Greta Thunbergs budskap till världens ledare är lätt sammanfattat: Lyssna på vetenskapen! Hon upprepar huvudbudskapet som vetenskapen kommit fram till om klimatförändringarna, och betonar att det är bråttom om vi skall kunna undvika de värsta effekterna.
Vi forskare har upprepade gånger bekräftat att Greta och ungdomarna i Fridays for Future har rätt, både om vetenskapen och i att det nu är mycket ont om tid, t.ex.: 224 brittiska forskare i The Guardian, ett upprop på nätet skrivet av tyska, österrikiska och schweiziska forskare, 270 svenska klimatforskare i Dagens Nyheter, och flera tusen forskare i den prominenta vetenskapliga tidskriften Science.
Det vetenskapliga budskapet är nedslående. Klimatet förändras för att vi har släppt ut koldioxid från förbränning av fossila bränslen och biomassa, och metan från djurhållning. Om det råder ingen tvekan. ”Rock solid science”, som Greta säger. Halten koldioxid i atmosfären har ökat med 45 % sedan den industriella revolutionen och är nu den högsta på 14 miljoner år. Den globala medeltemperaturen har ökat med ca 1°C, och IPCC har bedömt att om mänskligheten skall undvika större effekter än vi kan hantera så måste den totala uppvärmningen begränsas till 2°C eller helst 1.5°C. Med klimatförändringarna följer bland annat förändringar i vårt väder; extremväder blir vanligare (som t.ex. intensiva värmeböljor), glaciärerna smälter, med följd att havet stiger. Förra gången atmosfären hade så mycket koldioxid var havet 20 meter högre än i dag. Havsisen försvinner och exponerar ett hav som inte reflekterar solljuset som isen gjort, utan värms ytterligare.
Redan IPCCs första rapport borde ha varit tillräcklig för att motivera att börja ställa om från fossila till förnyelsebara energikällor.
För 30 år sedan oroades ledande klimatforskare så mycket att de bildade en organisation med syfte att sammanställa forskningen och kommunicera den till våra ledare, så att de skulle kunna påbörja nödvändiga åtgärder: FN:s klimatpanel, IPCC. Redan deras första rapport borde ha varit tillräcklig för att motivera att börja ställa om från fossila till förnyelsebara energikällor. Sedan dess har tiotusentals forskningsartiklar granskats och sammanställts i nya rapporter vart 5-6 år, och dessemellan mer specialiserade rapporter (den senaste handlar om effekterna på hav och glaciärer). Få verkar förstå hur unikt IPCC är. De flesta forskare skulle helst undvika kontakter med media och politiker. De vill fokusera på sin forskning. Att tusentals klimatforskare går samman och genomför ett sådant stort arbete som i IPCC är historiskt helt unikt. Det borde få oss alla att inse hur oroliga de är. Men trots IPCCs arbete, och trots återkommande klimatförhandlingar i FN:s regi, har väldigt lite gjorts för att ställa om vårt samhälle. Väldigt lite jämfört med vad som behöver göras. IPCC har nu arbetat i snart 30 år. Men det har inte hjälpt. Många verkar inte ta till sig vad forskarna säger. Det är det som gör Greta och de andra ungdomarna så upprörda; de som måste leva med konsekvenserna av vår generations oförmåga.
Men de är inte ensamma om att påverkas starkt av den ökande klyftan mellan vad som borde göras och den politiska verkligheten. Allt fler forskare kliver fram och berättar om hur dåligt de mår av sina egna forskningsresultat, och av att ständigt läsa andra forskares artiklar, och i dessa se en allt blekare framtid. Samtidigt käbblar våra politiker om relativt oviktiga saker, och förmår inte genomföra den nödvändiga omställningen av samhället.
Barnen har på ett år åstadkommit mer än vad vi forskare gjort på 30 år.
”Jag är bara ett barn, och ni borde inte lyssna på barn, ni borde lyssna på forskarna”, säger Greta. I det har hon rätt – ni borde lyssna på oss forskare! Men uppenbarligen bör ni även lyssna på barnen. Det är de som skall leva med de beslut vi inte fattar i dag.
Utvecklingen har varit explosiv sedan Greta satt med ett 10-tal jämnåriga utanför riksdagen första gången jag träffade henne, till i dag när miljoner barn, ungdomar och vuxna demonstrerar för klimatåtgärder, och världens ledare förhoppningsvis lyssnar och hör dem. Det visar att barnen på ett år åstadkommit mer än vad vi forskare gjort på 30 år, vad gäller att kommunicera problemen vi står inför. De har fått allmänheten att uppmärksamma att bristen på handling nu skapat en klimatkris.
Jag får ofta frågan vad jag tycker om Greta och ungdomarna i Fridays for Future. Mitt svar är att det känns som om de är de första på länge som beter sig rationellt, och som agerar i proportion till hotet vi står inför. De fyller mig främst med lättnad: Äntligen reagerar någon!
/Douglas Nilsson, forskare vid Stockholms universitet.
Douglas Nilsson forskar om luftföroreningar och klimateffekter vid ACES, Stockholms universitet. Främst jobbar han med aerosolpartiklars källor, och hur dessa representeras i klimatmodeller. Han använder sig mest av experiment, i fält och i laboratoriet, och vid behov via modeller. Aerosolpartiklar från havet (”sea-spray”), vägtrafik och fartygstrafik är hans nuvarande fokus. ACES är en högt rankad miljövetenskaplig institution med 215 forskare/forskarstudenter inom kemiska föroreningar, atmosfärens aerosoler, bio-geo-kemiska cykler, och ekotoxikologi. Douglas är även aktiv inom Bolins klimatforskningscenter (namngivet efter Bert Bolin, IPCC:s förste ordförande).
Läs mer om VAs medlemsorganisation Stockholms universitet här.
