Forskare som skuggar riksdagsledamöter och får gå på hemliga möten. Ledamöter som besöker forskare och ges inblick i villkor och vardag. Det givande nätverksprogrammet för forskare och politiker får nu sin uppföljning.
– Det har varit en fantastisk möjlighet som jag är lyckligt lottad att ha fått ta del av, i min egenskap av forskare men också som samhällsmedborgare, säger medieforskaren Helena Sandberg.
Sexton av Sällskapet Riksdagsledamöter och Forskares (Rifo) medlemmar har deltagit i första omgången av nätverksprogrammet som ska ge inblick i de respektive kategoriernas vardag. Det startade förra året genom ett samarbete mellan Rifo och Sveriges unga akademi, som bjuder in utvalda forskare. Forskarna besöker riksdagen och ledamöterna forskarna på deras arbetsplatser.
VA har pratat med två politiker/forskarpar: Annelie Enochson (KD) /Johan Åkerman Göteborgs universitet och KTH, samt Gunilla Svantorp (S)/Helena Sandberg Lunds universitet. I riksdagens café träffar jag Gunilla Svantorp (S) som sitter på riksdagens Värmlandsbänk sen tre år. Rifos program med Nobelföreläsningar och annat lockade så hon gick med i föreningen direkt och har nu valt att delta i nätverksprogrammet.
– Jag pratade med de andra i utbildningsutskottets s-grupp, vars möten egentligen är slutna och vi enades om att Helena Sandberg kunde delta med tystnadsplikt, eftersom det var viktigt att verkligen ge inblick i hur politiken formas.
Gunilla tycker att det gav väldigt mycket att träffa Helenas forskargrupp i Lund och där fanns också tid avsatt för att prata med forskarna på kvällen.
– Det jag slogs av var att det är så mycket grovgöra, som att granska statistik och översätta data till text, som hon gör själv helt utan assistans, säger Gunilla.
Hon funderar högt att det kan jämföras med att hon skriver interpellationer själv, vilket många tror att hon har någon som hjälper till med.
– Nätverksprogrammet är verkligen ett bra initiativ, särskilt genom utbytet med Sveriges unga akademi, där man kommer i kontakt med många som kommer att ha tunga poster i framtiden, och som på detta sätt får inblick i hur politiker arbetar.
Hennes parhäst Helena Sandberg instämmer:
– Det har varit en fantastisk möjlighet som jag är lyckligt lottad att ha fått ta del av, i min egenskap av forskare men också som samhällsmedborgare. Att se riksdagen inifrån har gett ökad insikt i partiernas kanslier och hur de arbetar och min förståelse för politiker har ökat enormt. De är så dedikerade och gör sitt allra yttersta!
Något som förvånade Helena var hur mycket förhandlingar det är, att det handlar så oerhört mycket om att kompromissa; att politiker måste se vilka delar av politiken som är centrala och vilka som kan göras avkall på, om de ska komma framåt.
En annan dag träffar jag Annelie Enochson (KD) när hon just kommit in till hemmahamnen Göteborgs central.
– Jag ser förvånande många paralleller i vårt och en forskares yrkesliv, säger Enochson och slår sig ned med en latte.
Politiker arbetar ensamma men träffar också väldigt mycket folk. Och de måste ha tålamod; från att de lagt en motion kan det ta sex år innan beslut kommer.
– Johan fick verkligen se hur vi slängs mellan olika ämnen, från bortförda barn till senaste nanotekniken eller Volvo, den dagen han följde mig.
Genom Sveriges unga akademi känner hon att hon etablerat kontakt med unga forskare i hela världen. Men det hon verkligen fått upp ögonen för är hur mycket tid en forskare lägger på anslagsansökningar, hon tycker samhället bitit sig i svansen när högutbildade lägger så mycket tid på administration när så många är utan jobb.
Enochson är arkitekt i botten och har jobbat länge som det, före de senaste 13 åren i riksdagen. Forskningens roll i samhället engagerar henne. Hon pratar om det fria utövandet, grundforskningens roll och framför allt om hur det politiskt korrekta allt mer styr det offentliga samtalet och därmed även kan styra vad forskningen inriktas på.
– Själv är jag gammal nog att säga precis vad jag tycker men risken är stor att forskarvärlden i dag anpassar sig till vad vi ger bidrag till!
Den forskare hon haft kontakt med är Johan Åkerman som är professor i experimentell fysik och tillämpad spinntronik: att överföra information via elektronik. Honom får jag tag i på tåget; han pendlar också, mellan sina båda högskolor.
– Särskild nytta hade jag av studiebesöket i riksdagen och att genom skuggningen verkligen få inblick i politikernas arbete. Det var verkligen ett jättebra initiativ som det var roligt att få vara med i, understryker han.
Vi pratar om alla kringuppgifter som ingår i en forskares arbete i dag, det går oerhört mycket tid till pappersarbete och administration. Det känns lite märkligt att ha blivit rekryterad med avseende på vetenskaplig excellens men sedan spendera så mycket av arbetstiden på uppgifter som inte alls har med forskning att göra. Tiden kunde onekligen använts bättre, menar han.
Åkerman rekommenderar gärna andra att delta i nätverksprogrammet och ser inga som helst problem med att det bara är Rifomedlemmar som kan delta.
– Alla ledamöter som är intresserade av forskning kan ju bara gå med i Rifo!
Uppföljningarna som gjorts under programmets gång visar att det upplevts väldigt positivt, om än lite väl komprimerat. Snarlika verksamheter finns inom Europaparlamentet, i Storbritannien och Frankrike. Där bjuds dock alla ledamöter in.
– Det är naturligtvis drömmen att göra det så brett i Sverige men det skulle ställa helt andra krav på administration, säger Lars Eriksson, forskningssekreterare i riksdagen och sekreterare i Rifo.
Verksamhetschef Anna Sjöström Douagi vid Sveriges unga akademi är entusiastisk när hon talar om satsningen:
– Genom att akademin bildades 2011 blev det möjligt att bjuda in deltagare i ett sådant här program utan att kraven på sammansättningen politiskt och genusmässigt blev alltför specifika, berättar hon.
Hon och Lars Eriksson är nu i full gång med att utveckla nästa omgång av nätverksprogrammet. Till hösten kommer något färre, åtta deltagare att ingå och i stället ska de få tillbringa lite mer tid tillsammans.
Monica Bengtson
