Bakom ett forskningsresultat finns en lång process. Från hypotes via experiment till resultat och deras tolkning. Forskarna Marie Wiberg och Jonas Olofsson, ledamöter i Sveriges unga akademi, valde därför att diskuterade om och hur vi kan lita på forskningen under ett välbesökt vetenskapscafé under Almedalsveckan 2016.
Marie Wiberg och Jonas Olofsson formulerade titeln för Almedalsseminariet själva och har varsin egen personlig anledning till att ställa frågan ”Kan vi lita på forskningen?”.
Marie Wiberg är professor i statistik vid Umeå universitet och möter många frågor om statistiska metoder. Dessa finns i alla vetenskapsfält, statistik är det verktyg som används för att visa och tolka forskningsresultat.
Jonas Olofsson är docent i psykologi vid Stockholms universitet. Inom hans forskningsfält är det vanligt att koppla hjärnaktivitet till olika psykologiska tillstånd, det kallas också för kognitiv neurovetenskap. Jonas Olofsson inledde med att berätta om en artikel som visade att fortskare många gånger gjort metodologiska fel. Artikeln publicerades för några år sedan och har påverkat fältet mycket, bland annat har ett initiativ för att återskapa psykologisk forskning i ett forskningslaboratorium skapats.
Efter en kort introduktion började dialogen med publiken direkt. Kast-mikrofonen landade hos en student som undrade hur ofta studier egentligen reproduceras och om det är svårt att få anslag för det.
Jonas bekräftade att det är svårt att få finansiering för sådana studier men påpekade också att en förändring håller på att ske, i framtiden kan det mycket väl finnas medel för systematiska upprepningar av studier. Marie Wiberg vände frågan om ett forskningsresultat är sant eller falskt till formuleringen om ett resultat är sannolikt eller osannolikt. Inom forskningen har man bestämt att fem procent osannolikhet är acceptabelt, vi accepterar alltså i fem procent av fallen att ett resultat som ser sant ut i själva verket är slump. För vissa studier, som till exempel läkemedelsstudier, är bara en procent accepterat.
Även om reproducerbarhet är viktigt för att kunna lita på forskningen ska forskning inte enbart handla om att upprepa andras resultat. Både Marie Wiberg och Jonas Olofsson tror på öppenhet och transparens, något de själva var ett levande bevis på under den öppna och avslappnade dialogen med publiken.
Open access, alltså att göra vetenskapliga publikationer fritt tillgängliga, är första steget. Sedan ska själva hypotesen och metodiken vara tydliga. Enligt Jonas Olofsson är det alltför lätt att enbart fokusera på resultaten av en studie, även själva tillvägagångssättet borde belysas och värdesättas. Formulerandet av en bra hypotes är centralt för forskningen. Jonas Olofsson tog upp fenomenet harking som kommer från ”hypothesis after results are known” och innebär att man formulerar en hypotes efter att man har fått resultat. För att undvika detta kan man numera använda sig av digitala verktyg för att förregistrera sina hypoteser. Denna process är en värdefull vetenskaplig skolning och ett bra sätt att tänka igenom hypotesen ordentligt. De registrerade metoderna får en kvalitetsstämpel som är användbara i olika sammanhang, till exempel när ett manuskript ska granskas eller vid disputationen, när doktoranden ska försvara både resultat, tillvägagångssätt och hypotesen.
Just nu pågår många initiativ för att öka open access och Marie Wiberg påpekade att det inte bara är resultaten som ska finnas tillgängliga utan också en detaljerad metodbeskrivning. Inom hennes forskningsfält, statistik, är det till exempel numera vanligt att använda programmeringsspråket R. Programvaran är gratis och eftersom det finns många användare är det enkelt för andra forskare att gå in och kontrollera och ge feedback på detaljnivå när metoderna och rådata finns tillgängliga.
En representant från EES i Lund berättade att tillgång till forskningsanläggningen bygger på en granskningsprocess. Forskarna måste visa vad tanken med experimentet är och ska dessutom visa upp rådata efteråt. Både Marie Wiberg och Jonas Olofsson tyckte att det lät som ett utmärkt tillvägagångssätt. Jonas flikade in att vissa vetenskapliga tidskrifter inom hans fält, psykologi, har börjat med en liknande granskning av forskningen som ska publiceras innan själva studien initieras.
Efter all diskussion om registreringar och granskningar av forskningen både före och efter publikation dök inte helt oväntat frågan upp om det inte finns en risk att forskningen blir för konservativ. Jonas Olofsson påpekade att det är viktigt att förstå skillnaden mellan ett öppet och ett hypotesprövande forskande. Ett öppet forskande kan leda fram till nya hypoteser och det behövs också. Marie Wiberg menade att oväntade resultat kan vara mycket spännande men att det krävs att man då gör om experimentet för att bekräfta värdet av resultatet.
Relationen till allmänheten diskuterades också. Marie Wiberg tyckte att man redan i skolan ska utbilda i vetenskapligt och kritiskt tänkande och lära ut vad det innebär. Jonas Olofsson menade också att diskussionen om problemet med att upprepa vissa forskningsresultat på lång sikt kan stärka förtroendet för forskningen. Enligt honom är det ett exempel på att forskarsamhället kan identifiera sin egna tillkortakommanden och ställa dem till rätta.
Forskare ska helst kunna kommunicera sin forskning, inte minst som en del av samverkansuppgiften. Jonas Olofsson påpekade att det som är slagkraftigt bland allmänheten oftast också är slagkraftigt i forskarvärlden, att populärvetenskap går hand i hand med inomvetenskaplig kommunikation. Samtidigt ska forskare inte heller tvingas in i en roll där de inte är bekväma.
Öppenhet och transparens är nyckelord för att kunna lita på forskningen. Värdefulla verktyg är till exempel preregistering av hypoteser, open access och även open science. För att kunna förverkliga öppenhet och transparens måste aktörerna inom forskningsvärlden värdesätta processerna som ligger bakom mer än i dag.
Maries och Jonas tips: Så skiljer du på god och dålig forskning
- När du tittar på ett diagram – titta på axlarna och skalan. Är de utdragna eller förminskade? Hur stor är skillnaden mellan två staplar egentligen? Är staplarna i 3D – se upp! Hjärnan uppfattar skillnaden mellan två staplar större än vad den egentligen är.
- Hur har studien genomförts? I en medicinsk studie, hur har personerna som är med valts ut och hur kan resultaten tolkas med hänsyn till det?
- Titta inte bara på ett enstaka resultat utan även på andra studier och på tillvägagångssättet.
- Använd sunt förnuft! Är ett resultat för bra för att vara sant? Då kanske det är det också.
Tips
- Sveriges unga akademi anordnar under hösten 2016 en föreläsningsserie om forskningsetik vid olika lärosäten i Sverige. Det första seminariet heter Forskningsfuskets ansikten och äger rum i Lund 29 september. För mer info, läs här.
- Välkommen att fortsätta denna dialog på VAs årskonferens VA-dagen 2016 om öppen vetenskap – Dialog, digitalisering och delaktighet. EU:s medlemsländer beslutade i våras att gå mot ett system för öppen vetenskap. Det handlar både om hur forskning bedrivs och hur den görs tillgänglig. Vad innebär det i praktiken? Och hur får vi till öppen vetenskap i Sverige? För mer info, läs här.
/Natalie von der Lehr
Vetenskapscaféet arrangerades och modererades av Vetenskap & Allmänhet, VA, i samarbete med Sveriges unga akademi och ägde rum den 5 juli som en del av Almedalsveckan 2016. Läs gärna mer om Science Café-konceptet här.
