingar.
Det har fått mig att fundera inte bara på vikten av att vetenskap och forskning kommuniceras, utan också på vilket sätt och till vilken målgrupp.
En viktig del i att kommunicera vetenskap bör vara att nå ut till de grupper som i sitt yrke möter människor som blivit vilseledda, och ge dessa yrkesgrupper redskap att bemöta frågor och funderingar. Medlemmar i Vetenskap och Folkbildning t ex har ställt upp och stöttat lärare som möter elever som inte accepterar evolutionsteorin. Eftersom evolutionsläran är ett sådant självklart faktum för människor med naturvetenskaplig bakgrund så kan det vara svårt för biologilärare (och biologer överlag) att bemöta de påståenden som framförs av kreationister. Vilket i värsta fall får som resultat att kreationismen får stå oemotsagd.
Ett annat exempel är att utbilda sjukvårdspersonal så att de är rustade att möta föräldrar som hört rykten om att vaccinering skulle vara farligt. Med hjälp av sociala medier kan felaktiga påståenden spridas snabbt, och vaccinmotståndarna satsar också mycket på snyggt designade hemsidor och att förklä sina påståenden vetenskapligt. Aktivister inom skepticismrörelsen har skapat vaccininfo.wordpress.com som en motvikt till detta, och Vetenskap och Folkbildning har också gett ut en broschyr som bemöter myter kring vaccin mot livmoderhalscancer.
Samtidigt vore det önskvärt om man på relevanta utbildningar i större utsträckning ges redskap för att bemöta pseudovetenskap. Och när forskningskommunikation diskuteras bör visst fokus också ägnas åt hur man når ut med information till såväl de yrkesgrupper som nämnts ovan som direkt till berörda individer, samt hur man effektivast bemöter pseudovetenskap innan myterna hunnit få fäste.
/Christine Öberg
Christine Öberg är molekylärbiologi och doktor i medicinsk vetenskap. Hon ledamot i styrelsen för Vetenskap och Folkbildning och bloggar på Skepchick.se. Till vardags jobbar hon med kvalitetssäkring inom medicinteknik.
Läs mer om VAs medlemsorganisation Vetenskap och Folkbildning här.
Som tillhörande “allmänheten” undrar jag om inte forskare misstar sig på vilka möjligheter rationell argumentation har när det gäller att övertyga människor om vad som är den “rätta” åsikten. CÖ skriver: “Eftersom evolutionsläran är ett sådant självklart faktum för människor med naturvetenskaplig bakgrund…” Att det uppfattats som “självklart” visar att det inte är fråga om en kunskap som bygger på en rationell argumentation utan att det infogats på andra vägar. Exempelvis att man besökt Riksmusseet många gånger som barn, att man läst Sagor om Förvandlingens Lag som barn, att man läst Dawkins böcker som är moderna varianter av sagorna och att alla biologer man känner till tycks godta evolutionsläran.
Auktoritetstro är den viktigaste mekanismen för att infoga kunskaper i människors världsbild. Och vilken världsbild vi har beror mestadels av vilka auktoriteter vi tro på. Hur man ska kunna visa att evolutionen ägt rum med rationella argument för personer som tror på kreationism-teorier eller bara tror, förstår jag inte. Det skulle vara intressant att få se hur det går till.
Man måste få dessa människor att växla auktoriteter.
Om någon säger sig tvivla på att tiden går långsammare vid ekvatorn än vid nordpolen, hur kan man då övertyga hen om att hen är helt ute och cyklar? Inte genom att förklara relativitetsteorierna förstås. Man kan bara hänvisa till auktoriteter. Och varför ska hen tro på dom?
Som tillhörande “allmänheten” undrar jag om inte forskare misstar sig på vilka möjligheter rationell argumentation har när det gäller att övertyga människor om vad som är den “rätta” åsikten. CÖ skriver: “Eftersom evolutionsläran är ett sådant självklart faktum för människor med naturvetenskaplig bakgrund…” Att det uppfattats som “självklart” visar att det inte är fråga om en kunskap som bygger på en rationell argumentation utan att det infogats på andra vägar. Exempelvis att man besökt Riksmusseet många gånger som barn, att man läst Sagor om Förvandlingens Lag som barn, att man läst Dawkins böcker som är moderna varianter av sagorna och att alla biologer man känner till tycks godta evolutionsläran.
Auktoritetstro är den viktigaste mekanismen för att infoga kunskaper i människors världsbild. Och vilken världsbild vi har beror mestadels av vilka auktoriteter vi tro på. Hur man ska kunna visa att evolutionen ägt rum med rationella argument för personer som tror på kreationism-teorier eller bara tror, förstår jag inte. Det skulle vara intressant att få se hur det går till.
Man måste få dessa människor att växla auktoriteter.
Om någon säger sig tvivla på att tiden går långsammare vid ekvatorn än vid nordpolen, hur kan man då övertyga hen om att hen är helt ute och cyklar? Inte genom att förklara relativitetsteorierna förstås. Man kan bara hänvisa till auktoriteter. Och varför ska hen tro på dom?