Förra året gav sig tusentals skolelever, lärare, scoutgrupper, astronomer och nyfikna privatpersoner ut för att räkna stjärnor på natthimlen. Syftet var att hjälpa forskare att testa en ny, enkel metod för att mäta ljusföroreningar. Nu presenteras resultaten i en populärvetenskaplig rapport.
– Metoden med papprör fungerar bra för att mäta ljusföroreningar och kan ses som ett komplement till att mäta med andra metoder, t.ex. satelliter, eftersom det ger information på lokal nivå, säger Urban Eriksson, universitetslektor vid Lunds universitet och ansvarig forskare i projektet.
Ljus på natten kan orsaka negativa konsekvenser för människor, djur och natur. En utmaning är att det saknas enkla och standardiserade metoder för att studera problemet. Vanligen mäts ljusföroreningar med avancerad teknisk utrustning. I medborgarforskningsprojektet Stjärnförsöket ville forskare istället testa en billig metod som alla kan använda.
Totalt kom drygt 900 observationer från hela Sverige in. För att genomföra mätningarna använde deltagarna en kompass och en tom hushållsrulle med en gradskiva. De räknade antalet stjärnor som gick att se genom röret, i nio riktningar, 45 grader från horisonten. Ju fler stjärnor man kan se desto mindre ljusföroreningar. Slutligen rapporterade de in observationerna via Stjärnförsökets app som räknade ut hur ljusförorenad mätplatsen var.
Vid 17 procent av observationerna var ljusföroreningarna så stora att deltagarna inte kunde se en enda stjärna på himlen. Även där man kunde se stjärnor, motsvarade antalet i snitt en tiondel av alla stjärnor som går att se med blotta ögat. Det innebär att bebodda områden i Sverige överlag är ganska ljusförorenade.
Resultaten från Stjärnförsöket är jämförbara med liknande studier som undersökt ljusföroreningar från marken. Därmed menar forskarna att den enkla metoden kan användas för att mäta ljusföroreningar på ett tillförlitligt sätt.
– En skillnad är att man med Stjärnförsökets metod får mer variation i mätningarnas resultat, även på ett mindre geografiskt område. Det skulle kunna bero på att observationerna görs av människor och att det trots allt blir variationer i hur olika personer mäter, men det kan också betyda att metoden fångar upp väldigt lokala variationer, som att ljusföroreningarna på ett torg är annorlunda jämfört med i parken intill, säger Urban Eriksson.
Stjärnförsöket var ett samarbete mellan Vetenskap & Allmänhet (VA), Nationellt resurscentrum för fysik, Lunds universitet, Högskolan Kristianstad, Rymdstyrelsen, Svenska Astronomiska Sällskapet, Umevatoriet och Vetenskapens hus. Experimentet har även genomförts i Storbritannien och Irland under namnet “The Star-Spotting Experiment” och i Spanien som “Cuenta Estrellas”.
Mer information
Urban Eriksson, vetenskaplig ledare för Stjärnförsöket, forskare och universitetslektor vid Lunds universitet. 073-059 39 62, [email protected].
Lena Söderström, projektledare för Stjärnförsöket, Vetenskap & Allmänhet.
070-716 06 44, [email protected].
Pressbilder finns tillgängliga på forskarfredag.se/pressmaterial/
Stjärnförsöket är ett samarbete mellan Lunds universitet, Högskolan Kristianstad, Rymdstyrelsen, Svenska Astronomiska Sällskapet, Umevatoriet och Vetenskapens hus och samordnas av Vetenskap & Allmänhet. Projektet finansieras av forskningsrådet Formas, de deltagande organisationerna och av vetenskapsfestivalen ForskarFredag via EU:s forsknings- och innovationsprogram Horisont 2020, GA 818421.
