Studentparlamentet – lång dags färd mot debatt

Tänka fritt är stort men tänka rätt är större – det kanske mest kända citatet av den svenske filosofen, diktaren och samhällsdebattören Thomas Thorild (1759–1808) är gåtfullt och provocerande. Vad är fritt, vad är rätt? Thorild var på sin tid en omstridd man, han var bland annat för tryckfrihet och mot ståndsuppdelningen i riksdagen. Han hade därtill avancerade åsikter om jämställdhet, och motsatte sig att kvinnor sågs som kön i första hand och personer i andra hand. I Stockholm är Thorildsplan uppkallad efter honom. Och på Thorildsplans gymnasium pågår denna gråkalla onsdag den andra dagen av en tre dagar lång övning i att tänka både fritt och rätt: det handlar om det svenska bidraget till ett stort europeiskt projekt – ett studentparlament om städernas framtid.

Under gårdagen introducerades eleverna, som alla går andra året på gymnasiet, till vilka utmaningar Stockholm står inför och inom vilka forskningsområden lösningar kan finnas. Hanna Begler, projektledare för Hållbara Städer vid tankesmedjan Global Utmaning, engagerade med ett framförande om utmaningar för världens städer, där miljöhot och problembilder vävdes samman med inspirerande exempel från runtom i världen. Eleverna hade därefter teambuilding-aktiviteter för att lära känna varandra inom grupperna och påbörjade slutligen arbetet med att formulera problemen. Grupperna ska under denna onsdag arbeta fram lösningar till problemen – och lösningarna ska sammanfattas i motioner och debatteras i en stor slutdebatt på torsdagen i Landstingssalen i Landstingshuset i Stockholm.

De fem områden som behandlas i Thorildsplans studentparlament är: Future mobility (hur vi tar oss runt i Stockholm i framtiden), City. Climate. Change. (hur staden behöver anpassas för att möta utmaningar från ett förändrat klimat), Skyfarming & urban gardening (hur Stockholm kan bli en odlingsplats och en källa för råmaterial), Energy efficient houses and flats (hur vi förändrar våra bostäder för att bli mer energieffektiva), och Smart city (hur framtidens infrastruktur ser ut).

Mat och bostäder i ett framtida Stockholm

Framme vid katedern i sal C217 är vita tavlan i det närmaste tapetserad med post-it lappar. Effective recycling – hur? Agricultural areas in the city? Hur ska vi omfertilisera jorden? Vad skulle vara mest effektivt att odla i Stockholm? Ett dussin elever är upptagna av intensiva diskussioner – nya post-it-lappar kommer upp; andra tas ner. Gruppen arbetar med området Sky farming & urban gardening – hur vi skapar en mer hållbar framtid genom att odla mat och återvinna material från till exempel hemelektronik i våra städer. Det är bara tio minuter kvar tills gruppen ska träffa ”sin” expert inom området, forskaren Tim Delshammar från SLU, då måste de ha en bra bas av frågor och förslag att diskutera.

– Förberedelserna har gått bra. Vi har ganska många frågor och idéer, säger Anton. Nu hoppas vi att experten kan berätta om nackdelarna med våra förslag, så att vi kan försvara våra ståndpunkter i debatten.

– Och så undrar vi varför man inte har börjat mer med skyfarming och urban gardening ännu, om det nu är så bra och genomförbart, säger Filip.

Brainstormingen avbryts av en kort diskussion med en lärare om de kommer att hinna fika eller inte före mötet med Tim Delshammar, som kommer att ansluta via Skype i ett litet seminarierum.

– Ni ska vara i Gelinderska rummet, säger läraren. Ni får inte plats med kaffekoppar framför datorn.

Och kaffe behövs. Dagen började redan klockan åtta.

Lapparna på vita tavlan innehåller förslag till hur vi ska få en effektivare återvinning: bättre sortering, kompostering, utbildningar och kurser, och ett system som belönar de som sorterar flitigt. Odling av mat i städerna skulle minska mattransporter, och bidra till försörjningen av en ökande befolkning på ett hållbart sätt. Men där finns också en lång lista av utmaningar och problem: hur ska befolkningen informeras om fördelarna, och hur det hela går till? Vem skulle betala kostnaderna? Och om i-länder producerar sina egna råvaror, vad skulle det få för följder för fattiga länder, som är beroende av råvaruexport för sin inkomst?

I sal C302 sitter de 14 eleverna i gruppen City. Climate. Change. och lyssnar till Karin Mossberg Sonnek, forskare från FOI, som är inbjuden som expert till gruppen. Ett dragskåp i hörnet påminner om att vi sitter i en laboratoriesal; på vägghyllorna står mätglas. I dag elev, i morgon forskare. Huvudfrågan för gruppen handlar om hur Stockholm måste anpassas för att klara av framtida utmaningar från ett förändrat klimat.

– Grundproblemet är hur vi ska bygga om våra samhällen så att de inte påverkar klimatet. Men även om vi gör det, så kommer klimatet att påverka oss, säger Karin Mossberg Sonnek.

Karin Mossberg Sonnek började sin bana vid FOI med att studera hur man jagar ubåtar, men arbetar sedan sju år tillbaka med klimatanpassning. Klimatanpassningen handlar om hur vi ska minska sårbarheten eller tillvarata möjligheter genom att anpassa samhället till faktiska eller förväntade förändringar i klimatet.

– Förändringarna behöver ju inte enbart vara negativa, påminner Karin Mossberg Sonnek. Positiva följder av ett varmare klimat för oss i Sverige kan till exempel vara minskade uppvärmingskostnader och längre säsonger för skogsbruket.

Men visst är många av förändringarna negativa. Hon visar ett filmklipp från 2003 års värmebölja, som i Paris dödade över 15 000 människor. Äldre människor bärs på bår; kistor står i rad. En typisk händelse som man tror beror på ett förändrat klimat. Därefter ett klipp från översvämningarna i Köpenhamn 2011. Vattendränkta gator, bilar halvt synliga ovanför vattenmassorna. Människor som vadar, cyklar, fram längs sjunkna trottoarer. Extrema väderhändelser som hotar att bli vardagsmat i framtiden.

– Har din forskning lett till någonting, frågar en elev.

Mer proaktivt arbete i kommunerna, svarar Karin Mossberg Sonnek. Kommunerna har börjat få upp ögonen för att de måste förbereda sig för extremt väder. I Botkyrka har man till exempel börjat arbeta kring problemen med värmeböljor.

– Vad blir konsekvenserna i Stockholm när havsnivån höjs, frågar en annan elev.

– Det kan få många följder. Tunnelbanan kan till exempel bli vattenfylld, svarar Karin Mossberg Sonnek. Och om havsnivån stiger över Mälarens nivå så leder det till att havsvatten rinner in i Mälaren, och då får vi problem med dricksvattnet.

Vissa frågor är svårare att svara på än andra. Hur ska man få mänskligheten att använda mindre elektricitet? Hur ska man få större länder att bli mer klimatsmarta? Och vad ska man göra åt länderna som inte vill skriva på Kyoto-protokollen?

I korridoren utanför klassrummen håller läraren Anna Johansson på att sätta upp en notis på anslagstavlan.

– Det märks på eleverna att det är skarpt läge, säger hon. De är skärpta och intresserade när det kommer externa experter – det är jättekul för oss lärare att se. Och gårdagens teambuilding-övningar var väldigt bra för att svetsa ihop grupperna.

I klassrum D408, där gruppen Energy efficient houses and flats har expertmöte med forskaren Tove Malmqvist från KTH, har fruktkorgen kommit fram för att höja blodsockret och koncentrationen.

– Hus är inte som massproducerade pennor – alla hus är olika, säger Tove Malmqvist. Vi jobbar med att ta fram enkla verktyg som fastighetsägare kan använda för att se hur just deras hus kan anpassas för att bli mer energieffektiva.

För att bygga lågenergihus krävs väldigt tjocka väggar med mycket isolering, förklarar hon. I tillväxtregioner som t.ex. Stockholm är det ont om utrymme och höga bostadspriser per kvadratmeter, och då är det lätt att prioritera uthyrningsyta istället för isoleringstjocklek.

– Är det någon gång mer lönsamt att riva än att renovera en byggnad, frågar en elev.

Om man ser till livscykelkostnad så lönar det sig oftast att renovera miljömässigt, svarar Tove Malmqvist. Rent resursmässigt är det oftast bäst att förbättra vad som redan är byggt.

– Vilka energibovar ser du i det här klassrummet?

– Tja, kanske lysrören? Man skulle också kunna tänka sig rörelsedetektorer istället för lysknappar, för att minska antalet lampor som är tända trots att ingen är i rummet. Skolor är faktiskt exempel på byggnader som drar mycket energi. Skolorna hyr oftast sina lokaler av fastighetsägare, och när fastighetsägarna inte själva betalar energiräkningarna är de mindre benägna att förändra byggnaderna till att bli mer energieffektiva.

Mina drömmars smarta stad

– Problemet med elektricitet är att man måste använda den direkt, säger Omar Shafqat, forskare på KTH, till gruppen Smart city – life in an urban network. Det är en utmaning att matcha tillgången med efterfrågan.

Sessionen är på engelska. En powerpoint-bild visar ett cirkelmönster över hur den smarta staden är uppbyggd. Smart city. Smart economy. Smart government. Smart mobility. Smart living. Smart people. På vita tavlan ritar Omar Shafqat upp kurvor som illustrerar elproduktion från vindkraft och prissättning. När produktionen går upp, går priset ned – och tvärtom. En hand räcks upp.

– Varför kan man inte lagra elektricitet för att jämna ut kurvan?

– Det är dyrt, svarar Omar Shafqat. Lagring av energi är både dyrt och komplicerat. För att det ska bli lönsamt att lagra energi behöver vi ett hopp framåt i forskningen kring energilagring – det räcker inte med att förbättra de idéer som redan finns.

Från lagring av energi, till olika sätt att producera energi; i produktionen av el och fjärrvärme eldar fjärrvärmeverken på många håll i Sverige sopor. Det är intressant när avfall plötsligt blir en tillgång och inte en börda för företagen och samhället, säger Omar Shafqat. Som exempel nämner han Saltå Kvarn i Järna, som förbränner sina överblivna havreskal och därigenom värmer upp de egna lokalerna. Ett annat exempel är fjärrvärmeverken i Värtahamnen, som bränner italienska olivkärnor för att producera energi.

– Energisäkerheten är också en stor fråga. Länder vill vara så energioberoende som möjligt – se till exempel på Rysslands gasexport. En del länder är helt beroende av den, säger Omar Shafqat.

Expertsessionerna är över; eleverna har en timmes lunchrast innan eftermiddagens övningar ska börja. Under eftermiddagen ska grupperna samla ihop tankar och svar från expertmötena, formulera lösningar på problemen, skriva ihop sina motioner. Och förbereda morgondagens stora final i Landstingshuset, där de framröstade motionerna ska överlämnas till stadsmiljöborgarråd Per Ankersjö. Det är en lång dags färd mot debatt. Under tiden håller de inbjudna experterna på att ge sig av från Thorildsplans gymnasium.

– Det här är första gången som jag är ute i skolorna, säger Tove Malmqvist, KTH, som pratade med gruppen Energy efficient houses and flats. Det var väldigt roligt att eleverna var så intresserade.

– Just när det gäller klimatfrågan är det jätteviktigt att den unga generationen engagerar sig i utmaningarna, det är ju de som kommer få uppleva och hantera konsekvenserna av ett förändrat klimat, säger Karin Mossberg Sonnek, FOI. Det var visserligen många frågor som handlade om minskade utsläpp och påverkan på klimatet – jag är ju mer expert på det omvända: klimatets påverkan på samhället. Men det var väldigt intressant.

Omar Shafqat var också nöjd med Smart city-gruppens session.

– Studenterna var väldigt angelägna och intresserade.

Studentparlamentet arrangeras av Vetenskap & Allmänhet med stöd från forskningsrådet Formas och är en del av ett stort europeiskt projekt – European Student Parliaments – där sammanlagt 19 olika studentparlament runtom i Europa ingår. Temat för samtliga parlament är städernas framtid – ”The Future of our Cities”. Den tyska organisationen Wissenschaft im Dialog sköter samordningen på europeisk nivå, med stöd från Robert Bosch Stiftung.

– I studentparlamenten får eleverna pröva på demokratiskt beslutsfattande genom att förhandla och debattera. Samtidigt utvecklar de sina kunskaper om vetenskap och forskning i nära samtal med forskare, säger Anders Sahlman på Vetenskap & Allmänhet. Han är huvudansvarig för det svenska studentparlamentet, och följer det på nära håll under samtliga tre dagar.

I juni kommer en europeisk final att äga rum under Europas största forskningskonferens, Euroscience Open Forum (ESOF), i Köpenhamn. Vid varje studentparlament utser en jury fem elever som får resa till ESOF för att delta i finalen.

Problem, lösning, motion

Lunchrasten är slut. Eleverna i gruppen City. Climate. Change. har av sin moderator fått i uppgift att skriva en problemformulering – i en mening. De är utspridda i mindre grupperingar runtom i klassrummet. Problemen de har att välja på har de diskuterat fram i en lista på vita tavlan: urbanisering, nedskräpning, befolkningsökning, kortsigtighet/”greed”, krishantering, rubbade ekosystem och extremt väder.

– Sverige har blivit mycket varmare, säger någon. Det snöade mer när jag var liten.

– Om vi säger såhär: Urbanisering är negativt när det inte finns en infrastruktur som kan hantera den ökade befolkningsmängden.

– I ett långsiktigt perspektiv så kanske det är bättre att det bor 60 familjer i ett hyreshus än att de bor i 60 villor?

Diskussionerna och reflektionerna flödar från litet till stort; från globalt till personligt.

– Vi var inne på lite olika ämnen, forskaren och vi, säger Joel, apropå förmiddagens expertsession. Men jag tycker att jag har fått en bättre helhetsbild av hur stort problemet är. Och det gör också att det känns lite lönlöst inför framtiden.
Gruppkamraten Kauthar håller med.

– Man får känslan: hur ska jag kunna påverka ett så stort problem? Och eftersom många inte vet hur stort problemet är, har de inga möjligheter att engagera sig eller försöka göra något åt det, säger hon.

Gruppen Future mobility var på KTH under sitt expertmöte med forskaren Peter Georén under förmiddagen. De är nu tillbaka på Thorildsplan, och sitter utspridda i sal C301 under en tyst brainstorming. Var och en ska komma upp med tre problem som sedan ska diskuteras i gruppen. Bänkar och stolar är dragna åt sidorna för att skapa en stor halvcirkel framför katedern och vita tavlan.

– Forskaren var bra, säger Fjodor. Det kändes att han kunde sin sak, och vi fick svar på våra frågor.

– Men det är en lite lång dag, säger Shideh, som sitter uppkrupen på en bänk. Från åtta på morgonen ända till kvällen. Men det är ju spännande att få göra något nytt. Stimulerande. Det bästa på KTH var att se prototyperna för nya bilar. Man såg möjligheterna som finns och undrar varför vi inte har valt de bättre sätten – det finns ju inga nackdelar. Kanske att forskarna behöver göra reklam för att nå ut. Om människorna frågar efter alternativen så måste politikerna lyssna.

På väggen invid vita tavlan sitter spelreglerna för diskussionerna: alla ska komma fram; alla får lika mycket tid; struktur i diskussionen; inte avbryta; se fler aspekter; argumentera!

– Tågen måste gå snabbare – det ska bara ta tio minuter från Akalla till T-centralen, säger någon.

– Men fatta hur mycket de skulle behöva gasa och bromsa; det skulle bli asjobbigt!

Under moderatorns handledning blir diskussionerna i brainstormingen både engagerade och hänsynsfulla. De identifierade problemen kring vår mobilitet är bland andra koldioxidutsläpp, onödigt åkande, att folk väljer bilen trots att det finns alternativ, att de offentliga transportsystemen inte räcker till och att det är för dyrt med elbilar.

– Människor är egoister – vi gör allt för vår egen bekvämlighet, säger Oguz. Och de stora företagen gör allt för pengar. Allt handlar om pengar.

Gruppen Skyfarming & urban gardening har delat upp sig i två mindre grupper för att formulera problem kring städerna som plats för odlingar och källa till råmaterial.

I gruppen som diskuterar Stockholm som en källa till råmaterial – urban mining – talar man om återvinning och kompostering.

– I u-länder är problemet bristande kunskap – i Sverige är problemet att folk inte orkar.

– Vissa saker är lättare för folk att återvinna än andra. Plast och glas är lätt, medan t.ex. elektronik är svårare. Då måste man åka till tippen, och det är det många som inte orkar.

Expertmötet var bra, tycker gruppen, men kanske inte på sättet som de hade förväntat.

– Vi fick svar på våra frågor, säger Filip, men kanske inte de svar vi hoppades på. Experten var mer pessimistisk, och såg inte urban gardening som lösningen på Stockholms framtidsproblem. Innan science parliament tänkte jag inte så mycket på de här frågorna. Jag visste i och för sig om problemen med onödiga mattransporter mellan länder. Nu känns problemet större, men också med fler lösningar.

Eftermiddagen går. Thorildsplans studentparlament arbetar envetet vidare. Vissa grupper sjuder av aktivitet – rör sig i klassrummen, sitter i cirklar och diskuterar, argumenterar. Andra är mer stilla – gruppmedlemmarna sitter enskilt bakom datorer och inhämtar information i tysthet.

Andreas är med i gruppen Energy efficient houses and flats, där eleverna för tillfället arbetar vid sina datorer och samtidigt tillgodoser de egna energibehoven med frukt och fruktdrycker.

– Innan science parliament var jag lite mer naiv i att jag aldrig tänkte på hur mycket energi som går åt och hur dåliga byggnader är med avseende på energiförbrukningen, säger han. Det positiva är att det är ett problem som går att lösa med hjälp av teknologi. Framtiden känns positiv om utvecklingen fortsätter i samma riktning.

Vad är det mest överraskande du har upptäckt under arbetet med science parliament?

– Jag trodde inte att det hela funkar som det gör med våra energibehov. Och mest av allt att vi i Sverige är så långt från att nå våra uppsatta miljömål för år 2020.

Gruppen Smart City – life in an urban network sitter runt ett avlångt bord där bärbara datorer trängs med juicekartonger och bananer, äpplen, mandariner. Knallgula post-it-lappar sitter utspridda över vita tavlan och blädderblockspapper är upptejpade på väggarna. Rummet påminner om något slags högkvarter i en HBO-serie – eller en spaningscentral.

Problemen är uppspaltade på blädderblockspapper. Förseningar inom kollektivtrafiken, svårt att hitta parkeringsplats, energiförbrukning av apparater i stand-by-läge, brist på kunskap och motivation kring minskad energiförbrukning, och att internet inte finns tillgängligt för alla, är exempel på problem. Problem som får sina lösningar på nya post-it lappar, som klistras upp på vita tavlan.

– Appar kan användas för att stänga av stand-by-läge.

– Man kan uppmuntra till lägre elförbrukning med ett belöningssystem – till exempel en tävling om att förbruka mindre el än sina grannar.

Eftermiddagen går mot kväll. I gruppen Future mobility börjar tiden rinna ut – det är nu bara en kvart kvar tills motionen ska vara färdigformulerad och det är fortfarande mycket arbete kvar. Just nu pågår en livlig diskussion om hur man ska förbättra säkerheten på tunnelbanan. Med glasdörrar på perrongen?

Ett annat problem är dålig framkomlighet på vägarna. Lösningen kunde vara bilfria zoner i stan. Men hur gör man då med tjänstefordon; vilka zoner ska staden indelas i; och vad innebär det för jobben?

Gruppen glider in på ett sidospår om en ny tunnelbanelinje, och vilken sträckning den skulle ha.

– Till Midsommarkransen? Det bor bara två människor där, ropar Oguz.

I korridoren utanför kommer gruppen City. Climate. Change. ut från sal C302. Det är inte utan att parlamentarikerna ser lite slitna ut. Där skymtar en och annan gäspning, men också leenden.

– Motionen är klar, säger Kauthar och sträcker på sig. Nu ska vi bara diskutera vem som ska presentera vad vid slutdebatten i morgon.

Ett studentparlament – bestående av både kvinnor och män – som söker forskningsbaserade lösningar på framtidens problem. Det är inte utan att det känns som att Thomas Thorild någonstans borde känna sig nöjd med vissa av mänsklighetens framsteg. Thorild själv såg samhället som något som skulle stå i gudomlig harmoni med naturen. Människans uppgift var att sträva efter och uppnå harmoni med helheten. Mer än tvåhundra år efter hans död tycks denna syn vara mer aktuell än någonsin. Tänka fritt är stort men tänka rätt är större – om den ljusnande framtid ska vara vår kommer mänskligheten att behöva tänka både fritt, stort och rätt. Och snart.

/Calle Ericsson