En enorm förändring sker i lärandet via nätet och förändringen sker så snabbt att vi behöver nya begrepp för att beskriva den. MOOC är benämningen som börjat användas på den helt nya typ av omfattande, öppna, nätbaserade kurser som uppstått, berättade Mitchell Stevens från Stanford som besökte VINNOVA.
För några veckor sedan lyssnade jag på Mitchell Stevens från Stanford (associerad professor) som besökte VINNOVA för att tala om ämnet ”Learning in the Digital Era”. Han talade om vad han menade är en enorm förändring som sker i detta nu gällande lärande via nätet. Jag tycker det var en mycket tänkvärd föreläsning. Stevens menade att förändringen sker så snabbt att vi behöver nya begrepp för att beskriva den – som ”MOOC-kurser” (Massive Open Online Courses). MOOC är benämningen som börjat användas på den helt nya typ av omfattande, öppna, nätbaserade kurser som uppstått.
Stevens började sin berättelse med att påtala att de kända lärosätena Stanford och Berkely är resultatet av enorma investeringar under lång tid på stort antal lärosäten – det är en sådan bred satsning som medfört att några riktigt framstående universitet kunnat uppstå. Enligt Stevens så har emellertid de senaste årens sjunkande stöd till lärosätens infrastruktur i USA medfört att folk inte alltid kan läsa sina kurser och får dålig rådgivning. Dessutom blir det extra svårt för vissa studentgrupper, som studenter med barn. Samtidigt sker en kostnadseskalering och finansiering för högre utbildning som enligt Stevens är långsiktigt ohållbar.
Utifrån denna bakgrund berättade han om hur datavetenskapslärare vid Stanford för ungefär tre år sedan börjat leka runt med undervisningskonceptet. De filmade föreläsningarna och lade sedan istället tiden i klassrummet på dialog och frågor. Varför inte, menade Stevens? Sedan skrev lärare och doktorander ny kod för att hantera systemen. Redan tidigare hade det funnits online- och distansundervisning men plötsligt gick det från att vara något perifiert till något centralt. ”EdTech” blev nu något av det ”coolaste” som hände vid Harvard.
Harvard och andra universitet i USA har nu sina bästa kurser och lärare tillgängliga på nätet. Samtidigt har företag som edX, Coursera, Udacity nära en miljon studenter från hela världen som läser deras kurser över nätet – dessa kurser kallas MOOC-kurser. Kurserna är gratis och ger eller kräver inga akademiska poäng. De går också att läsa när som helst och alla kan anmäla sig. Det är låg genomströmning – men en hel del fullföljer kurserna och vissa går också vidare och examinerar utbildningen via ett universitet. Samtidigt innebär detta förstår helt nya utmaningar för utbildningssystemen.
Vad händer härnäst?
Enligt Stevens står vi nu i ett skifte från utbildning till lärande som en social process. Han påtalade dock att det inte innebär att utbildning byts ut – utan att lärande läggs på infrastrukturen av utbildning. Fokus kommer också flyttas till de som lär sig från de som lär ut – och lärande är något som sker överallt och genom hela livet. Han menade att staten bara till en viss del kan reglera och styra detta, lärandet kommer enligt honom att vara större än nationalstaten – och företag kommer att vara intresserade vilket är är en utmaning som måste hanteras. Vad händer egentligen med utbildningssystemen när allt kapital kring Google, Facebook, LinkedIn och Twitter börjar se utbildning som en produkt?
Det kommer också att behövas ny forskning om detta, lärandeprocesserna kommer skilja sig från vad som hanterats i utbildningsvetenskapen under 1900-talet. Han menade att vad Google gjort för sökande – det byggs nu för lärande i Silicon Valley. Så han frågade sig vems vetenskap det kommer att vara, Googles eller akademins? Han själv trodde att den måste definieras primärt av akademiska värden och byggas som ett globalt ”public good”.
Avslutningsvis fick han gissa vad som kommer att hända. Han såg framtiden som ytterst svårtydd och aktade sig för att ge några säkra svar. Han gissade att de största förlorarna kommer vara forskningsintensiva institutioner på medelstora lärosäten som inte ägnar sig åt undervisning – något som han menade kommer att ses som en orimlig lyx. Stevens trodde sig också se helt nya spelare. Han spekulerade också om varför vi trycker ihop allt lärande under en kort tid i livet – kanske är det dags att sprida ut utbildningstiden under en större del av livet?
Vad ska då politikerna fundera på gällande detta? Stevens ansåg att de bör tänka på det som ett forskningsproblem och som en innovationssektor. Han uppmanade dem att använda Sveriges stora humankapital, bygga strategiska samarbeten över världen och starta ”data sharing agreements”. Han tyckte vi ska se det som en framtidsfråga – men varnade för att den också kan vara smärtsam för många.
Jag är ganska säker på att det här är en rejäl framtidsutmaning som kommer att förändra mycket – nu vi får bara hoppas att våra lärosäten och politiker är redo för den. Möjligheterna att nå de som inte alls sökt sig till högre utbildning är stora – och även möjligheten att skapa ett livslångt lärande i realiteten. Dessutom kan kostnaderna bli lägre – men samtidigt finns det en risk att lärosäten i Sverige utkonkurreras eller att studenter inte längre kan mötas i en campusmiljö.
Oavsett vad vi tycker om MOOC så tror jag att Stevens sammanfattade det väl så här:
”If you are not paying attention to this – then you are paying attention to the wrong thing …” – Stevens
Alldeles nyligen gick partner i elva europeiska länder samman för att lansera det första alleuropeiska initiativet för omfattande, öppna, nätbaserade kurser, med stöd av EU-kommissionen. KTH bjuder in till seminarium om öppna nätkurser – i övrigt verkar Lunds universitet vara intresserat.
Här finns också en artikel i the Guardian om MOOC-debatten. P-O Renqvist skriver även om MOOC på sin blogg.
Lästips från Stevens:
online.stanford.edu
lytics.stanford.edu
edf.stanford.edu
Campus 2.0 Nature 2013
