Krönika av Anders Sahlman om vikten av att kort kunna presentera sin forskning – för att med återkopplingens hjälp bli en bättre forskare.
Vad forskar du om?
Svaret på den frågan är kärnan i det som kallas för tredje uppgiften. Som forskare ska du berätta om din forskning och se till att den kommer samhället till nytta.
Den 22 april arbetar jag tillsammans med Sveriges unga akademi kring en heldag om kommunikation. I akademin sitter några av våra mest framstående yngre forskare som tar kommunikation av sin forskning till både politik och en bred publik på stort allvar.
Insikten om vikten av att kunna förklara sin forskning på ett kort och lättförståeligt sätt har ökat betydligt i forskarsamhället under senare år. Det är glädjande. Det finns nämligen många målgrupper som du måste kunna kommunicera med under din forskarkarriär. Här är några exempel.
- Andra forskare – en ökande andel forskning bedrivs i tvärvetenskapliga projekt där det är avgörande att forskare från olika discipliner förstår varandra. (Hur mycket kan du om dina kollegors forskning?)
- Finansiärer – att kunna förklara innebörden och nyttan av din forskning ökar dina chanser att få forskningsmedel. I bedömningsgrupperna sitter personer med mycket hög kompetens men de är inte alltid experter på just ditt forskningsområde.
- Företagare – att kunna samarbeta med näringslivet är nödvändigt om du vill att dina resultat ska få kommersiell tillämpning.
- Politiker – ökad kunskap om forskning underlättar för politiker att ta mer faktabaserade beslut.
- Skolelever – att berätta om din forskning för unga hjälper dels till att sprida kunskap om forskning, dels att inspirera unga till en forskarkarriär.
- Journalister – det finns en misstro i forskarsamhället mot journalister som man tycker förenklar alltför mycket. Om du lär dig att förklara din forskning på ett kort och lättförståeligt sätt så tar du kontrollen över hur din forskning framställs.
Alla forskare tjänar på att ta fram en kortpresentation av sin forskning, helst så kort som en minut eller ännu mindre, en så kallad hisspresentation. Det handlar inte så mycket om förenkling som att försöka berätta så effektivt som möjligt. Välj ut de bästa bitarna av din forskning att berätta om. Målet är nämligen inte att din publik ska lära sig allt om din forskning. Ditt mål är att de ska ställa frågor efter att du väckt deras intresse. Då öppnar du upp för ett samtal där du kan bygga på med alltmer komplexitet utifrån publikens intresse.
På så sätt får du mer återkoppling på din forskning, du möter nya frågor du inte tänkt på tidigare, du tvingas tänka efter vad kärnan i din forskning är – vilket sammantaget leder till ökad kvalitet på forskningen!
All forskning förtjänar att kommuniceras. Min förhoppning är att alla forskare inser att de faktiskt har något att berätta.
Så, vad forskar du om?
Anders Sahlman arbetar som moderator och projektledare på Vetenskap & Allmänhet och i egna företaget Melker Media. Han arbetar med processledning av konferenser och seminarier, utvecklar möteskoncept samt leder workshops i kommunikation för forskare.
Så skapar du en hisspresentation om din forskning:
Avsätt 45 minuter i kalendern.
Steg 1: Ägna en minut åt att besvara var och en av följande frågor:
Vilket problem bidrar min forskning till att lösa?
1. Hur bidrar min forskning till lösningen?
2. Varför behövs min forskning?
3. Försök att skriva så många svar som möjligt på varje fråga. Tänk inte för mycket, det måste inte bli perfekt.
Tidsåtgång: 5 minuter (inklusive förberedelser som att ta fram papper och penna)
Steg 2: Skriv ett manus utifrån svaren på frågorna. Läs manuset högt och ta tid. Idealisk längd på presentationen är 45-60 sekunder.
Tidsåtgång: 20 minuter
Steg 3: Ring upp en vän som inte arbetar med forskning och läs upp din presentation. Be hen återberätta presentationen för dig. Då får du ett kvitto på hur mycket hen förstod. Arbeta om presentationen efter återkopplingen du fick.
Tidsåtgång: 15 minuter
Nu har du ett utkast till en hisspresentation! Ta chansen att berätta den för så många personer som möjligt. Samla på dig intryck och kommentarer för att utveckla presentationen.
Lycka till!
Denna krönika har tidigare publicerats i Vetenskapsrådets tidning Curie
