Hoppet om ett bättre liv. Det är grunden till det starka stödet för att investera i utbildning och forskning i Sverige, enligt Helene Hellmark Knutsson, minister för högre utbildning och forskning. Hon medverkade i Vetenskap & Allmänhets dialogseminarium den 30 juni i Visby, tillsammans med andra företrädare för politik, näringsliv, akademi och civilsamhället.
– De senaste 20 åren har diskussionen varit snävare och kretsat kring samverkan i termer av innovation, kommersialisering, ekonomisk vinning och nytta av forskningens framsteg. Samverkan har blivit ett mer instrumentellt kunskapsbegrepp, menade Anders Ekström.
Han efterlyste en fjärde formulering som samlar dessa tre traditioner och för diskussionen tillbaka till synen på kunskap som långsiktigt samhällsbyggande.
Universiteten ingår tillsammans med bland annat skolor, bibliotek och museer i kunskapens infrastruktur.
– Högskolorna måste bli mycket bättre på att minska avståndet mellan forskningens miljöer och kunskapskommunikationens miljöer. Akademiker är fortfarande alldeles för oroliga för att släppa in dialogen i seminariet och i laboratoriet. Universiteten ska ta en mer aktiv roll i att bygga mötesplatser för dialog och samverkan mellan olika vetenskapsområden, sade Anders Ekström.
Slutligen betonade han vikten av att bygga samverkan inom universiteten mellan olika ämnesområden och områdesöverskridande utbildning och forskning.
Akademiskt ansvar
Agneta Bladh, ordförande för VA och tidigare statssekreterare och högskolerektor, talade om hur forskare och andra professioner utmanas av allmänhetens expertis, till exempel när patienter själva ställer sina diagnoser. Tron på auktoriteter minskar i samhället, och öppenhet och delaktighet är angeläget.
– Medborgarna måste kunna förstå varför forskning är viktigt. Förutsättningen är en engagerad forskare som tar sig tid att förklara sin forskning och att sätta in den i ett bredare sammanhang.
Agneta Bladh nämnde några exempel på hur allmänheten kan engageras och involveras i forskning: Vetenskapsfesten ForskarFredag, tävlingen Forskar Grand Prix och VAs årliga massexperiment där skolklasser runt om i landet medverkar i riktig forskning.
Forskarna själva har mycket att vinna på att involvera allmänheten i sin forskning, både för att få nya perspektiv och folks förtroende.
– Det talas ofta om akademisk frihet men lärosätena måste också ta akademiskt ansvar genom att bry sig om studenterna och omgivningen. Det inkluderar även att förstå vår historia och de upplevda samhällsproblemen.
Agneta Bladh menade att det måste bli meriterande för forskare att samverka och kommunicera sin forskning.
– Det tar tid men vi måste tänka till, för det kan vara bråttom! Vi behöver acceptans för forskningen i samhället.
Samverkan ett måste
Björn O. Nilsson, vd för Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien och med en bakgrund inom life sciences och läkemedelsbranschen, hävdade att forskning aldrig har varit viktigare än nu för att bygga samhället.
– Men vi är för dåliga på att formulera varför vi vill satsa så mycket pengar på forskning. Jag tror att dessutom att vi behöver satsa ännu mer! I den kommande forskningspropositionen behöver vi bli tydligare vad gäller målbild; vad forskningen ska leda till på 20–30 års sikt.
Björn O. Nilsson ingår i regeringens nytillsatta forskningsberedning men förespråkade inte långgående statliga regleringar.
– Stärk målbilden och lämna åt lärosätena hur de ska nå dit genom att göra smarta saker med sina anslag. Samverkan är ett måste och den måste belönas när resurser fördelas.
Långsiktighet och kraftsamling
Helene Hellmark Knutsson, minister för högre utbildning och forskning (S), underströk behovet av långsiktighet i forskningspolitiken, något regeringen vill åstadkomma genom blocköverskridande överenskommelser och ett tioårigt perspektiv i den kommande forskningspropositionen.
– Ska vi vara med i den globala konkurrensen och stärka näringslivet men också stärka samhället i sin helhet, behöver vi vara på tå, investera mer men också se till att få ut mer.
Helene Hellmark Knutsson är glad att det finns ett starkt stöd hos svenska folket för att investera pengar i utbildning och forskning, och tror att det bland annat beror på att ny kunskap ger hopp om en bättre framtid.
– Som landstingspolitiker såg jag att patienter har stort stöd för forskning. Hoppet är inte så mycket för egen del utan handlar ofta om att fler inte ska drabbas av sjukdom eller att det ska finnas botemedel. Det handlar om långsiktighet.
Samsynen i riksdagen kring satsningar på utbildning och forskning bidrar också till långsiktigheten. Regeringen står bakom de satsningar som den förra regeringen gjorde.
Helene Hellmark Knutsson betonade också att den privata sektorn står för två tredjedelar av forskningsinvesteringarna i Sverige.
– Vi vill sända en signal till dem att det finns en långsiktighet i de statliga satsningarna så att de fortsätter att investera i Sverige.
Ministern talade även om behovet av att kraftsamla kring de stora samhällsutmaningarna. Svensk skola och utbildningssystemet i stort behöver forskningens hjälp för att rustas, liksom sjukvården och områden som till exempel hållbara städer och hälsofrämjande insatser. Hon menade att flera länder i Europa har kommit längre än Sverige.
– Vi behöver komma upp på banan – och då behövs samverkan med olika samhällsaktörer och tvärdisciplinärt arbete, där humsam-forskning är en viktig del.
Samverkan om samverkan
Betty Malmberg, riksdagsledamot (M) och ledamot i utbildningsutskottet, var glad över den politiska samsynen kring behoven av långsiktighet och bättre incitament för samverkan. Hon hoppades att dialogen med medborgarna om forskning kan stärkas och exemplifierade med hur patienter kan samla in data och vara en del i forskningen, och hur uppfinnare kan bjuda in alla att medverka i garagelab. Hon höll också med Helene Hellmark Knutsson om att samverkanssatsningar i vården och skolan behövs,
– Den tidigare regeringen satsade på strategiska områden och det har gett gott utfall. Det är bra när branscher går samman för att hitta gemensamma strategier och sedan går vidare med dem till politiken – som inom rymdområdet och life sciences.
Betty Malmberg lyfte också fram vikten av uppföljningar och avslutade med att lova att jobba för att finna samverkan även i politiken.
Aim Days och Almedalen 2.0
De hundratalet deltagarna diskuterade sedan i mindre grupper hur dialogen mellan forskning och samhälle bäst kan stärkas under de kommande tio åren. Samtalsledarna Karin Larsdotter och Anders Sahlman, båda VA, samlade in några av idéerna som tagits upp:
Göran K. Hansson, nytillträdd ständig sekreterare vid Kungl. Vetenskapsakademien, betonade vikten av möten och samarbeten mellan akademi och näringsliv.
Peter Värbrand, vicerektor för samverkan vid Linköpings universitet, önskade incitament och belöningssystem för samverkan.
– Det kan göras redan nu inom lärosätena men kanske ska även lärosätena som helhet belönas för sin samverkan.
Eva Klasson Wehler, samverkansstrateg vid Stockholms universitet, höll med. Hon ville också se fler arenor och plattformar för möten och diskussioner – ett slags Almedalen 2.0! Exempel på sådana mötesplatser nämndes, som Uppsala universitets AIMdays där företag och organisationer kan diskutera sina problem och möjliga lösningar på dem med forskare.
Cheick Wagué, rektorsråd för samverkansfrågor vid Södertörns högskola, menade att kommersialisering har varit dominerande inom samverkan, men att nyttiggörande är ett bättre och bredare begrepp. Han påminde också om att forskning är ett internationellt arbete och att vi kan bli mycket bättre på internationell samverkan.
Johan Sterte, rektor för Luleå Tekniska Universitet, påpekade att lärosätena själva kan göra mycket mer för att främja samverkan – utveckla särskilda meriteringsportföljer till exempel. En viktig drivkraft är att samverkan skapar kvalitet i utbildning och forskning liksom att EU:s ramprogram kräver samverkan för att man ska få vara med.
Studenter som samverkansbärare
I den avslutande diskussionen var de medverkande eniga om att mer samverkan och långsiktighet behövs.
– Vill vi öka rörligheten och samverkan behöver vi titta på incitamentsstrukturen, både på individ- och lärosätesnivå. Vi behöver skapa arenor för allmänheten för det finns ett stort intresse att ta del av det som händer inom akademin. Men det behövs också ställen där man kan komma och lyfta egna frågeställningar, sade Helene Hellmark Knutsson.
Hon välkomnade inspel till den kommande forskningspropositionen – som bör vara inlämnade till Utbildningsdepartementet senast den 31 oktober 2015.
Anders Ekström efterlyste ett mer sofistikerat sätt att tänka kring forskningens avtryck i samhället. Goda förebilder finns, sade han, och nämnde bland annat universiteten i Cambridge och Oxford som arbetar med vetenskapskommunikation i nya former.
– Vi har ett nybyggararbete att göra på högskolorna. När vi talar om samverkan ger vi lätt exempel från industri och medicin – samtidigt som vi lever i en värld som håller på att polariseras politiskt och kulturellt. Det finns behov av att ännu mer artikulera samverkan även där.
Anders Ekström underströk också att forskningsfinansiärerna kan ställa krav på att forskningen går in i olika relationer – där det uppstår nya frågor som kan exploateras.
Betty Malmberg instämde och såg fram emot att ta del av resultaten av en rad projekt för att utveckla högskolors strategiska samverkan som fått finansiering av VINNOVA.
– Vi behöver hitta rätt sätt att mäta samverkan men det är viktigt ATT vi börjar mäta det! Vi måste också ta upp utbildningen – studenter är de stora samverkansbärarna.
Agneta Bladh höll med om att samverkan med samhället behövs inom alla forskningsdiscipliner. Men det handlar även om samarbete mellan olika discipliner på ett universitet.
– Öppna upp mer både mot allmänheten och mot varandra. Allra viktigast är att samverkan kommer in i meriteringssystemet för enskilda individer!
