Nedanstående debattartikel publicerad i Curie 10/11-14
Sveriges nya politiska ledning måste se kunskapsutveckling som ett prioriterat område – kanske genom att tillsätta en forskningsberedning, skriver representanter för Naturvetarna, Sveriges unga Akademi och Vetenskap & Allmänhet. Tillsammans ordnar de i november seminariet ”Forskning för framtiden”, med bland andra nya forskningsministern, om vad som bör finnas på den forskningspolitiska agendan framöver.
Sverige står inför ett nytt parlamentariskt läge – men även inför en rad stora samhällsutmaningar; från klimatförändring och livsmedelsförsörjning till folkhälsa och mer inkluderande samhällen. Att vidga vetandet och utveckla ny kunskap genom forskning är absolut nödvändigt för att kunna möta dessa utmaningar och säkra en positiv utveckling. Att kunskap tas fram och förmedlas av forskare aktiva i samhällsdebatten värnar och utvecklar också demokratin. I dessa tider med ett hårdare säkerhetspolitiskt tonläge och med ökande extremism i Europa ska dessa effekter inte underskattas.
Via vetenskapen har vår nuvarande världsbild skapats och genom kunskapsutvecklingen har den humanistiska människosyn som ligger till grund för våra värderingar om människors lika värde och rättigheter vuxit fram. Men en positiv kunskapssyn är ingen självklarhet. I konkurrens med andra budgetområden reduceras ofta satsningar på forskning från att vara en överordnad grundförutsättning för samhällets utveckling till att bli en tvingande nödvändighet.
Tillsammans samlar Naturvetarna, Sveriges unga akademi och Vetenskap & Allmänhet därför representanter från forskarsamhället för att ge Sveriges nya ledning en samlad bild av vad som behöver finnas med på den forskningspolitiska agendan framöver. Vid seminariet ”Forskning för framtiden” den 12 november kommer forskningsminister Helene Hellmark Knutsson att träffa en rad centrala aktörer i forskningssverige.
Vi hoppas och tror att regeringen vill lyssna och ta till sig av forskarsamhällets verklighetsbeskrivningar –både möjligheter att fånga upp problem och att lösa dem. Vi har också en stark förväntan på att regeringen kommer att prioritera strategiskt viktiga frågor för forskningens och forskarnas villkor. Det är ju dessa villkor som lägger själva grunden för forskningens möjligheter att bidra till en positiv samhällsutveckling.
Utan att föregripa diskussionerna vid seminariet vill vi peka ut tre för oss extra viktiga utvecklingsområden:
- Långsiktig och strategisk planering. Bristen på helhetssyn i hur den högre utbildningen och forskningen organiseras och på förståelse för det ömsesidiga beroendet mellan grundforskning, undervisning och tillämpad forskning är ett hot mot kvaliteten på utbildning och forskning.
- Bättre villkor för forskare, framför allt tidigt i karriären. Tydliga villkor och karriärvägar främjar rekrytering och nytänkande.
- Stärk samverkan mellan lärosätena och omvärlden. Forskning är inte en inom-akademisk angelägenhet. Både forskning och samhälle utvecklas genom dialog och samarbete.
Det är nödvändigt att Sveriges politiska ledning med statsministern i fören ser kunskapsutveckling, och därmed forskning, som ett övergripande och prioriterat område. Att snabbt tillsätta en forskningsberedning med en bred krets företrädare för forskarsamhället kan vara ett sätt att i konkret handling visa det!
Frida Lawenius, samhällspolitisk chef Naturvetarna
Anna Sjöström Douagi, vd Sveriges unga akademi
Cissi Billgren Askwall, generalsekreterare Vetenskap & Allmänhet
