På ett välfyllt seminarium i Stockholm möttes forskare och politiker för att få fakta om barnfetma och i förlängningen reda ut vem som ska göra något åt detta folkhälsoproblem.
– En allt mer komplicerad värld ställer stora kunskapskrav på oss och expertens roll är viktig, sade riksdagens förste vice talman Susanne Eberstein (S) i sitt inledningsanförande.
Sällskapet riksdagsledamöter och forskare, RIFO, har arbetat med att spinna nätverkstrådar mellan dem som studerar samhällsfenomenen och dem som fattar besluten i mer än ett halvsekel. Med åren har allt fler förslag på ämnen som riksdagsledamöterna vill få de senaste rönen om, strömmat in.
– Vi kanaliserar forskare som står till riksdagsledamöternas förfogande, säger RIFO:s ordförande Yvonne Andersson.
Hon har suttit i riksdagen för KD i femton år och är från början forskare inom pedagogik.
Mötesplatserna gör det möjligt för den enskilde att bilda sig en uppfattning om de bredare perspektiven. Det är en viktig uppgift även i dag, när alla i princip har tillgång till kunskapen via nätet.
Seminarierna är ofta välbesökta, som när temat barnfetma den 10 april diskuterades i Ledamotshuset. Mötet anordnades av Samverkansgruppen för forsknings- och framtidsfrågor i riksdagen, där såväl RIFO som Vetenskapsrådet och VA ingår.
– Det är viktigt att forskare får se hur politiker arbetar och att politikerna tar del av forskarens vardag, sade Vetenskapsrådets tillförordnade kommunikationschef Anna Maria Fleetwood.
Hon presenterade ett faktablad om barnfetma, som låg till grund för seminariet. Det var framtaget av forskarstuderande Cecilia Jädert som varit stipendiat vid riksdagen i tre månader, finansierad av Vetenskapsrådet.
Övervikt och fetma bland barn är ett stort folkhälsoproblem. De som drabbas riskerar förutom allvarlig sjukdom som diabetes och depression, också att stigmatiseras.
Professor Finn Rasmussen kunde utifrån sina studier i folkhälsovetenskap vid Karolinska Institutet visa hur det som kallas barnfetmaepidemin verkar stabiliseras något i Europa och att Sverige klarar sig relativt bra i ett internationellt perspektiv.
Men fetma får stora konsekvenser för både den enskilde som får följdsjukdomarna och för samhället som bär kostnaderna. Forskningen visar tydligt att det slår hårdast i låginkomstgrupper.
– Det är de svaga och utsatta grupperna som drabbas värst, sade barnläkaren Bo Werner som med fyrtio års erfarenhet sade sig känna detta in på bara kroppen varenda dag. Han talade om att de nya svenskarna är väldigt utsatta.
Publiken vittnade om stor kännedom om problemet, det berättades om flickor som äter godis till lunch och frågades om hur man ska agera när man ser barn med övervikt i sin närhet.
– Försiktigt och med lyhördhet svarade Werner, eftersom risken finns till ett motsatt beteende, som kan leda till undervikt i stället.
Rasmussens råd var att satsa på skolhälsovården eftersom det är där man kan påverka barnen, men också på stöd till blivande föräldrar som kan förmås göra de sunda valen. Det behövs mer interventionsforskning, men den är svårfinansierad, konstaterade han.
Vem har då det yttersta ansvaret för att göra något åt problemet? Werner menade att det i grunden ändå alltid är föräldrarna som har ansvaret för vad barnen äter.
– I riksdagen har vi den oerhört privilegierade situationen att alla vi ber komma hit kommer, men det bygger förstås på att riksdagsledamöterna måste vara intresserade och nyfikna, sade Susanne Eberstein och slog fast att detta är en fråga man kan enas om över partigränserna, vilket hon fick medhåll om från ledamöter i publiken.
När jag tog avsked av Yvonne Andersson, i valvgången med Riddarfjärden vinterblek utanför, pratade vi om att det är viktigt att alla forskare som har viktiga resultat att förmedla, verkligen gör det.
– Jo, men vi har ju lagt på dem den tredje uppgiften så det får vi ju förutsätta att de gör, sade Yvonne Andersson och tog rulltrappan upp till riksdagen.
Monica Bengtson
