Typiskt min otur att det slår om till rött, just när jag har bråttom hem. Efter att corona-restriktionerna återigen skärpts tar jag oftare bilen till jobbet.
Lägger i dragläget utanför Nobel Forum och svänger ut på Solnavägen så fort det blir grönt. Några sekunder senare påfart mot Essingeleden. Hoppas det inte varit någon olycka så det stoppar upp trafiken, hinner jag tänka och är nära att missa cyklisten som dyker upp i döda vinkeln. Det är en medelålders man klädd i en enkel jacka. Trots det alldagliga utseendet är hans ansikte bekant, men det tar ett par sekunder innan jag kommer på vem det är: Tegnell, statsepidemiologen som skapat begrepp som ”äldre-äldre” och som dagligen och med ett tillsynes oändligt tålamod förklarar virusets spridning och Sveriges strategi.
I smått och stort gör vi ständigt val och avvägningar mellan risk och nytta.
Risk, oro, fara och osäkerhet. Begreppen finns runt omkring oss hela tiden. I smått och stort gör vi ständigt val och avvägningar mellan risk och nytta. Vi vandrar runt i riskzoner av olika slag och det är just detta som jag och min kollega Emma Frans vill berätta om i vår nya vetenskapspodd – Riskzonen.
Genom att utgå från starka berättelser vill vi tydliggöra riskbedömningens väsen och öka förståelsen för de begrepp som hjälper oss risk-forskare att bedöma olika riskfaktorer. I första säsongen, som sänds nu i höst, berättar vi om allt från chipslarmet till sarinattacken i Tokyo. Utifrån berättelserna samtalar jag och Emma om olika aspekter på risk och intervjuar olika experter och forskare. Just blandningen av berättelse, intervjuer och reflekterande samtal mellan två forskare är vårt sätt att ge lyssnaren en möjlighet att själv upptäcka nya perspektiv på risk. Responsen har varit överväldigande och på ett par månader har vi blivit en av de mest lyssnade poddarna i kategorin vetenskap.
Alla vår tids stora utmaningar hänger samman med hur vi uppfattar och hanterar risker.
När vi började planera Riskzonen i januari kunde vi inte ana att media dagligen skulle vara fyllt med begrepp som försiktighetsprincip, känsliga grupper och diskussioner om hur man väger ekonomiska risker mot sjukdomsrisker. Däremot stod det klart för oss att alla vår tids stora utmaningar hänger samman med hur vi uppfattar och hanterar risker. Det gäller oavsett om det handlar om miljögifter, klimatförändringar, nya vaccin, terrorism eller pandemier. Vi ville skapa en podd som kommunicerar till olika aktörer och ger möjlighet för andra att fatta välgrundade beslut i vardagen och på jobbet.
…det är och bör vara en integrerad del av det akademiska arbetet att nå ut i samhället.
Diktaren Esaias Tegnér lyfte inte för inte det talade ordets betydelse i sin epilog vid magisterpromotionen i Lund 1820. Dikten där de mest kända orden lyder ”det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta” är ett fantastiskt upprop till nya studenter att nå ut med vetenskap, väl värd att läsa i sin helhet. Trots att poddar i dag, 200 år senare, kan betraktas som ett av de viktigaste formaten inom det som lite slarvigt kallas populärvetenskap, så har det inte varit lätt att få gehör inom akademin. Min egen arbetsgivare, Karolinska Institutet, har till exempel ingen plats för poddar på hemsidan. Det finns också en märkbar rädsla bland kollegor för det ytligt vardagliga talade ordet. Fler än en gång dyker välmenande kommentarer upp som att ”det tar väl mycket tid från forskningen att göra en podd”. Visst tar det tid och energi att varje vecka göra ett nytt avsnitt som ska kunna konkurrera med Public Service och reklamfinansierade kändis-poddar. Men det är och bör vara en integrerad del av det akademiska arbetet att nå ut i samhället. Jag vågar påstå att det också gör min forskning bättre. Kunskap mår bra av att delas. Det skärper min egen förståelse och ger förhoppningsvis lyssnaren verktyg att hantera risker även på vägen hem efter arbetsdagen.
Välkommen in i riskzonen!
forskare på Karolinska Institutet
Forskaren Mattias Öberg är docent i toxikologi vid Karolinska Institutet och Institutet för Miljömedicin (IMM) med femton års erfarenhet av forskning och utbildning inom toxikologi och miljömedicin. Han är svensk representant i Nordiska Expertgruppen (ett nordiskt samarbete för att sätta yrkeshygieniska gränsvärden), ordförande i den nationella kommittén för European Registered Toxicologists (ERT) och styrelsemedlem i den Europeiska federationen av toxikologer (EUROTOX). Han driver även vetenskapbloggen Toxicolour.
Läs mer om VAs medlemsorganisation Karolinska Institutet här.
Om podden Riskzonen:
Epidemiolog Emma Frans och toxikolog Mattias Öberg ger ett vetenskapligt perspektiv på händelser som skakat världen och påverkat hur vi ser på risker. Riskzonen är en podcast om faror som hotar, oro och hur vi hanterar livets oförutsägbarhet.
Producent: Clara Wallin; Inläsare: Peter Öberg.
Podden är finansierad av Forskningsrådet Formas.
Jag kommer precis från en workshop om forskningkommunikation (RETHINK, svenska delen ledd av VA) där vi diskuterade vad som är bra forskningkommunikation, och hur man gör bra forskningkommunikation. Vi kom fram till att all forskning bör kommuniceras av *någon*, gärna forskaren själv men att andra kan kliva in där forskaren inte vill eller hinner.
Jag kommer citera dig på ”Men det är och bör vara en integrerad del av det akademiska arbetet att nå ut i samhället.”
Tack för att du tar upp detta. Jag tror man kan jämföra med hur synen på lärande utvecklats och där man har olika roller för att det ska fungera. En del kan stå på stora breda scener och inspirera medan andra kan vara sakkunniga experter och ytterligare några kan skriva rapporter eller arbeta för att skapa bra infrastruktur för kommunikation.