Desinformation i digitala medier, journalistens roll som faktagranskare, och praktiska tips för källkritiskt tänkande. På VAs tredje jubileumswebbinarium den 29 mars delade två forskare och en journalist med sig av sina perspektiv på källkritik i skuggan av Rysslands krig i Ukraina.
Invasionen av Ukraina har gett upphov till ett enormt nyhetsflöde, där det kan vara svårt att skilja fakta från desinformation. Parallellt med det fysiska kriget pågår ett intensivt informationskrig, där både Ukraina och Ryssland använder internet för att påverka informationslandskapet.
– Digitala kanaler har blivit en slags teateroperation för krigsföring. Ukraina kommunicerar skickligt med omvärlden via Twitter och andra sociala plattformar, medan Ryssland försöker kontrollera informationsflödet till den egna befolkningen genom att förbjuda Facebook och andra “västerländska” kanaler, berättade Anamaria Dutceac Segesten, docent i politisk kommunikation vid Lunds universitet.
Anamarias forskning handlar bland annat om hur sociala medier används i desinformationskampanjer. Hon menar att försöken från Putins regim att kontrollera informationsflödet har misslyckats.
När det gäller den ryska propagandan är det helt enkelt för obehagligt för många ryssar att acceptera att man är på fel sida av konflikten.
– Ryssland är inte som Kina – det finns fortfarande alternativa informationskällor som förmedlar en annan bild av verkligheten. Men två av tre ryssar får sin information från Kreml-kontrollerade TV-kanaler, så det är endast de som aktivt söker upp andra kanaler som hittar dem.
Ett vanligt antagande i debatten om desinformation och källkritik är att det är avsaknad av fakta som leder till att människor faller offer för lögner och konspirationsteorier. Anamaria Dutceac Segesten menade att känslor och sociala faktorer spelar en minst lika viktiga roll.
– Huvudanledningen till varför falsk information sprids är inte att människor saknar fakta, utan att vi vill tro på en bekräftande bild av vår egen verklighet. När det gäller den ryska propagandan är det helt enkelt för obehagligt för många ryssar att acceptera att man är på fel sida av konflikten.
Journalisten som faktagranskare
I krigstider får journalister en viktig roll i informationslandskapet, både som faktagranskare och som förmedlare. Emanuel Karlsten, frilansjournalist och nyss hemkommen från Ukraina, överraskades initialt av samstämmigheten i nyhetsrapporteringen, något som enligt honom skiljer kriget i Ukraina från andra stora händelser på senare tid.
– Om man jämför med Covid-19, så fanns fler gråzoner och osäkerheter. Men här är det så tydligt vem som har rätt och fel, att den ryska desinformationen och propagandan drunknar i det kollektiva och unisona fördömandet från resten av världen. Det finns en idé om att vi som journalister ska sträva efter neutralitet och objektivitet, men i en sådan här situation – när ena sidan mördar den andra – är det också viktigt att ta ställning för att inte riskera att visa upp en falsk balans.
Journalistens kanske viktigaste uppgift är att säkerställa sanningshalten i den information som redan sprids, snarare än att själv förmedla ny information.
På webbinariet diskuterades också journalistens nya roll i det uppkopplade samhället. När vem som helst kan publicera och sprida information på sociala medier blir journalistens kanske viktigaste uppgift att säkerställa sanningshalten i den information som redan sprids, snarare än att själv förmedla ny information.
– Det distributionsansvar som tidigare låg på ett fåtal redaktioner, ligger nu på oss alla. Då blir journalistens ansvar inte främst att sprida information, utan att göra det som andra inte orkar, nämligen att verifiera information som redan finns där ute.
Allmänbildning viktigast för källkritik
Vetenskap & Allmänhet har under flera år arbetat för att främja källkritik och en faktabaserad samhällsdebatt. Ett exempel är Nyhetsvärderaren, ett verktyg som lär ut en evidensbaserad metod för källkritik på nätet. Nyhetsvärderaren har utvecklats i samarbete med Thomas Nygren, professor vid Uppsala universitet. I sin forskning har han studerat vilka faktorer som påverkar människors källkritiska förmåga.
– Det viktiga är att koppla den information vi tar emot med det vi vet i övrigt. Att verifiera varje enskild uppgift är svårt, men genom att placera informationen i ett större sammanhang kan vi orientera i nyhetsflödet. Så det första steget för god källkritik är allmänbildning. I det här fallet handlar det om att skaffa sig en bred kunskap om Ukraina och dess relation till Ryssland, menar han.
Med nya teknologier kommer nya utmaningar. “Deepfakes” är AI-genererade fejkfilmer, ofta föreställande politiker eller kändisar, som många tror kommer spela en allt viktigare roll i framtidens desinformationskampanjer. Anamaria Dutceac Segesten konstaterade att vi hittills bara har sett två deepfakes sedan kriget startade – en med Putin och en med Zelenskij. Anledningen, menade Dutceac Segesten, är att deepfakes fortfarande är både kostsamma och tidsineffektiva – det går helt enkelt att nå bättre effekt med enklare metoder.
Att uppmana till källkritik och skepsis gentemot ny information är viktigt, men också riskabelt, eftersom även konspirationsteorier ofta har sin början i just en sund skepsis.
Avslutningsvis reflekterade de medverkande kring hur vi kan främja källkritik och – kanske ännu viktigare – källtillit i ett allt mer komplext och svårnavigerat informationslandskap.
– Att uppmana till källkritik och skepsis gentemot ny information är viktigt, men också riskabelt, eftersom även konspirationsteorier ofta har sin början i just en sund skepsis. En viktig väg framåt är att etablerade medier måste odla ett nytt förtroende bland de grupper som har vänt sig ifrån medieetablissemanget och sökt sig till alternativa informationskanaler, sade Emanuel Karlsten
Thomas Nygren tycker att alla, såväl forskare som journalister och andra som deltar i samhällsdebatten, måste bli bättre på att synliggöra den stora samstämmighet som finns runt exempelvis etablerade fakta om klimatkrisen och andra stora samhällsfrågor.
– Det är viktigt att visa att debatten oftast handlar om mindre oenigheter, och att vi är överens om väldigt mycket, sade Thomas Nygren.
