Går det att halka på bananskal? Solceller av blåbär – hur fungerar det? VA besökte SciFest i Uppsala för att hämta inspiration inför kommande ForskarFredag.
Fyrishov är fullt med nyfikna barn och föräldrar och ljudnivån är hög. Barn står på kö för att få hoppa upp på en cykel och trampa för att tända en lampa, värma vatten i en vattenkokare och kanske (om man är stark och uthållig) få igång fläkten. En bit därifrån kan man lära sig mer om vad som händer i kroppen när man druckit läsk och på scenen intill pågår en kemishow. SciFest är ett årligen återkommande evenemang som nu är inne på sin tredje dag. Torsdag och fredag den 19 och 20 mars var mässan öppen för skolklasser, i dag lördagen den 21 mars är det allmänhetens tur.
Ett experiment har den iögonfallande rubriken ”Gör solceller av blåbär”. Runt ett bord sitter familjen Halin med mamma Maria, pappa Anders och Ester och Sigrid. Vid samma bord sitter Helena och Pia Zgryznia. De har redan fått kläm på hur man gör och har tillverkat flera små solceller av plastbitar som doppas i blåbär.
Wenxing Yang är från Kina och är doktorand i fysikalisk kemi vid Uppsala Universitet. Han står beredd att svara på frågor från besökarna och assistera dem som vill vara med och bygga egna solceller.
– SciFest är ett bra sätt att introducera unga för teknik och väcka ett intresse för att jobba med det i framtiden. Och det är ett trevligt sätt för familjer att umgås på, säger han.
SciFest är ett bra sätt att introducera unga för teknik.
En liten solcell genererar en halv volt energi, och kopplar man ihop fem-sex stycken så kan de driva en miniräknare. Blåbären innehåller ett färgämne och när ljuset faller på solcellen släpper färgämnet ifrån sig elektroner. Elektronerna förflyttar sig från en del i solcellen till en annan och elektronströmmen driver miniräknaren. När familjerna har några solceller klara kopplar Wenxing Yang ihop dem med miniräknaren. Jodå, det fungerar alldeles utmärkt!
– SciFest är jätteroligt, säger Maria Halin. Vi var här förra året också, då var kemishowen med Beppe Singer favoriten bland barnen. I dag gillade de särskilt jättesåpbubblorna.
Bland det mest uppmärksammade i sociala medier under hashtaggen #scifestuppsala denna helg var den lilla vita roboten som dansar och kör StarWars-moves på mässgolvet. Att få en bild av det lilla vita charmtrollet är ingen lätt match. En tät klunga med barn och vuxna har samlats runt roboten, en liten pojke vill helst komma så nära att näsan nuddar robotens ansikte.
En liten bit bort är Urban Wiklund från Avdelningen för tillämpad materialvetenskap vid Uppsala universitet i färd med att visa några besökare hur de kan testa hur hala bananskal och vindruvor egentligen är. Besökarna får dra frukten mot en liten svart platta och kan samtidigt se en graf ritas upp, projicerad på väggen framför dem.
– Här får barnen känna och prova själva, vi leder dem på rätt väg genom att ställa frågor och de klurar ut svaren själva. De är väldigt intresserade och ställer smarta frågor, säger Jonna Lind som jobbar på samma avdelning.
Så går det att halka på bananskal? Ja!
Vid ett bord lite längre bort ligger studsbollar i en burk.
– Det här är saker som barnen kan relatera till, det gör det lätt att prata kring. Vårt motto är att tribologi finns överallt, säger Urban Wiklund.
Så går det att halka på ett bananskal? Ja! Ett bananskal är nästan lika halt som is, eftersom det finns vatten i bananskalet, precis som i is. Ännu mer vatten finns det i vindruvor.
– Så akta dig för att trampa på en vindruva som har hamnat på golvet i mataffären, då halkar du, säger Urban Wiklund till ett av barnen.
