Som ung reporter på DN 1989 hittade jag scoopet om jättemössen, landets första genmanipulerade möss, framställda vid Göteborgs universitet. De transgena mössen med specialbyggda gener hade fler mottagare för tillväxthormon så de blev dubbelt så stora som sin mamma. Sverige gick in i den transgena tiden.
I dag undrar jag varför mina ungar blir huvudet längre än mig, men det är en annan historia.
I laboratoriets korridorer stod burarna med vita möss på hög. Givetvis var det genom djurförsök forskarna hade lyckats få supermössen att växa. Detta var långt innan mina barn skaffade sina små söta vita möss som jag blev så förtjust i, så jag tänkte inte så mycket på saken utan hade fullt upp att få den komplicerade artikeln kontrollerad och godkänd av professorer, redaktörer och nyhetschefer.
Jag hittar artikeln i det dammiga tidningslegget. Den skrevs i nära samarbete med forskaren vid fysiologiska institutionen. På Sveriges största morgontidning var man extremt noga med att allt måste bli korrekt så scoopet fick vila ett nervkittlande dygn i väntan på grön flagg, trots rädsla att någon skulle hinna före. Grafik och faktatext kompletterade och det blev stort, hamnade på löpet och själv gratulerades jag av seniorerna.
Ack vad tiden går fort, nu är de vita mössen sen länge begravda i en blåsippsbacke och den vita mössan ska tas på i familjen. Och tänk, i den ljusnande framtiden ska det inte finnas några försöksmöss. Det är i alla fall målet med EU:s direktiv; att ersätta, begränsa och förfina användningen av djurförsök.
Vetenskapsrådet tycker det är viktigt att diskutera djurförsökens vara eller inte vara och gjorde nyligen så, tillsammans med ett antal organisationer och en läktare till brädden fylld av allmänhet och företrädare för olika intressen.
Jag slog upp VA-rapporten från 2008 som visar att sju av nio svenskar accepterade medicinska djurförsök och gick dit. Läs mer om det i artikeln i nyhetsfältet här intill!
Monica Bengtson
