GÄSTKRÖNIKA: Att tala är inte silver, utan guld! Forskare: kommunicera mera!

I alla tider har forskare kommunicerat sin forskning. På senare år har dock vikten av samverkan, öppen vetenskap och forskningens genomslag alltmer betonats.

Förutom att förmedla forskning och en vetenskaplig hållning i undervisningen förväntas vi kommunicera med beslutsfattare, tjänstemän, företrädare för näringsliv och civilsamhälle, och med medborgarna i stort. För somliga kollegor är detta sedan länge en del av vardagen, medan det för andra blir en fråga om att träda ur den egna bekvämlighetszonen. Som Vetenskap & Allmänhets undersökning  ”Jag vill, men hinner inte! Forskares syn på kommunikation och öppen vetenskap” visar är många forskare huvudsakligen positiva till denna utveckling – även om kunskapen om öppen vetenskap, tiden och det interna stödet många gånger upplevs som bristvaror.

För oss båda är forskningskommunikation en självklar och viktig del av forskarrollen.

För oss båda är forskningskommunikation en självklar och viktig del av forskarrollen och ett sätt för oss att återinvestera i det förtroende vi fått av samhället. Vår expertis och våra forskningsresultat kan och bör användas för att lösa människors problem eller hantera utmaningar i samhället. Som forskare kan vi också bidra till att begripliggöra det som händer och sker – och i bästa fall erbjuda informerande perspektiv och välgrundade slutsatser. I vårt fall kan det till exempel handla om att svara på tv-tittarnas undringar i ”Fråga Lund”, leda diskussioner om fördomar i en skolklass eller erbjuda politiker vetenskaplig kunskap inför att de fattar beslut.

I våra roller handlar forskningskommunikation ofta om att förmedla empiriska resultat, ett områdes samlade kunskap eller besvara frågor som ”vad säger vetenskapen?”, ”vad innebär det att vara forskare”, eller ”vad tycker du som forskare att vi ska göra?” Numera är det allt vanligare att det blir fråga om faktisk dialog med olika målgrupper: Forskare interagerar med andra på mer jämlika villkor. Sådan kommunikation innebär ett ständigt och ömsesidigt lärande; vi upplever själva att vi tvingas att lära oss konkretisera abstrakta resonemang, teorier och resultat, och samtidigt göra abstraktioner för att förstå konkreta saker och sanningar i vardagen. Det har gjort oss tryggare och klarare i vår forskarroll, inspirerade av att behovet av vetenskaplig kunskap kanske är större än någonsin, men även övertygade om att forskning har ett värde i sig självt.

Det har gjort oss tryggare och klarare i vår forskarroll, inspirerade av att behovet av vetenskaplig kunskap kanske är större än någonsin, men även övertygade om att forskning  har ett värde i sig självt.

I mötet med andra grupper än våra kollegor bör vi sträva efter att göra förenklingar av komplexa företeelser, men samtidigt inte falla för frestelsen att erbjuda överförenklade och endimensionella svar. Vetenskaplig kunskap är ofta komplex och forskningsresultat tvetydiga. I vissa fall visar forskningen på felaktigheter, problem eller ifrågasätter vardagssanningar, vilket ibland väcker indignation eller frustration. Vi har kollegor som avstår från att delta i debatter och sociala medier av rädsla för trakasserier, hot eller hat. Detta får aldrig accepteras. Glädjande nog visar studien ändå att merparten av forskarna är positiva till att kommunicera sin forskning, vilket borgar gott för framtiden!

Armita Golkar

Stockholms universitet och Karolinska Institutet

Jonas Stier

Högskolan Dalarna och Malmö universitet

---