Balans blev ordet för dagen när Naturvetarna, Sveriges unga akademi och Vetenskap & Allmänhet bjöd in till seminarium den 12 november 2014. Över 200 personer hade samlats på Rival i Stockholm för att träffa den nyutnämnda forskningsministern Helene Hellmark Knutsson och delta i dialog om agendan för forskningspolitiken framöver.
Först samtalades om forskningspolitik förr och nu. Carl Tham var forskningsminister i den socialdemokratiska regeringen 1994–1998.
– När jag tillträdde hade jag två stora prioriteringar: dels att göra något åt att bara sju procent av landets professorer var kvinnor, dels att bygga ut högskolan över hela landet, berättade han.
Den så kallade Tham-reformen gick ut på att inrätta ett fyrtiotal professurer med förtur för kvinnor.
– Den orsakade ett fantastiskt rabalder och gjorde att frågan fick stor uppmärksamhet. Tyvärr innebar det inte att hela den akademiska världen förändrades, sa Carl Tham.
Sedan Lars Leijonborg tillträtt som forskningsminister 2006, ökade medlen till forskning.
– Efter utbyggnaden på 90-talet var forskningssystemet underfinansierat. Forskningspropositionen år 2008 innebar ett lyft på fem miljarder kronor till forskningen.
Men expansionen var inte oproblematisk:
– Att expandera ett lands forskningssystem måste göras med kvalitet i fokus, därför måste det få ta tid. Universiteten har haft mycket pengar liggande på kontona, sa Lars Leijonborg.
Danmark forskningspolitisk förebild
Han berättade att regeringen under hans period sneglat på det danska forskningssystemet i de reformer som gjordes. Fredrik Melander, konsulent vid det danska utbildningsministeriet, gav några förklaringar till varför det systemet blivit framgångsrikt.
– Man kan tänka på forskningspolitik i reformer men också som systemutveckling. I början av nittiotalet genomfördes reformer i Danmark som tillsammans gav goda effekter även om det inte var tänkt så. Det finns även ett hälsosamt samarbete mellan universiteten jämfört med Sverige. Här finns i stället en stark konkurrens vilket driver fram likriktning, sa han och fick medhåll av panelen.
Fredrik Melander menade att det också finns avundsjuka i Danmark mot det svenska forskningssystemet. Expansionen väcker stor uppmärksamhet utomlands och man blickar även på de infrastrukturer som byggs upp.
Lars Leijonborg konstaterade att det finns bra förutsättningar för svensk forskning just nu.
– Vi har fantastiska saker på gång: ESS, grafenforskning och SciLife är några exempel. Heder åt Danmark som gått in med pengar och resurser i ESS, sa han.
Universitetskansler Harriet Wallberg tyckte att det var fantastiskt att få höra de två forskningsministrar vars eftermäle har präglat svensk forskningspolitik de senaste åren. Efter att ha gått igenom alla forskningspropositioner sedan 1992 kunde hon konstatera att det inte finns några stora politiska skiljelinjer mellan blocken. Däremot har de använt sig av olika metoder.
– Socialdemokraterna har valt att låta satsningarna gå genom forskningsråden medan de borgerliga har låtit dem gå till fakulteterna och universiteten, konstaterade hon.
Mest problematiskt just nu är att anslagen till forskning har ökat men inte anslagen till utbildning, enligt Harriet Wallberg.
– Vi måste få ihop forskning och utbildning. Varför pratar vi inte om utbildningsanknytning i forskningen? undrade Harriet Wallberg.
– Under en längre period har det gjorts många reformer i forskning och utbildning som saknat koppling till varandra. Kunskapssystemens framgångar handlar om att hitta balanser i systemet, sa Fredrik Melander.
– I Sverige vill varje ny minister sätta sin egen prägel och göra något helt nytt vart fjärde år. Vi behöver långsiktighet och blocköverskridande överenskommelser,, betonade Harriet Wallberg.
Carl Tham höll inte med:
– Själva idén med val är att det ska ske förändringar, menade han.
– Vi måste fortsätta öka forskningsanslagen men även utbildningsanslagen och samtidigt brottas med de sega systemfrågorna., hävdade Lars Leijonborg.
Forska om forskningens utveckling!
Fyra representanter för olika delar av forskningssverige reflekterade sedan kring vad som behövs på sikt i det svenska forskningssystemet.
Astrid Söderbergh Widding, rektor för Stockholms universitet, önskade bland annat ökade basanslag för att kunna skapa fler samarbeten mellan universiteten. Hon menade även att de fyraåriga meriteringsanställningarna bör ökas från fyra till sex år.
Marita Hilliges, rektor för Högskolan Dalarna, höll inte med.
– Det är en icke-fråga för mitt lärosäte. Vi måste kunna tillsvidareanställa, annars kommer man inte till oss. Vi är inte i behov av meriteringsanställningar.
Skillnaderna i förutsättningar mellan ett stort och ett mindre lärosäte blev tydligt i samtalet mellan de två rektorerna.
– Stockholms universitet har 1,5 miljarder i basanslag, sa Astrid Söderbergh Widding.
– Högskolan Dalarna har 50 miljoner i basanslag plus lika mycket i externa medel, meddelade Marita Hilliges.
Hon menade att forskningen och forskningens utveckling behöver beforskas.
– Vi behöver följa forskningspolitiska effekter för att kunna fatta kloka beslut.
Helena Malmqvist, ansvarig för externa forskningssamarbeten vid ABB, ville stärka utbytet mellan lärosätena och näringslivet.
– Det måste vara meriterande för forskare att arbeta med industrin. Vi behöver forskarna för spets. Då kan vi göra framsteg på längre sikt. Sverige kan bli världsledande på demonstrationsprojekt.
Maria Khorsand, vd för forskningsinstitutet SP, framhöll innovation som en framgångsfaktor.
– Kunskap måste nå marknaden och göra nytta. Vi behöver ge näring åt innovation och satsa mer på test- och demoanläggningar.
– Ökat fokus på innovation är bra men vi får inte tappa basen för att innovationer ska komma till, det vill säga grundforskning, sa Astrid Söderbergh Widding.
– De medel som satsas på innovation är väldigt lite i förhållande till pengen som satsas på grundforskning. Jag fattar inte varför vi inte samarbetar mer, Astrid! sa Maria Khorsand.
Moderatorn Cecilia Garme frågade hur rörligheten mellan näringslivet och universiteten kan öka.
– Det finns bra samverkansformer men de behöver tas om hand, sa Helena Malmqvist.
– Instituten är länken mellan universiteten och det globala näringslivet. Glädjande nog har samverkan mellan institut och akademi ökat den senaste tiden, sa Maria Khorsand.
Grundforskning – innovation 2–107
Johan Alvfors, vice ordförande för SFS, Sveriges förenade studentkårer, började med att förklara att han var där som ersättare.
– Egentligen skulle en person från vår doktorandkommitté varit här men doktorander har inte alltid möjlighet att delta i viktiga diskussioner.
Han menade att man måste ner på individnivå för att se effekterna av det forskningspolitiska systemet.
– Trygghetssystemen är väldigt ojämlika för de forskarstuderande som är anställda och dem som går på stipendium.
Även Johan Alvfors saknade kopplingen mellan utbildning och forskning. Han menade också att forskarutbildningen måste breddas. Inte minst bör den akademiska lärarrollen förberedas redan under utbildningstiden.
Martin Högbom, ordförande i Sveriges unga akademi, berörde även han balansen mellan grundforskning och innovation men ansåg inte att balansen är skev åt grundforskningshållet.
– I den senaste budgetpropositionen nämns ordet grundforskning två gånger medan innovation nämns 107 gånger. Strategiska satsningar är bra men de måste vara initierade av forskare.
Martin Högbom efterlyste också tydliga karriärvägar som ett medel att locka fler personer med varierande bakgrund till forskaryrket.
– Akademin lider av likriktning, och det är farligt i en idébaserad verksamhet. De som är bäst på att driva forskningen måste få göra det. Därför måste systemet vara transparent med tydliga karriärvägar, sa Martin Högbom.
Forskningen ska komma samhället till nytta
Sven Stafström, generaldirektör för Vetenskapsrådet, diskuterade tillsammans med Lars Hultman, vd för Stiftelsen för Strategisk Forskning, kvalitet kontra finansiering i det svenska forskningssystemet.
– Det är viktigt med ett system som är attraktivt för den individuella forskaren, för att locka och behålla kompetens, sa Sven Stafström.
Både Hultman och Stafström ansåg att Sverige är en stark forskningsnation men att man inte får slå sig till ro utan ständigt behöver utvecklas. Ett framtidsområde enligt Stafström är tvärvetenskaplig forskning där olika discipliner förenas.
– Vi vill också göra insatser för att höja kvalitén och beviljandegraden på forskning inom humaniora och samhällsvetenskap, sa han.
Skiljer sig kvalitén åt mellan stora och små högskolor?
– Inte om lärosätet vill profilera sig och använda sina pengar till att bygga starka forskningsmiljöer, sa Lars Hultman.
Stafström påpekade att kritisk massa ofta behövs, vilket gör att de större universiteten har lättare att få forskningsmedel.
– I ett litet land som Sverige kan vi inte ha toppforskning inom alla områden. Vi måste nischa oss. Våra starka områden är baserade på forskarnas egna idéer, sa Sven Stafström.
Science 2.0
Lars Hultman ansåg att floran av forskningsfinansiärer är lagom, men skulle möjligen kunna vara ännu större.
– En krona avkastad i forskning ger mer till samhället än en krona på banken. Därför siktar vi på att höja vår utdelning från 600 miljoner till en miljard kronor från 2018, sa Lars Hultman.
Han ansåg att en viktig del i kvaliteten är att forskningen kommer ut i samhället.
– Vi är finansierade av offentliga medel och bör ta ansvar för att föra ut resultaten.
Sven Stafström instämde:
– Det är vad forskningen syftar till: att komma samhället till nytta. Vi går mot det som kallas Science 2.0, att man blandar in allmänheten i själva forskningen.
Patrik Hadenius, chefredaktör för Forskning & Framsteg, berättade att intresset för populärvetenskap har ökat. Läsarna lockas av långa texter om medicin, astronomi, teknik och historia, men även samhällsvetenskap med ämnen som integration och skolan, är populära. Han tyckte dock att proportionerna i den dagliga nyhetsbevakningen är skeva. Vetenskapsjournalistiken i dagspress är inte lika stark som bevakningen av exempelvis utbildningspolitiken.
– Det är katastrofalt när den granskande vetenskapsbevakningen går ned, sa Patrik Hadenius.
Han menade att forskning som kommuniceras har lättare att få anslag och att rekrytera duktiga forskare. Därför bör forskningsfinansiärerna i sina utlysningar öronmärka en slant för forskningskommunikation.
– Vi har tankar på att göra en särskild utlysning av medel för kommunikation av forskning men det är än så länge på idéstadiet, sa Sven Stafström.
Rigga för rörlighet
Agneta Bladh, ordförande för Vetenskap & Allmänhet, och Frida Lawenius, samhällspolitisk chef på Naturvetarna, diskuterade forskningens roll och vikten av rörlighet inom akademin.
– Forskning är en omistlig del av en demokrati. Forskningen gör samhället en stor tjänst genom att våga ifrågasätta. All typ av forskning, inklusive humaniora, är därför viktig för samhället, sa Agneta Bladh.
– Forskare tycker att rörlighet är viktigt. Men forskaren själv har oftast inte rört sig så mycket. Hälften är kvar på samma lärosäte där man gick sin grundutbildning eller forskarutbildning, sa Frida Lawenius.
Hon menade systemet inte är riggat för rörlighet. Det finns även traditioner och kulturer som skapar inlåsningseffekter.
– Doktoranderna får uppfattningen att de lyckade forskarna blir kvar i akademin och de misslyckade forskarna går ut i industrin. Gör man valet att gå utanför akademin är det svårt att komma in igen. Det är få som vågar ta den risken.
Agneta Bladh hade inte samma mörka bild:
– Post doc-utbildningarna har bidragit till ökad rörlighet. Det varierar också mellan olika ämnesområden.
Forskningsministern förordar samverkan
Seminariet avslutades av den nya forskningsministern Helene Hellmark Knutsson. Hon började med att berömma den förra regeringens insatser på det forskningspolitiska området och betonade vikten av långsiktighet och samsyn kring forskningspolitiken.
– Vår ambition är att forskningspropositionen 2016 ska ha ett tioårigt perspektiv och bottna i en blocköverskridande överenskommelse. Den ska peka ut en riktning men inte politiskt klåfingrigt styra verksamheten.
En forskningsberedning ska tillsättas för att ge inspel till propositionen. Det kommer även att tillsättas ett innovationsråd där forskningsministern ingår. Rådet kommer att ledas av statsministern.
Helene Hellmark Knutsson pratade också om att förbättra villkoren för de yngre forskarna och locka fler till forskningen. Regeringen vill även bygga ut den högre utbildningen med 5 000 platser.
– Kvalitet och kvantitet behöver inte ställas mot varandra. Vi vill tillföra kvalitetspengar i systemet. En del handlar om att forskningen ska in och förbättra utbildningen. Utbildningen måste hålla hög kvalité och vara forskningsanknuten.
Forskningsministern lovade också att inte ställa grundforskning och tillämpad forskning mot varandra. Däremot betonade hon vikten av ökad samverkan, till exempel för att förbättra sjukvården och skolan.
– Våra lärosäten är bra på att samverka, både med näringslivet och samhället i stort.
Helene Hellmark Knutsson efterlyste även fler forskare i samhällsdebatten.
– Samverkansuppdraget är jätteviktigt. Ett demokratiskt samtal handlar om att visa respekt för varandras olika roller.
Martin Högbom, Sveriges unga akademi, kommenterade forskningsministerns besked.
– Jag är uppmuntrad av vad jag har hört, det känns hoppfullt. Men allt åt alla går inte; man måste göra prioriteringar. Men jag går härifrån med en positiv syn på framtiden.
/Anders Sahlman, Vetenskap & Allmänhet
